Legendarer vi (inte) minns
Sampdoria har genom året haft en mängd klassiska spelare. Gianluca Vialli, Roberto Mancini, Guiseppe Signori och Ruud Gullit är alla storheter som stolt burit den klassiska blå tröjan genom åren. Denna artikelserie kommer inte att handla om dem.
Istället kommer det att handla om de hjältarna som nästan blev så bra som vi alla hade hoppats. Hjältarna som nästan nådde toppen men hamnade i de stora stjärnornas skuggor och glömdes bort. Det är hög tid att låta dem se ljuset igen. Den första att göra så är ingen mindre än engelsmannen Lee Sharpe.
Engelsmän och italiensk fotboll har genom åren visat sig vara en dålig kombination. Sharpes sejour i Italien blev inget undantag.
Kultfiguren Sharpes fotbollskarriär är lika lång och märklig som den är tragisk. Den har lika höga toppar som den har dalar. Lee Sharpe är talangen som aldrig blommade ut och stod på toppen av sin karriär när han var blott 19 år gammal. Han är helt enkelt Storbritanniens svar på Johnny Rödlund. Han har varit överallt och ingenstans.
Historien börjar den 27 maj 1971 i Halesowen i England när Lee Stuart Sharpe föddes. Han flyttade till storklubben Manchester United bara 17 år gammal från amatörklubben Torquay United för stora pengar. 1988 var 185 000 pund en stor summa för en 17-årig talang.
Sharpe debuterade mot West Ham i september 1988. Kantspelaren Sharpe blev snabbt en favorit bland fansen i Manchester och slog direkt till sig en plats på vänsterkanten.
Sharpe stod på toppen av sin karriär i slutet på 80-talet och början på 90-talet. 1990 krossade Manchester United rivalerna Arsenal med 6 - 2 och Sharpe stod för tre av målen i en minnesvärd match. Samma år fick Sharpe göra debut i landslaget endast 19 år gammal.
Sharpe var en flickfavorit och något av en gay ikon. Han var ung, såg bra ut och sågs allmänt som en enormt duktig fotbollspelare. Sharpe var sin tids David Beckham i Manchester. Sharpe var någon de andra unga spelarna som Beckham och Giggs såg upp till.
Säsongen 1990-1991 visade sig vara en bra säsong för Sharpe och Manchester United. Den säsongen var förmodligen den bästa i hans karriär. Sharpe utsågs till årets unga spelare i England. Han gjorde ett mål i semifinalen i Cupvinnarcupen som tog United till final. Finalen mot Barcelona slutade 2-1 till Manchester United.
Livet lekte för Sharpe och många kanske undrar vad det var som gick snett. Somliga hävdar att det var en kombination av otur, skador och Lee Sharpe själv. Och inte minst Ryan Giggs.
Sharpe älskade att festa och han älskade nattlivet. Trots att spelare som dricker är vanligt i Storbritannien så är det inget som går obemärkt förbi i tabloidernas hemland. Sharpes nattliga vanor gillades givetvis inte av sir Alex Ferguson som har stenhård koll på alla sina talanger.
När Sharpe började få skadeproblem och sjukdomar förvärrades hans situation avsevärt. I början på säsongen 1991/92 skadade sig Sharpe. Ryan Giggs lyckades i hans frånvaro knipa en ordinarie plats i laget den säsongen.
Det ryktades vid denna tidpunkt att Sharpe hade drogproblem. Det är något som Sharpe ständigt förnekat. Han ryktades ha tagit allt från heroin och kokain till cannabis.
Ersättaren Giggs blev snabbt en av sir Alex Fergusons och fansen absoluta favoritspelare. Med Giggs i laget fick Sharpe allt oftare sitta vid sidan om och titta på.
Sharpe blev med tiden enormt olycklig med sin situation i Manchester där han ständigt drabbades av skador och andra problem. Han fick inte spela så ofta som ville och när han väl fick det så var det inte i den positionen han ville. Sharpe beslutade sig slutligen för att lämna United för att försöka få ordning på sin stagnerande karriär.
1996 lämnade Lee Sharpe Manchester för Leeds United. Leeds betalade en stor summa för den forna talangen som nu hunnit bli 25 år gammal. Under sin tid på Old Trafford hade Sharpe vunnit tre ligatitlar, Cupvinnarcupen, FA-cupen och Ligacupen. Han hade dessutom hunnit med att representera sitt land åtta gånger. Det är mer än de flesta fotbollspelare hinner med i hela sitt liv.
4,5 miljoner pund hamnade övergångssumman på och många hoppades att Sharpe skulle få en nytändning i Leeds. Det gick dock inte riktigt som man hade tänkt sig. Skadorna fortsatte att förfölja Sharpe och som om inte det var nog så skedde det snabbt ett tränarbyte i klubben.
Leeds började säsongen uselt. Tränaren Howard Wilkinson som tog Sharpe till klubben fick lämna efter bara en månad vid rodret. Leeds bestämde sig för att återuppliva Arsenals gamle tråkfotbolls tränare George Graham som genast fick ta över ansvaret. Graham är utöver sin tråkiga fotboll känd som mannen som hade del i skapandet av den sorgliga figur Thomas Brolin är idag.
Sharpe hade samtidigt drabbats av en allvarlig knäskada vilket gjorde att han inte kunde spela under en väldigt lång period. Graham fick med sin antifotboll ordning på Leeds som återigen tillhörde toppskiktet. När Sharpe äntligen kom tillbaka från sin skada så skedde ännu ett tränarbyte.
När sedan Graham lämnade Leeds för Tottenham i början på säsongen 1998/1999 fick hans assistent David O´leary ta över ansvaret. O´leary bestämde sig för att rensa i truppen rejält. Sharpe visade sig vara en av dem som inte ingick i den nya tränarens framtida planer. Året hade hunnit bli 1998 och Sharpe hade endast hunnit med trettiotalet framträdanden och en handfull mål i Leeds.
