Krönika II: Rom byggdes inte över en natt
Ett fåtal matcher har spelats och vi börjar med stormsteg närma oss den mest överskattade högtiden av dom alla nämligen nyår. Tabelläget såhär långt är inget att hurra över och Vindaloo varvar som vanligt mediokra insatser med prestationer som skulle göra Niklas Jihde grön av avund.
Till vanligheten hör också att vi ligger i mitten av tabellen och jag vågar nog redan nu avlägga ett nyårslöfte, jag kan lova att vi kommer ligga på ungefär samma placering även nästa säsong efter lika många spelade matcher. Den naturliga frågan är, varför dessa mediokra insatser år efter år? Har vi inte lärt oss någonting?
Truppen var inför denna säsong decimerad och man stod inför en något ovanlig situation, en situation där varje match kändes som oviss. Spelare som jag alltid trott skulle vara lojala mot klubben och vara iförda matchdräkt vid avblåsning var inte längre tillgängliga. Det var inga dåliga spelare heller, vår egen målmaskin Amrit har varje år sagt att han ska lägga skorna på hyllan men ändå valt att ställa upp i sista stund. Detta år skiljer sig dock från tidigare och han är inte längre tillgänglig för tränaren. En annan viktig kugge i detta bygge nämligen Aldo gjorde en ”Amrit” och ställde alltså tack och lov upp till slut, återstår dock att se hur länge Aldo kommer vara kvar i truppen. Läget var alltså minst sagt spänt och man kunde känna hur de mörka molnen torna upp sig borta i horisonten.
Den första matchen gav i synnerhet en bitter eftersmak då hela laget uppträdde som mowgli i storstaden. Vindaloo var helt utspelat och tankarna fördes direkt till våldtäkten på Old Trafford ”mardrömmarnas teater” där mitt kära Roma fick bita i gräset. Det var inga roliga tankegångar efter den matchen och varje match därefter skulle mycket riktigt visa sig vara en oviss kamp där ingenting var säkert.
Trots nederlagen så tycker jag ändå att det är i dessa situationer som skönheten med idrotten kommer fram. Allt vi lärt oss inom den enklaste av alla akademier började så småningom visa sig på planen. Det var efter den här tunga förlusten som vi reste oss och började likt Fuglesangs raket, resa oss uppåt i tabellen. Våra lärdomar och inövade passningar började sitta och tabelläget började bättre spegla vår kompetens. Vindaloo ligger inte bland topp tre än men Rom byggdes inte över en natt. Detta lagbygge behöver mer tid, speciellt med tanke på att ett gäng indier på en innebandyplan närmast associeras med bambi på hal is. Noterbart är att nästan ingen av oss tidigare har spelat innebandy på en högre nivå. Våra spelare är inte skolade från ärorika klubbar, vi är enkla spelare som står upp för vår heder, vänner och alla som bryr sig.
”Ni har era segrar, vi har vår stolthet!”
Forza Vindaloo!
-_Signerat Shiv_-
