Matchreferat:
"Dansk dynamit" med aningen för lång stubin. Det är länge vi har väntat på att Jörgensen ska göra bra ifrån sig i den lila tröjan, idag small det äntligen och vi kan bara hoppas att det fortsätter så i en kedjeexplosion!
Inför-rapporterna var alla ense; liksom Zoffs uttalanden så skulle Fiorentina ägna sig åt en kontringsinriktad fotboll där man som första mål hade att få med sig åtminstone en poäng mot Lecces minst sagt anfallsglada fotboll med ökände Zeman i styret.
Startuppställningen må ha överraskat många, dels för att Pazzini inte var med (hade inte tillfrisknat helt efter att han insjuknat i veckan) och dels för att Zoff efter att ha envist satsat på en trebackslinje, antagligen Serie As sämsta, valde att ställa om till fyra backar nu när Ujfalusi var tillbaks. En erkänt bra högerback men suverän som mittback, ovärderlig i dagens Fiorentina i just denna position där det saknas andra alternativ.
1:a halvlek
Till skillnad från andra matcher startade Fiorentina med ett välmotiverat spel, med tanke bakom varje passning, som hör och häpna, gick längst efter marken! Utan att förhasta sig och skjuta iväg bollen försökte man istället varje gång man fick chansen, att starta ett anfall i en snabb omväxling för att dra nytta av Lecces "Akilleshäl": försvaret.
Dainelli tycktes trivas mest i detta spelupplägg och förutom att agera "klippa" i försvaret startade han mångt och mycket genom att dribbla eller väggpassa sig förbi sina motspelare för att slutligen slå bollar mot djupet. Annars så lyfte allas vår kapten Di Livio ansvaret på sina axlar och spelet gick oftast genom hans högerkant.
I ett samarbete mellan Miccoli och Ujfalusi, där tjecken lyckades komma så pass långt som att tunnla (!) sin motståndare i den 3:e matchminuten och frispela "il Soldatino" som testade med att mata ett inlägg i.ingenmansland. märktes Zoffs största misstag för första gången; att inte ha med varken Riganò eller Fantini från start i Pazzinis frånvaro. För hur sårbar en "Akilleshäl" må vara, krävs det en pilspets för att tränga igenom.
Onekligen var det så, då Miccoli ensam på topp sökte sig allt längre ner i banan för att inte försvinna helt ifrån matchen, likaså Jörgensen som var tänkt att agera som släpande forward från början. I den 11:e spelminuten skulle en av Dainellis fina långbollar nå Ariatti på vänsterkanten som sköt iväg ett dykande skott strax över målramen, ett väldigt fint och snabbt genomfört anfall från början till slut.
Speltempot skulle sakta sjunka och i mitten av första halvlek var det mestadels bara ett hafsigt bollfumlande med många felpassningar och avblåsningar från båda håll. Domare Gabriele och hans linjemän skötte sitt jobb bra i en oerhört krävande fas i matchen. Detta förutom två missar, en obegriplig varning på Obodo som vi dock fick igen då en övertänd Di Livio med en hög spark lyckades få Pinardis näsa att rinna.
Så i den 28:e matchminuten döms det en i mängden av frisparkar, utanför vårt straffområde. Lecces spelare är snabbt upp för att göra det bästa utav situationen medan Lupatelli inte verkar komma överens med sina försvarare om hur muren ska stå. Dalla Bona får iväg ett riktigt kraftpaket som går igenom muren och via Lupos vänstra stolpe in i mål. Otagbart.
Inom loppet av 2 minuter slår Lecce till igen, den här gången genom en kontring då Ujfalusi som sökt sig högt upp i banan inte är med då Valdes bryter i mitten och hittar med en långboll ut till Vucinic som sprungit ifrån en felställd offsidefälla av Viali och kan placera bollen lätt bakom en chanslös Lupatelli.2-0
Pinardi fick 10 minuter senare ett mål korrekt bortdömt p.g.a. offside. Dom sista minuterna på halvleken gick med båda lagen avvaktandes på att domaren skulle blåsa av.
2:a halvlek
Riganò och Maggio in, Di Livio och Viali ut. Zoff i ren desperation, eller ligger det fingertoppskänsla bakom vad som skulle visa sig vara en taktisk triumf?!
En minut in i andra halvlek lyckas Obodo dribbla sig ut till kanten och frispela en Ariatti springandes i högsta fart som i sista stund, enligt skolboken, passar snett bakåt till Jörgensen som med en kraftfullt placerat vristskott skjuter bollen i Mål! En bättre start kunde man inte drömma om!
Lecce skulle dock snart komma tillbaka och vara det offensivare laget dock utan större lycka i avslutningarna i och med Dainellis och Ujaflusis dominans på plan som mittbackspar. Den tjeckiske jätten spelade upp sig ordentligt och Dainelli fortsatte mest som han gjort i hela första halvlek med att bryta anfall och slå långbollar centralt mot Riganò och på kanten mot den alltid spelbare och uppoffrande Ariatti som gjorde sig värd kaptensbindeln, med sin inställning, sitt slit och sitt springande.
Dock skulle denna typ av anfallsspel som så många andra gånger haverera och minuterna tickade på utan att Fiorentina lyckades framåt.
I ett sista försök i den 32:a minuten bytte Zoff ut en för dagen utspelad och slutkörd Miccoli mot Fantini. Ett bra byte skulle det visa sig då hans pigga fötter och alltid lika beundransvärda inställning fick Lecces försvar ur balans. Minuterna senare väggpassade sig Chiellini fram med hjälp av just Fantini och lyckades med ett halvdåligt inspel längs marken till slut, nå Maggio som placerade bollen förbi Sicignano, trots att denne fick fingrarna på den, 2-2!
Resultatet skulle stå sig till slutet då inget av lagen skulle våga sig ut på några mer offensiva utflykter .
En lika makalös vändning som den Udinese gjorde mot oss för två omgångar sen lyckades vi med idag, och framförallt visade spelarna en kämpaglöd och offervilja som tidigare aldrig skådats. Samtliga värda titeln "matchhjältar" firade "segern" efter slutsignalen, däribland Jörgensen och Dainelli som utmärkte sig mest genom att kasta upp matchtröjorna till de tillresta supportrarna som även dom aldrig slutade sjunga och vaja med sina flaggor under den stundtals hopplösa uppgiften Fiorentina stod inför .
Zemans analys:
"Fiorentina? Dom gjorde lite väsen utav sig, två skott som resulterade i två mål"
Enklare än så blir det inte!
