Atalanta-Milan: Ett bra anfall räckte
Milan stod för en riktigt svag insats i eftermiddagens bortamatch mot Atalanta. Men vad gör det då ett enda riktigt bra anfall räckte till en 1-0-seger? Kakà frälste Milan när han med tio minuter kvar gjorde 1-0.
Den förväntade elvan som presenterades av Gazzetta dello Sport igår visade sig vara helt sann förutom på en position. Seedorf fanns inte med i startelvan utan ersattes av Flamini på mittfältet. Gattuso tog platsen som central defensiv mittfältare med fransmannen och Ambrosini bredvid sig. Framåt fanns den estetiska duon Kakà och Ronaldinho med centertanken Borriello. Defensiven överläts att skötas av Zambrotta, Bonera, Maldini och Jankulovski medan Abbiati som väntat vaktade målet.
FÖRSTA HALVLEK
När slutsignalen för första halvlek gick var det nog fler än undertecknad som tacksamt drog en lättnadens suck och gick för att sätta på kaffe. För de första 45 minuterna var rakt igenom en uppvisning i genomuselt Milanspel.
Bergamopubliken däremot kunde vara nöjd. De blåsvarta fansen, som med stor energi höjde stämningen på Atleti azzurri d'italia-stadion matchen igenom, kunde glädjas åt att de blåsvarta var klart bättre än sina rödsvarta kombattanter under hela första halvlek.
Redan efter ett par minuter var det nära hemmaledning då Atalanta ställde om blixtsnabbt och överraskade gästerna med en kontring av den högre skolan. Bollen hamnade hos Floccari till vänster i straffområdet var på denne i sin tur hittade in med ett väl avvägt inlägg mot bortre stolpen. Där dök Atalantas store ikon och lagkapten Doni upp helt ren. Nicken blev dock allt för tam med hemmaögon sett och hamnade tryggt hos Abbiati.
Flera gånger om under den första halvleken var Atalanta nära ett ledningsmål. Milanförsvaret slarvade vid ett par tillfällen och de rödsvarta backarna satte varandra i svåra lägen. Doni var den som hotade allra främst. Efter hans chans i inledningen kom nästa åtta minuter senare då Bonera slarvade och Doni för några sekunder var helt ren i straffområdet. Atalantastjärnan fick dock inte ordning på avslutet och Flamini hann bryta som en räddande ängel.
Flamini fick sedan utgå med någon form av skada efter en halvtimme. Emerson, som stod för en bra insats mot Heerenveen tidigare i veckan, fick chansen att ersätta fransmannen på mittfältet.
Ambrosini hade en farlig nickrensning i eget straffområde framför Abbiati men redde upp det hela genom att själv slå undan andrabollen och Bonera räddade de rödsvarta med en glidtackling som blockerade ett lysande skottläge i närheten av Milanmålet.
Atalanta fortsatte att vara det skapande laget och var även bättre än sina gäster spelmässigt. Manfredini blev helt ren vid bortre stolpen på ett inlägg men valde osjälviskt att försöka nå Doni med nicken och Milan fick undan bollen. Därefter var Floccari nära att ta sig igenom då Bonera gick bort sig men rutinerade Maldini redde upp situationen.
Så mycket mer finns inte att rapportera från en första halvlek där Atalanta var det dominerande laget och Milans spel var långt ifrån bra. Dåliga passningar, stillastående spelare och inte en enda riktigt het chans var vad Ancelotti och co fick ta med sig in i omklädningsrummet i halvtidsvilan.
ANDRA HALVLEK
Första halvlek var genomusel från Milans sida.
Andra halvlek var – likadan.
När man trodde att måttet var rågat (eller råttet mågat för att citera en känd hockeyspelare) när det gällde dåligt Milanspel blev det om möjligt än sämre. Eller åtminstone inte ens en gnutta bättre.
Pinto var nära att ge Atalanta ledningen tidigt då Abbiati släppte retur på hans första skott och det andra försöket blockerades av täckande Milanförsvarare. Ett mål där hade kanske fått lite fart på tillställningen, men jag är ändå glad att vi slapp se vilken effekt en rättvis Atalantaledning hade fått medfört.
Milan var totalt uddlösa, varenda passning spelades (om den nu gick till rätt spelare) på en stillastående lagkamrat och det enda som finns att notera av värde framåt under den andra halvlekens första halvtimme är Borriellos skott utanför från ganska snäv vinkel.
Ronaldinho avslutade sin match med att slå en frispark sjutton meter över och byttes därefter ut mot Pato. 20 minuter återstod då och allt mer talade för ett poängtapp.
Men då, likt en blixt från klar himmel, slog de rödsvarta till. Ett bra anfall, en bra kombination, på hela matchen räckte. Efter ett uppspel och en skarvning centralt i banan hamnade bollen hos Borriello till vänster i straffområdet. Denne fann en djupledslöpande Kakà i mitten och brassen kunde fri med förre Milanmålvakten Coppola slå in 1-0. Några sekunder av briljans var vad Milan mäktade med den här eftermiddagen, men det lilla visade sig räcka långt.
För någon kvittering kom aldrig. I stället kunde Milan spela av de avslutande stopptidsminuterna och ta hem tre nya, friska poäng. Gott så även om prestationen som låg bakom dem långt ifrån var tillfredsställande på något sätt.
Sammanfattningsvis kan man krasst konstatera att fotboll går ut på att göra mål och i det avseendet var Milan bättre än Atalanta. Men det var också det enda avseendet där Rossoneri var bättre än sina motståndare den här eftermiddagen. Eller nej förresten, när det gällde att inte släppa in mål var de ju också bättre men spelmässigt var det en erbarmligt dålig insats. Inte mycket stämde och tempot var dåligt, samtidigt som passningsspelet var alldeles för slarvigt och rörelsen obefintlig. Nu gick det vägen trots allt den här gången, men ska resultat nås framöver måste Milan upp ett antal nivåer.
Atalanta-Milan 0-1 (0-0)
Målet: Kakà (80).
Varningar, Atalanta: Guarente, Cigarini, De Ascentis. Milan: Ambrosini, Gattuso, Jankulovski, Bonera.
Atalanta: Coppola - Garics, Talamonti, Manfredini, Bellini - Ferreira (Valdes, 83), Guarente, Cigarini (De Ascentis), Padoin (Cerci, 83) - Doni, Floccari.
Övriga på bänken: Capelli, Marconi, Consigli, Rivalta.
Milan: Abbiati - Zambrotta, Bonera, Maldini, Jankulovski - Flamini (Emerson, 30), Gattuso (Antonini, 89), Ambrosini - Kakà, Ronaldinho (Pato, 68) - Borriello.
Övriga på bänken: Dida, Favalli, Inzaghi, Shevchenko.