Krönika: Pension och framtiden
Vad händer när åldern tar ut sin rätt? Nesta är långtidsskadad och frågetecken har dykt upp gällande hans fortsatta karriär, Maldini är beundransvärd som fortfarande kan prestera toppfotboll men dras ständigt med knäproblem och måltjuven Inzaghis skavanker dyker upp titt som tätt. Börjar åldern slutligen ta ut sin rätt hos Milan? Och hur ljus ser egentligen framtiden ut?
De börjar bli gamla nu, gubbarna som dock fortfarande tillför en hel del för Milan när de har sina bra och friska dagar. Det oundvikliga slutet på karriären närmar sig för flera av de rödsvartas trotjänare och legender. Maldini slutar efter säsongen, Nestas skadeproblem har visat sig vara oroväckande stora och kan tvinga honom att gå i Paolos fotspår, Inzaghi sjunger på sista målskytteversen och på bänken sitter en brasiliansk målvaktspanter vid namn Dida som rimligen inte har så många räddningar kvar att göra på toppnivå.
Samtliga av de ovan nämnda är spelare som ska ha mycket cred för allt de har gjort för Milan genom åren. Ingen gammal Milanspelare ska glömmas bort, hjältarna förtjänar ett värdigt avsked när den dagen väl kommer. Vi får aldrig glömma någon som bidragit till Rossoneris framgångar. Se på hyllningarna av Cafu och Serginho, så ska värdiga slut i den rödsvarta tröjan se ut.
I dagens trupp är det som sagt ett flertal spelare som inte är särskilt långt ifrån pensionen. I ett antal säsonger har Milans trupp ansetts vara för gammal och sliten, men ändå gång på gång visat att den varit slagkraftig nog för att vinna nya titlar åt en redan anrik och meritfylld klubb. Dock kommer det allting en dag då allt har sitt slut, ”all good things come to an end” för att citera Nelly Furtado. Tyvärr är det ju så, lycka och framgång varar sällan för evigt. Fast samtidigt kanske det på sitt vis också är positivt. Det kan nog vara nyttigt för oss med förändring ibland även om det som redan är förefaller vara bra.
Fotbollsspelares slut kommer mycket tidigare än ”vanliga” arbetares. Pension vid 35-40 måste vara en skrämmande tanke för många. Å andra sidan kanske det känns som en ren befrielse för vissa, särskilt om man vunnit allt gång på gång och börjar känna sig sugen på andra utmaningar och annat innehåll i livet.
Milan är en väldig human arbetsgivare när det gäller pensionering av trogna gamla knegare. På Via Turati vet man vikten av att ta väl hand om sina trotjänare och se till så att de får lämna klubben och fotbollskarriären genom huvudentrén med raka ryggar och stolta blickar. Ingen behöver gå ut bakvägen eller känna sig misslyckad.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att det förr eller senare krävs pensioneringar (alternativt försäljningar) av spelare som slitit hårt i flera år för klubben med de vackra rödsvarta färgerna. Det är oundvikligt att något gammalt till slut måste ersättas med något nytt, ett scenario som nu närmar sig för flera av tidigare nyckelkuggar i Rossoneris lagbygge.
Om vi tar en titt på de yngre förmågorna som finns i Milans trupp snart redo för att plocka upp de fallna mantlarna är det några få namn som jag fastnar för. I Matteo Darmian har Rossoneri en försvarsspelare vars talang inte går att bortse ifrån. Personligen är mina kunskaper om honom bristfälliga men bara det faktumet att han har funnits med som bänkalternativ några gånger hittills under säsongen tyder på att Milanledningen har honom i åtanke som en blivande startback. Vi har också vårt nytillskott från Uruguay, Mathias Cardacio. Den defensive mittfältaren visade prov på fina kvalitéer under försäsongens matcher och kan förhoppningsvis bli en stabil kugge i ett framtida Milan.
Anfallsmässigt kan vi förstås räkna in Pato. När man ser vad han uträttat i den rödsvarta tröjan hittills är det lätt att glömma bort att han bara är 19 år gammal.
Bonera (27), Senderos (23) som förvisso bara är på lån än länge, Antonini (26), Flamini (24), Kakà (26), Borriello (26) och Ronaldinho (28) är även de alla duktiga spelare som har många år kvar på den här nivån och som kommer att utgöra grundbulten i Milan. Detta bygge kan förhoppningsvis spetsas till sommaren med 22-årige Gourcuff som för närvarande gör succé på lån i Bordeaux. Milan har dessutom ett antal ynglingar på lån till diverse klubbar. Alberto Paloschi, den 18-årige anfallaren som just nu återfinns i Parma, kan till exempel bli en joker längre fram.
På målvaktsfronten har det i flera år sett ganska dystert ut. Bakom säsongens målvaktsuppsättning (som trots Abbiatis fina insatser har en del övrigt att önska) finns den italienska ungdomslandslagsmannen Antonio Donnarumma. Född 1990 och således bara 18 år gammal inger han ett visst hopp när det gäller målvaktssituationen på sikt.
I de egna leden finns en del spelare som kan betecknas som extra intressanta för framtiden. Rodney Strasser, från Sierra Lione och född 1990, tacklade in sig i många Milanfans hjärtan när han med en klockren glidtackling sänkte Adriano i en försäsongsmatch mot Inter i somras. Han kan mycket väl vara en herre potentiell nog att slå sig in i de rödsvartas A-trupp inom en inte allt för avlägsen framtid.
18-årige nigerianen Wilfred Usuji gjorde också några pigga framträdanden på försäsongen och även hans mittfältskollega Giorgio Gianola, 19 år, spås en lysande framtid. Sist men inte minst finns Ancelottis egen son Davide Ancelotti, precis som far sin central mittfältare.
Det finns säkert fler spännande spelare i Milanleden som jag har missat som inom kort kan komma att ta plats på den stora scenen. Hoppas bara att man inom klubben vågar släppa fram några ynglingar snart och inte bara värvar in nytt.
En del nya spelare i ”rätt” ålder som kan ses som framtidsspelare om de anländer nämns nu i transfersnacket. Den mest intressanta av dem som verkar vara reella alternativ på nyförvärvsfronten är Udineses Cristian Zapata. Spelare som han är i mina ögon urtypen för hur Milan borde värva när det verkligen ska värvas. Tämligen unga spelare som trots sin ringa ålder har samlat på sig en del erfarenhet från spel i Serie A, eller åtminstone någon av toppligorna, så att anpassninen inte ska vara allt för svår.
Det är tufft att få loss toppspelare från konkurrenter som de övriga stora i Italien, Manchester United, Barcelona, Real Madrid, Bayern München etcetera och att satsa på meriterade lirare från klubbar strax under den absoluta toppen kan vara rätt väg att gå.
Att det snart kommer att krävas en hel del nyrekryteringar är inte svårt att förstå när man tittar på skaran av äldre spelare i truppen. Så en hel del nytt lär det bli, frågan är bara om det plockas från andra klubbar världen över eller från den egna ungdomsakademin. Personligen hoppas jag på en kombination, några riktiga toppförvärv utifrån plus flera yngre förmågor med Milanblodet i ådrorna vore riktigt roligt att se framöver.
Sammanfattningsvis kan man i alla fall konstatera att det trots behovet av en generationsväxling delvis existerar så är det långt ifrån något krisläge. Allt för många applicerar titeln ålderdomshem på Milan utan att ha koll på riktig fakta. Det finns som det påpekas här i krönikan inte bara meriter från förr och en nutid, utan även en framtid på Milanello. Rossoneri kommer att lösa generationsväxlingen på ett bra sätt och lär även i fortsättningen vara en av världens största, vackraste och mest framgångsrika klubbar.
