AC Chievo Verona - 2005/06
En för Chievo hård och lång men lyckad säsong är nu slutspelad och oavsett vad som händer med utredningarna kring de stora så ser det bra ut för Chievo nästa säsong med garanterat spel ute i Europa oavsett hur denna röra slutar.
Ska vi trots allt ge oss in på att tippa slutplacering för Chievo så säger vi överraskande sjunde, alltså ingen ändring. Vi vet alla hur det går, en massa utredningar hit och dit samt betydelselösa straff som spel på neutral plan och lite böter. Allt för att ge sken av ändring och den som verkligen tror något annat måtte vara Parma-fan.
――――――――――――――――――――――――――――――
Varför är denna säsong så lyckad i våran mening? Chievo har trots allt stått för en bättre prestation i och med 5:e plats i ligan säsongen 2001/02. Man måste hålla i åtanke att den säsongen hade Chievo andra förutsättningar. För det första så var del Neri en demontränare som plockade många lätta poäng i början av säsongen med sitt höga försvarspel samt ren underskattning från sina motståndare. För det andra så hade man fler kvalitetsspelare tillgängliga den säsongen som veteranerna d’Anna och Lanna som stödde Legrottaglie och Moro i försvaret. Corini och Perotta styrde och ställde på mittfältet medan Marazzina och Corradi bombade på i anfallet. Viktigast av allt: man hade en för klubben oerhört bra målvakt i Lupatelli som tog det mesta när försvaret släppte igenom bollarna.
――――――――――――――――――――――――――――――
Spelarmässigt har denna säsong sett annorlunda ut jämfört med 2001/02 bragden. Fontana och Squizzi har i våran mening blivit felanvända, Fontana med sin erfarenhet ska hålla nollan mot de sämre lagen medan Squizzi med sin spänst borde ha stått mot storlagen. All heder åt Pillon men denna säsong har han inte lyckats så väl med laguppställningarna. Försvaret har tyvärr läckt mer än man hade förväntat sig i och med att d’Anna och Lanna inte är purunga precis samt dålig bredd med det ostabila nervvraket Scurto och gröngölingarna Mandelli/Mantovani som backup. Man hade förväntat sig att defensiven skulle fungera sämre än det har gjort men tack vare Pillon så har en viss säkerhet och vilja infunnit sig hos våra försvarare särskilt med bra understöd från mittfältet.
Absolut viktigast av allt så har han definitivt fått ihop ett bra mittfält som inte på något sätt följer den nuvarande trenden inom fotboll att specialisera det genom att dela upp det i offensiva och defensiva spelare. Pillons mittfält är av klassiskt ”stöd försvaret och hjälp till i anfallet” -snitt och det har fungerat underbart! Luciano var dock nära att förstöra allt detta med sitt ryckiga spel och under första hälften av säsongen så var han ärligt talat feg som en knattespelare och passade bollen bakåt så snart någon närmade sig. Som tur är så har Pillon tagit hand om honom och Lucianos andra hälft av denna säsong har han utmärkt sig som en fighter med stor löpvilja, en helt radikal omvändning!
Det riktiga berömmet dock tillfaller våra excellenta yttrar: Daniele Franceschini och Franco Semioli. De har övertagit manteln från Corinis och Perrottas tid som generaler och deras närvaro på plan har varit guld värt. Tyvärr så har Chievo meddelat att Semioli kommer flytta i sommar vilket innebär ett stort hål i laget att fylla inför nästa säsong, om inte större än man tror med tanke på stundande spel i UEFA-cupen.
Innermittfältet ska också ha en ros var med tanke på vilken stabilitet de tillförde mittfältet i form av bra spelfördelning och –uppfattning från Brighi och Giunti samt löpstyrka och defensiv från Sammarco och Zanchetta. Tyvärr så fick unge Brighi visa sin kvalitet alltför sällan i och med en skadefylld säsong.
Anfallet i kontrast mot underbara 2001/02 har på pappret sett bredare och bättre ut. Tyvärr så har det inte presterat så mycket bättre än man hade hoppats. Pellissier har varit det riktiga stjärnskottet med en fin svepande och elegant spelstil som har visat sig svår att stoppa även för världsbackar som Nesta, Cannavaro, Mexes med flera. Amauri har visserligen också stått för en hel del prestationer men kommer inte riktigt upp till Pellissiers betydelse för offensiven i ligan men till hans försvar kan tilläggas att han spelar mer utanför straffområdet än direkt på mål. Hans facit som anfallare bättras på när man tar cupen i beräkning.
Förutom den tvåbenta katastrofen i backlinjen Scurto så har Obinna varit en stor besvikelse. Säsongen började hyfsat med en del mål varefter han slappnade av och slarvade för mycket de chanser han fick i anfallet. Lägg till hans fasoner med landslaget i de Afrikanska mästerskapen där han trodde att han skulle vara oumbärlig och med tron att han hade en fot i storlaget Inter så har du en störande faktor i laget.
Gamle Cossato gjorde inte mycket väsen av sig men Tiribocchi var en välbehövlig reserv som avgjorde ett par matcher på sina inhopp. Vi förväntade oss trots allt mer från vår ”mini-Vieri” men han får helt klart godkänt.
Annars så har Chievo stått för antagligen den stabilaste prestationen i Serie-A utan någon nämnbar svacka. Tyvärr så har vi inte upplevt en riktig bra period heller, särskilt när det gäller att följa upp skrällarna med övertygande segrar i den egna viktklassen. Hade Pillon bara ställt upp med rätt lag i de matcherna så hade det nog gått bättre än säsongens 15 oavgjorda matcher och ett par riktigt onödiga förluster varav första mot Empoli är mest noterbar.
――――――――――――――――――――――――――――――
Chievo Verona - 2005/06
*(statistik fån svenskafans.com/italien samt ESPN)
Poäng: 54
Gjorda Mål: 54
Insläppta mål: 49
Bäste målskytt i ligan: Sergio Pellissier (13 Serie-A)
Bäste målskytt sammanlagt: Amauri (7 Serie-A) (14 sammanlagt)
Högsta publikantal: 30.000 mot Fiorentina
Lägsta publikantal: 4.800 mot Reggina
Publiksnitt: 10.440
Största vinst: 4-0 mot Reggina
Största förlust: 0-4 mot Roma
Flest mål i en match: 4-4 mot Roma
Säsongens spelare:
Ett inte helt självklart val men det blir trots allt Franco Semioli. Han har gjort en mycket bra insats på kanterna och varit högst delaktig i Chievos framgångsrika anfallsspel. Närmast hotad är han av Pellissier.
Säsongens katastrof:
Vanligtvis så säger man väl ”sämsta” men Giuseppe Scurto har gjort bort sig ett antal gånger. Stillastående, nervöst vrak och allmänt sett inkompetent. Vi förstår inte riktigt varför Pillon envisades med honom när Malago var en fullgod backup.
Bäst att dela ut ett par hedersbetygelser efter en så stabil säsong också:
Den högst flygande åsnan för i år är onekligen Pellissier med en så mjuk och flytande spelstil, det är svårt att hålla sig för leende när man ser honom i full fart.
Den envisaste åsnan är helt klart Amauri som jag inte en enda gång har sett spela bollen bakåt utan kämpar sig framåt oavsett motstånd. Tyvärr är det nog denna, hans främsta kvalitet, som gör att större klubbar har ställt in siktet på honom. Lycka till Amauri, vi är tacksamma för ditt slit och hoppas på det bästa för dig!
Den lurigaste åsnan Franceschini har stått för en del oväntade mål. Fysik kombinerat med en smygande stil har resulterat i 4 Serie-A mål och än fler direkta assist.
Åsnan som blev en enhörning är Luciano, vi börjar misstänka att han egentligen byttes ut mot en dubbelgångare eftersom det strider mot fysikens lagar att en spelare kan förbättra sitt spel så markant och på så kort tid. Vi har då aldrig sett en sån helomvändning sen Davids flyttade till Juventus.
――――――――――――――――――――――――――――――
Vi på redaktionen ber att få tacka för tålamodet denna, vår första säsong, som vi lovar ska följas upp av en bättre andra. Det ska bli spelarsidor, det ska bli extra smått och gott med omröstningar, historik, statistik och diverse annat. Förhoppningsvis så ska vi också få tag på fler profiler för intervjuer om Chievo och Serie-A 2006/07.
