Veckosammanfattning: Ny succédebut
Succédebutanterna avlöser varandra numera. Efter Pato var det igår dags för Paloschi, född 1990, att visa upp sig i Serie A för första gången. Och på vilket sätt han gjorde det.
Den värsta Patohysterin hade inte ens hunnit lägga sig förrän en ny Serie A-debutant klev fram och stal rubrikerna under söndagen. Hans namn är Alberto Paloschi och han kommer garanterat att sent glömma sitt första uppträdande i den italienska ligan. Efter mål i den italienska cupen ville inte Paloschi vara sämre när han fick beträda San Siro mot Siena igår. 20 sekunder på planen och en enda bolltouch räckte - sen hade 18-åringen för alltid skrivit in sig i de rödsvarta historieböckerna.
En känslig framspelning i djupet från Seedorf, en bra löpning, iskall väntan på studsen och en perfekt halvvolleyträff intill bortre stolpen. Så mycket bättre än så kan det knappast bli. Att målet dessutom blev matchavgörande gjorde förstås inte saken sämre.
Paloschi spås en lysande framtid och det han hittills har visat motsäger knappast spådomarna. Förhoppningsvis får vi äntligen se en egen produkt som tar vägen från ungdomsleden och slår sig in på allvar i a-laget.
. . . . . .
En som inte är från ungdomsleden är Zeljko Kalac. Den tidigare så hårt kritiserade och i det närmaste hånade australiensaren har verkligen tagit den chans som dök upp när formsvage Dida skadade sig. Med den ena kanonräddningen efter den andra visar "gubben" att han faktiskt inte är en så tokig målvakt. Fin parad i slutet mot Siena och i övrigt en stabil insats gör att Dida får finna sig i bänken tills vidare. Gärna säsongen ut, om Kalac nu fortsätter prestera på samma nivå som han för tillfället gör.
. . . . . .
Pigga comebacker var annars något som gladde, åtminstone till en början då herrarna som gjorde comeback orkade och stod för bra prestationer. Vänsterkanten med Jankulovski/Serginho imponerade i första halvlek och gav vissa indikationer på att de två kan utgöra en vass flank under våren om de får fler chanser tillsammans.
Att Zlatan Muslimovic hängde dit två kassar mot Fiorentina tackar vi förstås heller inte nej till. Rossoneri har tack vare Atalantas 2-2 mot Florenslaget bara två poäng upp till den åtråvärda fjärdeplatsen. Seger på onsdag mot Livorno och den innehas av Milan. Dessutom kommer det i så fall endast skilja fem poäng upp till Juventus på tredje plats. Kan med andra ord bli en ganska intressant vårsäsong även i ligan, något som det verkligen inte såg ut som för några månader sedan.
I övrigt finns det inte så värst mycket att orda om från omgången som gick. Åtminstone angående den Serie A-fotboll som undertecknad hann med att se. Men för att inte bryta traditionen blir det ändå några "veckans..." som avslutning.
. . . . . .
Veckans...
...mål: Paloschis 1-0 mot Siena
Måste erkänna att jag inte har sett många av omgångens mål, men valet känns ändå ganska rätt. För gör man mål med sin första bolltouch någonsin i Serie A, och dessutom på ett sådant vackert sätt, efter 20 sekunders närvaro på planen så förtjänar man verkligen den här "utmärkelsen".
...minst oväntade 1: Inters seger mot Catania
Vinstmaskinen fortsätter utan att hacka och det var knappast någon överraskning att Inter tog tre nya poäng i mötet med Catania.
...minst oväntade 2: Inters offsidemål
Precis alla såg att Cambiasso stod offside utom domarna. Knappast oväntat med tanke på hur det har sett ut hittills den här säsongen i Serie A...
...offside: Domarkåren
Vill först påpeka att jag INTE hävdar att Inter kommer att vinna ligan tack vare domarna. De är bra nog för att göra det ändå. Men återigen fick de blåsvarta ett mål till skänks från rättsskiparna och uppenbarligen har de sistnämnda misslyckats med sin huvuduppgift, att skipa rättvisa, även under 2007/2008.
...döda vinkel: Panuccis 1-0-nick mot Reggina
Den forne Milanspelaren med den alltid lika perfekta frisyren höll sig framme och lyckades på något sätt i det närmaste parallellt med kortlinjen nicka in 1-0 mot Reggina. Ledningen utökades så småningom och huvudstadslaget tog en 2-0-vinst till sist.
...artister: Simon&Garfunkel
Cassano och hans ego kunde ha en stående plats vecka efter vecka när det gäller den här rubriken. Men den här gången får han stryka på foten till förmån för ett par av min käre fars absoluta favoriter. Suverän musik att njuta av när klockan har passerat midnatt och det börjar bli dags att tänka på refrängen (Arne Hegerfors-klass på den fyndigheten).
