Palermo - Milan 0-0

Mållöst på Stadio Renzo Barbera när Palermo tog emot Milan.

Med ett stort gäng skador i bagaget åkte Milan till Palermo i jakten på fjärdeplatsen. Hela åtta försvarsspelare saknades vilket gjorde att Carletto fick stuva om. Som lök på laxen var dessutom Oddo avstängd pga. sitt röda kort i söndags mot Sampdoria.

Milan kom till spel med julgransformationen och Gilardino var ensam på topp. Ronaldo som matchats något mycket med tanke på hans tidigare situation fick sitta på bänken. Brocchi fick i Oddos frånvaro spela högerback, medan Ambrosini fick fortsatt förtroende på tremannamittfältet.

Första halvlek spände Milan på sillmjölkskroppen och var det bättre laget sett till målchanser. Den första riktigt farliga kom redan efter knappa tio minuters spel när Fontana river ner Gilardino innanför straffområdet. Tveksamt dömer domaren straff i Milans favör, men Kaká som straffexekutor var denna gång inte nog utan Fontana lyckas parera bort avslutet. Trist för Kaká som ramlade ur matchen efter missen, men mest trist för Milan som inte spräckte nollan.

Intressant notis är att Fontana endast fick ett gult kort. Är inte en målchansutvisning oavsett var den inträffar? Vill minnas att Dida blev utvisad för liknande situation mot Livorno ett par år sedan. Andra exempel finns, frågan är vart den konsekventa bedömningen hos domarkåren finns.

Tempot hoppade upp och ned, men Milan försökte gå framåt utan att skapa mycket. Backlinjen stod högt och förhoppningen var att Palermos anfallare skulle hamna i offsidefällan, vilket de ofta också gjorde.

Även nästa målchans var Milans. Brocchi som för dagen spelade högerback kom runt och slog ett lågt inlägg. Kaká kom rusandes mot mål och vid straffpunkten fick han tag i bollen, framför Palermos backlinje. Det dåliga självförtroendet gjorde att brassen inte kunde avsluta på en touch, utan var tvungen att ta emot och lägga till, vilket tog längre tid. Palermoförsvararna pressade till ett tamt avslut. Kaká hade dessutom ett bra distansskott minuterna tidigare.

Fontana skulle precis som på San Siro visa sig vara omänsklig. Seedorf dribblade bort flera spelare innanför straffområdet och sköt ett högt skott som Fontana gjorde en mycket fin räddning på. 

Spelarna gick till halvtid med Milan som det bättre laget. 

I den andra halvleken kom Palermo ut som ett annat lag. En högre press lades in på bollhållaren, och aggressiviteten var högre. Milan hämmades klart, och var inte alls lika bra som i den första halvleken.

Trots uppryckningen kom inte Palermo till några bra avslut. Intentioner fanns och enstaka avslutningar upp på läktaren från intressanta lägen fanns men ingen som hotade. Mycket kamp och offsidespringade fick de rosa ägna sig åt.

Milan å andra sidan hade inte heller några bra målchanser under andra halvlek. Offensiven var horribelt blek, Kaká var helt bortplockad och det sävliga tempot i anfallsspelet kunde inte liknas vid mycket inom toppfotbollen. Ancelotti försökte åtgärda det hela en kvart från slutet genom att slänga in Ronaldo för Gilardino, och Gourcuff för Seedorf.

Bytena var rätt men gjorde ingen större skillnad. Gourcuff försökte men kom inte till något konkret, medan Ronaldo mest stod och tittade på. Det grundade sig inte så mycket att brassen var trött, eftersom han nyss hoppat in, utan snarare Milans oförmåga att få fram adekvata bollar som han kunde jobba på.

Ronaldo skulle visserligen vara nära att göra mål. En boll från Milans mittfält damp ner bakom Palermos backlinje, men Ronaldo fick inte kontroll på bollen. Det fick inte Fontana heller som kom utrusandes och efter lite flipperspel mellan Ronaldo och Fontanas kroppar lobbades bollen till slut mot Palermos mål. Men inte helt överraskande tog det bisarra avslutet i ribban.

Di Michele avslutade föreställningen i Palermo med att kraftfullt vänsterskott som han från nära håll försökte få upp i Didas nättak. Skottet gick över, men väl en bra målchans ändå. Lagen fick därmed dela på en poäng.

Oavgjort på La Favorita är ett godkänt resultat på förhand, men sett till matchbilden och hur den utvecklade sig är det inte okej. Milan hade ett klart övertag, och framförallt i den första halvleken då minst ett mål borde ha trillat in. Ineffektivt, långsamt och lamslaget den sista tredjedelen i plan gjorde att ingen knockout kunde utdelas heller i den andra. En stor skopa portion individuell kritik ska de båda herrarna på topp, Kaká och Gilardino, ha då den klass som bör besittas av dessa två namn lös med sin frånvaro.

De båda lider givetvis av det Milans långsamma spelet, och framförallt lider Gilardino av det inexistenta kantspelet. Det var länge sedan ett lag så konsekvent vägrat att utnyttja kanterna, inlägg och Gilardinos panna så lite som Milan har gjort under en längre period. Oddo och Serginho är saknade. Kaká skulle även han trivas bättre i en annan spelmiljö, men att de båda också underpresterar är bara att acceptera. Kaká gjorde mycket bra tills avslutningarna, alltså oftast det viktigaste momentet. Gilardino var allt som oftast misslyckad i sina få ingripanden. 

Den kollektiva defensiven utan att nämna några namn sköt sig däremot fullt godkänt.

0 kommentarer