Matchanalys: Parma – Milan
” Visst kan man oja sig över uteblivna domslut, men man kan inte blunda för alla missade chanser, alla slarviga mottagningar och alla långbollar som hamnar i ingenmansland. ”
Till alla som trodde att vändningen kom mot Juve i hemmamatchen på San Siro förra veckan, låt mig säga HA!
Det är samma gamla ineffektivitetssjuka som råder fortfarande, den som vi lidit av sedan nyår i princip.
Visst kan man oja sig över uteblivna domslut, men man kan inte blunda för alla missade chanser, alla slarviga mottagningar och alla långbollar som hamnar i ingenmansland.
Samma visa vareviga vecka känns det som. Okej för att Ancelotti valde att vila ett par viktiga spelare inför veckans match mot Ajax. Okej för att Sheva som var kanske piggast i Milan i första halvlek blev skadad efter 20 minuter. Men…man borde kunna begära mer.
Kanske har de indirekt redan gett upp hoppet om Scudetton. Man säger varsågod till Juve, kom och ta ännu en ligatitel. Hoppet står till Champions League som man ganska tidigt kunde räkna ut.
Matchen mot Parma var till en början ganska jämn. Milan-spelarna visade upp en härlig aggressivitet och checkade högt. Ju längre matchen led så lyckades Parma spelarna med ett snabbt spel och långa bollar spela över det högt pressande Milan-mittfältet.
Detta ledde till att Milan tappade det grepp man hade haft om spelet så långt. Nu lyckades Parma inte oroa Dida alltför många gånger utan Milans backlinje, men Nesta i spetsen lyckades avvärja de flesta attacker.
I början av andra halvlek såg man en liten uppryckning av Milan och laget utnyttjade ytorna på ett bättre sätt. Parma höll sina positioner ganska högt och kan skatta sig lyckliga över den dåliga skärpan i Milans offensiva spel.
Efter Parmas ledningsmål, som kanske inte var helt logiskt, så kom den välkända desperationen som gav oss kvitteringar mot Lazio och Atalanta på hemmaplan. Denna gången räckte det bara till en ribbträff och ett regelrätt mål som blev bortdömt.
I detta skede av säsongen är det aldrig lätt att säga hur och med vilka spelare man ska spela. Alla matcher är viktiga, men för att orka hela vägen i minst en turnering så är rotation ett måste.
Med tanke på de klara chanser vi skapade så ser jag ingen anledning till att kritisera Ancelotti för hans laguttagning. Matchen mot Ajax i veckan känns oändligt mycket viktigare så därför är det bra om vi har viktiga kuggar som Rui Costa och Seedorf utvilade till dess. Vi ska inte heller glömma att vi har ett derby att se fram emot om en vecka och oavsett om vi kan anses vara med och kämpa om Scudetton då, så är det oerhört mycket prestige i den matchen.
Förhoppningsvis vänder turen snart i alla fall och det börjar gå lite stolpe in och inte stolpe ut som det varit den senaste tiden.
marko_u@hotmail.com
