Mille Grazie del II
Fortsättningen på min reseskildring.
Kärlek i tre delar
På onsdagen var det tänkt att revanschen för lördagens förlust mot Empoli skulle tas. Ajax supportrar belägrade Piazza del Duomo hela dagen och man fick inte en lugn stund. De rödsvarta supportrarna höll sig däremot borta. De lät holländarna skrika nu, för på kvällen skulle de inte ha en chans att höras. Även denna gång begav vi oss till San Siro i god tid. Tre timmar innan match förvisades holländarna en annan väg, medan vi rödsvarta bara gled genom poliskontrollerna. Denna dag började mat- och souvenirstånden redan på Piazzale Lotto och kantade mer eller mindre hela vägen fram till San Siro. Sången inifrån arenan kunde höras ända ut och gåshuden tittade fram.
Queens låt ”We will rock you” dånade ur högtalarna när de rödsvarta spelarna entrade planen för uppvärmning. Hela publikhavet på dryga 76 000 minus några tusen holländare gav stående ovationer. Sedan fortsatte musiken i takt med att laget värmde upp.
När spelarna sedan återvänt in i omklädningsrummet och speakern i högtalarsystemet bekräftat laguppställningarna till buller och bång spelades Inno Milan tätt följt av Champions League-låten. Spelarna tågade in och det jag så många gånger sett på tv skulle nu ske bara några tiotals meter framför mig.
Jag trodde jag skulle vara mer nervös. Men känslan av att få vara på plats och det njutbara skådespel på och runt planen tog överhand. Konstigt nog. När sedan Shevchenko gjorde en rajd på högerkanten och slog ett inlägg som turligt nog kom fram till Pippo ställde sig hela publikhavet upp. Sekunden senare kokade San Siro. Pippos nick betydde 1-0 och vi rödsvarta var i himlen.
Tiden gick och Ajax kvitterade. Det andades ändå optimism på läktaren och den stora förfäran varade inte länge. Två minuter senare var det Inzaghi som löpte sig loss på vänsterkanten och slog ett inlägg till Sheva som bara hade att sätta huvudet till. Återigen kokade arenan, denna gången ännu mer än vid 1-0. Nu vände man sig om till den okända grannen i stolen bredvid och firade. Leende läppar och slående handlator delades med människor man aldrig tidigare sett.
Glädje kan snabbt försvinna och övertas av katastrof. Det var vad som hände då Pienaar fumlade in kvitteringen. Holländarna några rader framför oss jublade stort och försökte håna oss italienska supportrar. Den förtvivlan jag kände då kan jag inte minnas att jag känt tidigare. Här gör man sin första resa till Milano, ser två matcher och mitt lag ”förlorar” båda. Helvete. Ajax var i och med målet vidare till semifinal och skulle då stöta ut de rödsvarta ur turneringen.
Ancelotti kastade nu in allt han hade i offensiv väg men det känndes hopplöst. Ännu hopplösare kändes det när Maldini slog en långboll mot straffområdet. Jag tror de flesta tänkte samma som jag; Helvete, spela bollen istället. Men så, Ambrosinis nick var perfekt och Inzaghis lobb var ännu bättre. Jag minns att jag såg Tomasson toucha bollen innan folket framför, bakom och vid sidan om mig for upp. Ett försök till blick mot linjedomaren för att se om det var godkänt, men han var helt skymd. Spelarna firade och jag tror aldrig jag skrikit som jag gjorde då. Publiken fullkomligt exploderade och San Siro gungade. De leende läpparna och slående handfaltorna förvandlades till kramar. Jag kramade helt främmande rossoneri och alla runt omkring tyckte det var normalt. Holländarna framför oss lämnade sina stolar och fick ett och ett annat finger upptryckt i ansiktet.
Inno Milan spelades återigen och den glädje jag kände då går inte att beskriva i ord. Tårarna var inte långt borta och jag var i Paradiset.
Den holländska klacken var kvar när jag lämnade arenan ungefär en halvtimma efter att spelarna försvunnit in i spelargången.
Det katastrofala hade återigen vänt och blivit något underbart. Något underbart jag aldrig kommer glömma. Grazie Mille och tack för en oförglömlig resa. Vi ses snart igen.
Visste ni förresten...
...att man kan hyra en svit på San Siros andra ring, precis bakom VIP-läktaren. I sviten finns en stor soffgrupp, plasma-tv, minibar, telefon o.s.v. Allt till ett pris av €5000. d.v.s. ca 45 000 svenska kronor.
...att 70% av den officiella supportershopen San Siro-Store i arenans byggnad innehöll Milanprylar.
...att Sheva byter om mellan Kaladze och Rui Costa i omklädningsrummet på San Siro. Vid portugisens sida håller Paolo Maldini till.
