Kalabalik och eufori i Brescia
Kalabalik är ett turkiskt ord som på svenska betyder "förvirring", "stor oreda", "trängsel", men det skulle lika gärna kunna vara ett italienskt påfund.
Inför torsdagskvällens helt avgörande semifinal mellan Brescia och Empoli, där vinst skulle innebära finalspel om en plats i Serie A, var det stor oreda, trängsel och förvirring på läktarna på Stadio Mario Rigamonti. En stor grupp Bresciafans hade ockuperat sektioner som man – tydligen – inte hade rättighet till. Säkerhetsvakter försökte förgäves flytta på supportrarna och Brescias lagkapten Possanzini vädjade till fansen att ge med sig.
Men cirka tusen Brescia-ultras vägrade se matchen från något annat läge, de ansåg att de köpt biljetter till just dessa platser, som de nu ockuperade. Domaren förvisade spelarna tillbaka till omklädningsrummen och matchen var på väg att avbrytas, innan den ens börjat. Skulle Brescia gå miste om finalplatsen, om en eventuell Serie A-plats, bara för detta?
Klubben hade godkänt arenan för 16 000 åskådare till denna högriskmatch och hävdade att fler biljetter än så inte hade sålts, men i Italien har – som vi vet – fansen stor makt, och de får oftast rätt. Hela scenariot kändes "typiskt italienskt". Speakern varnade supportrarna en sista gång och - äntligen - gav de med sig. Man flyttade sig motvilligt till en annan del av arenan, och 23 minuter försenad kunde matchen blåsas igång!
Det blev en riktigt bra fight, tempostark, med hög intensitet, utvisningar och många mål, till slut. Empoli – i helrött – startade utan sina största namn, Flachi och Vannuchi. Brescia ställde upp med i princip samma manskap som senast, den viktigaste ändringen var att förstemålvakten Viviano var tillbaka.
Tämligen tidigt in i matchen blev Brescias viktigaste kugge, Baronio, skadad och tvingades linka av gräsmattan. In kom Taddei, som är en mer offensiv, lättfotad spelare, något av en dribbler, men inte med samma pondus och styrka som Baronio. Det här bytet kom hur som helst att spela en avgörande roll. Samtidigt som Taddei kom in briserade en bomb på läktaren och Taddei blev just något av en explosion. Först en frispark i den 30:e minuten, som var – med Arne Hegerfors språkbruk – "bra, men inte tillräckligt bra". På det viset sköt Taddei in sig, inför det som komma skulle.
Lagen var heljämna i första halvlek, vilket även statistiken visade, inte minst bollinnehavet. Men, på en hörna i den 53:e minuten, nickade Brescias mittback Zoboli in sitt femte mål för säsongen, och det är faktiskt fler mål än vad Empolis nr 10 Vannuchi gjort på hela säsongen. Vannuchi fick inte spela alls denna kväll. Empolis andra storstjärna fick till slut komma in. Men Flachi bråkade mest med domaren, och vi fick se mer av hans tatueringar och gester än av själva hans spel i denna match.
Det var Zlatan-klass på Brescias toppforward Caracciolo, som höll i bollen hela tiden, höll bort sina försvarsfiender och kom till avslut. Caracciolo är så lång och stor, men har också tekniken, det ser graciöst ut när han spelar och rör sig. Han faller till och med snyggt. Empolis försvarare högg och högg efter hans ben hela tiden, och domaren gav sedermera backen Sabato det röda kortet.
Flachi filmade till sig en frispark strax utanför straffområdet och även om den blev resultatlös kom ett par andra riktiga framstötar från Empoli därefter, med kvalificerade räddningar från Viviano. Empoli var riktigt giftiga flera gånger i andra halvlek. Det måste ha huggit till ordentligt i alla Bresciahjärtan när Viviano fick göra en otrolig reflexräddning, helt fantastisk, på en av dessa Empoli-chanser. Även målskytten Zoboli var räddande ängel, när han akrobatiskt kastade sig fram och nickade bort en jättechans som kunde ha inneburit kvittering för Empoli.
2-0 kom genom Vass från Ungern, som varit allt annat än vass fram till det ögonblicket, men det var ett delikat skott, hårt och otagbart vid ena stolpen. När han lämnade planen vid full tid gjorde han det utan shorts: så euforisk var stämningen på Stadio Rigamonti.
3-0 blev det också, alldeles i sista sekunden, genom den unge försvararen Rispoli, som kom in i slutskedet istället för kaptenen Possanzini, som gjort en stabil insats rakt igenom. Rispoli rann igenom det decimerade Empoliförsvaret, och avslutade – som den försvarare han är – med att rulla bollen mellan målvakten Bassis ben. Empoli föll trots allt med flaggan i topp. Man skapade en hel del och bjöd upp till en underhållande, het match.
För Brescia var det mycket bra för självförtroendet, inför finalen, att få göra tre mål i andra halvlek. Man är obesegrade under Cavasins ledning, tre segrar och ett kryss. Sammanlagt 4-1 mot Empoli, alltså.
Livorno gjorde en spektakulär vändning, från 0-2 i första mötet med Grosseto, till seger med 4-1 denna torsdagskväll. Som jag tippade i slutet av maj står nu Brescia och Livorno som finalpar. Och om vi känner dessa klubbar – och detta land – rätt kommer finalerna att bli något utöver det vanliga.
