Om höstsäsongen: Atalanta
Atalanta-redaktionen ger oss sin syn på sitt lag den gångna hösten.
- Bästa minnet från höstsäsongen?
Bästa minnet är onekligen hemmasegern med 5-1 mot Napoli. Matchen var helt osannolik, med fem olika målskyttar. Vi spelade som i ett rus och varje boll gick vår väg. Jag har aldrig sett Atalanta spela bättre. Napoli raderades totalt ut. Underbart. Också Festa della Dea - Gudinnans Fest - var en stor framgång. Over 50 000 atalantini firade Atalantas hundraårsjubileum!
Dessutom har vi återigen satsat på att lansera egna produkter vilket är en absolut nödvändighet förre tränaren och sportchefen Colantuono och Zanzi helt struntade i.
- Vad glömmer ni helst?
Tyvärr många olika episoder, varav få hade med fotbollen att göra. Upploppen efter nämnda dödsskjutning förstås, och påföljderna där Atalanta fick agera syndabock med fyrtiotalet avstängda supportrar och igenbommad curva nord ända till 31 mars. Men jag skulle också vilja glömma de återkommande bråken mellan föreningen och fansen och den incident som ledde till att Zampagna ställdes utanför laget.
Vänskapsmatchen mellan Atalanta och Malines för att minnas semifinalen i UEFA-cupen 1987 slutade i slagsmål. På planen. Och det var nog Atalantaspelarnas fel. Inte så snyggt.
- Hur har laget motsvarat förväntningarna?
Ja, det får man säga att de med råge gjort. Det var många dysterkvistar som sjöng under försäsongen när de stora värvningarna uteblev, lönetak infördes, Colantuono på ett skamligt satt sålde sig till Palermo och hundraårsfirandet kantades av polemik kring en utebliven konsert med den kände italienska popsångaren Gigi D'Alessio. (D'Alessio hoppade av då han som napoletanare inte kände sig välkommen i Bergamo.)
Istället inledde laget med ett kompakt spel. Zampagna, Langella och Doni fick direkt igång målskyttet och nye målvakten Coppola imponerade. Också yngre spelare som Tissone, Guarente, Padoin och Capelli fick mycket speltid och tog chansen när de fick dem. Del Neris spelidé passade truppen han hade till förfogande och resultaten har gått vår väg. Fem vinster, fyra förluster och resten oavgjorda är godkänt, även om den sista perioden precis innan jul bjudit på en oroande nedåtgående trend.
- Utropstecken?
Langellas pånyttfödelse, Capellis försvarslugn och Floccaris kompletta spel som seconda punta.
- Frågetecken?
Hur klubben hanterar lite mer besvärliga spelare är ett stort frågetecken. Måste allting alltid ställas på sin spets? Att kompromissa verkar vara ett helt okänt koncept, även om det är bra med principer. Ferreira Pintos berg och dalbane-liknande säsong är ett annat frågetecken. Ena matchen dominant, nästa såsig och slö.
- Besvikelser?
Förlusten mot Juventus borta. Nedved gör ett skitmål i 87:e minuten. Att vi inte formådde knyta ihop säcken i en hel radda kryssmatcher. Zampagnas avstängning. Och att vi alltför sallan lyckas färvalta vårt ofta stora bollinnehav och omvandla det till konkreta målchanser.
- Om det ska förstärkas i januari, vad behövs?
Anfallet. Anfallet. Och anfallet. Med Zampagna borta, Floccari och Doni alltför lika i sin spelstil och Inzaghi skadad finns ingen kontinuitet i målskyttet. Vi behöver en "smutsig" målskytt, som kan göra skitmål. Vi behöver Inzaghis brorsa med andra ord. En renodlad måltjuv.
Muslimovic har inte fått mycket speltid och Marino Defendi är allt for ung for att axla den uppgiften. Defendi borde dessutom lånas ut for att få speltid och Musli är också mer av en seconda punta än en riktig toppforward.
- Målsättning för våren?
Vi fortsätter sikta på Europaspel.
