Kaoset i Italien
Nyss hemkommen från Italien har jag upplevt kaoset från nära håll. Det här är mina reflektioner kring vad som har hänt.
Det blev match till slut, även om det satt hårt inne. Femton minuter blev matchen försenad, utan att vi visste varför. Sen kom ett SMS från Sverige; supporterbråk och en Lazio-supporter som blivit skjuten till döds. Direkt gick en ilning genom kroppen. Vi stod där i curvan och hade åkt hela vägen ner från Stockholm för att bevittna matchen mellan Parma och Juventus. Och så kunde allting bara ställas in, all förväntansfullhet, all spänning och glädje över att få vara på plats på arenan som man brukar se på TV eller genom dataskärmen.
Spelarna kom dock ut till slut, femton minuter försenade. Boys Parma, lagets supporterklubb hade planerat och förberett ett stort tifoarrangemang inför matchen men inget av det syntes till. Istället hade man en tyst manifestation. Boysens huvudperson, "Bulldogen" som vi kom att kalla honom, stod med ryggen vänd mot planen och såg inte en sekund av matchen. Alla var tysta, uppgivna och ledsna.
I mitten på första halvlek vecklades en banderoll upp med texten "La morte e equale per tutti", Döden är lika för alla. Varför ska man ställa in all fotboll i två omgångar för att sedan spela inför tomma läktare när en polisman blir skjuten och varför görs inte samma sak när en supporter går samma öde tillmötes? Det var hela budskapet med banderollen. Man hade hellre sett att matchen ställts in.
Men vore det verkligen en bra väg att gå? Jag minns en match för tio år sedan på San Siro, Milan-Genoa, bortalagets sista säsong i Serie A. Då blev en Genoasupporter misshandlad till döds av Milansupportrar. Matchen ställdes naturligtvis in. Helt klart rätt beslut. MEN...det finns ett stort men här. En stor skillnad mot vad som hände i helgen i Arezzo; misshandeln då hände i samband med matchen, utanför arenan. Då ställdes enbart den matchen in. Vad jag minns uppkom inga kravaller eller inga protester mot varför man inte ställde in resten.
Vad som hände på den där autogrillen i Arezzo är det få som vet. Endast de som var på plats vet exakt. Allt annat är bara spekulationer. Den kände DJ:n från Rom, Gabriele Sandri hade antagligen ren och skär otur. Han var på fel plats vid fel tillfälle. Det är i alla fall vad man antar, då han av umgängeskretsen och Laziospelarna som kände honom, beskrivs som en lugn kille. Frågan jag ställt mig de senaste dagarna är varför allt hände på en autogrill? Hade man mötts upp för att bråka eller var det bara ett rent sammanträffande?
Någonting måste göras, det funkar inte att det ska fortsätta så här hela tiden. Porta de värsta bråkstakarna, gå in i curvan och rensa bort avskummen. Det är inte alla i curvan som bråkar och är stökiga, utan bara en bråkdel. Då går det inte att stänga av curvorna för alla. Det är då man kommer att få det rejäla kaoset.
Innan avresan har jag sökt efter att kunna boka biljetter till matchen på nätet, men det går inte. Varför? Jo för att man behöver ha pass eller legitimation för att kunna köpa biljett då det registreras och skrivs in i biljetten. Personliga och numrerade matchbiljetter helt enkelt. Då kan man kontrollera kamerasystemet för att se vilka det är som bråkar och på så sätt kan man stänga av dessa personer. Fin tanke i teorin men det funkar verkligen inte i praktiken. För vid insläppet kontrolleras inte pass/legitimation för att se om det är samma namn på biljetten som i dina identifikationshandlingar. Vad är det för mening med personliga biljetter när det inte kontrolleras?
Detta är det stora problemet i Italien, att det är mycket snack och lite verkstad. När någonting sådant händer blossas det upp och debatten tar fart. Men lika fort som diskussionen kommer på tal, lika fort går det för folk att glömma bort. Nu är det landslagsuppehåll och Italien spelar viktig kvalmatch mot Skottland i Glasgow. Låt det inte komma som en överraskning om fokus i helgen kommer ligga på den matchen än på problemet man har på hemmaplan.
För vem tror ni kommer att komma ihåg Gabriele Sandri om en vecka?
