Att bygga nytt (men vilja bli klar direkt)
Efter ett minst sagt svagt avslut på januari... Eller vänta lite, jag börjar om. Efter en minst sagt svag säsong så är det många soffexperter som har börjat kasta ur sig diverse analyser och ”lösningar”. Det är förvisso helt naturligt och allas fulla rätt när den tidigare stormakten Juventus gör historiskt dåliga resultat. Men vi måste samtidigt inse att klubben är inne i en sällan skådad ombyggnation. Och precis som alla byggarbetsplatser så är det inte alltid så vackert i början.
Att förlora borta mot Napoli är inte katastrof. Det händer ganska ofta om vi ska vara ärliga. Napoli är ett bra lag och kommer alltid taggade till tusen när deras nemesis Juventus besöker staden. Att spela som skit mot Club Brügge och sedan följa upp det med att helt rättvist få dyng av Benfica på hemmaplan är desto värre. Speciellt med tanke på vad som stod på spel. Nu hade vi dock fotbollsgudarna med oss och fick en relativt lätt lottning ändå (även om inte PSV ska underskattas) så it all worked out I guess.
Den bistra resultatraden har gjort en initialt väldigt peppad supporterskara till högljudda kritiker. Något jag absolut kan sympatisera med, jag hade också mycket högre förväntningar på Mottas första tid på tränarposten. I Juventus måste du vinna, så är det bara. Och om du inte gör det så har du misslyckats. Men det finns ett men. Eller ganska många men om vi ska vara ärliga.
Ny tränare och nytt spelsätt.
Mottas fotboll är monumentalt annorlunda från Allegris. Ett lågt sittande lag som spelade på motståndarnas misstag mer än sina egna prestationer ska plötsligt bli ett högt stående lag som för matcherna och vårdar bollen. Inte en helt lätt omställning. Nu tycker jag att Motta löste just den delen ganska snabbt även om det finns massor kvar att göra i anfallsspelet. Men från match ett har Juventus ägt bollinnehavet (förutom mot City) och försökt att spela sig till vinster. Det är tränarens filosofi och det är så klubben vill spela framgent.
Massor av nya startspelare.
Di Gregorio, Kalulu, Thuram, Luiz, Koopmeiners, Gonzalez, Conceição och till viss mån även Cabal köptes alla in för att konkurrera om startplatserna. Det är ett helt nytt lag som ska lära känna varandra och pusslas ihop för bästa effekt. Och när dom på förhand mest självklara uppgraderingarna i Luiz och Koopmeiners inte presterar i närheten av den prislapp betalades så blir det inte lättare. Med tanke på hur dom presterade förra säsongen så var alla ganska säkra på att det här var spelare som Motta kunde förlita sig på. Spelare som kommer att ta både offensiven och defensiven till en ny nivå. Så har det tyvärr inte blivit. Inte alls. Luiz har knappt spelat och när han har gjort det har han sett loj och ointresserad ut. Koopmeniners har spelat massor men sällan gjort något större avtryck.
Den senaste tiden har jag sett många klaga på att vi bara köper in ”legosoldater som inte kan ligan eller förstår vad det innebär att spela i Juve”. Som om det skulle vara en garanti att köpa inhemskt. För mig är Koop beviset på att det inte spelar någon roll om du kan ligan eller inte. Spelaren som gick på molnen i Bergamo tar sig knappt över gräsrötterna i Turin. Och det här med att ”veta vad det innebär att spela för Juve”, vad menas med det egentligen? Ingen ny spelare kan ju veta det, eller? Även om vi behöver senatorer likt Chiellini på planen så går dom inte att köpa in. Det är en egenskap som utvecklas med tiden. Grande Giorgio såg ut som en klumpig fotbollsinvalid under sin första period i klubben. Han blev inte en ledare i omklädningsrummet förrän många år senare. Alla behöver tid.
Skador, skador skador.
Att lagets bästa spelare, ledaren i backlinjen och klippan man lutar sig mot när det blåser snålt knäskadad efter åtta matcher kan fucka vilket lag som helst. Se bara på vad som har hänt med City sedan Rodri försvann. Och i City har dom åtminstone haft samma tränare och samma stomme under många år, ändå har dom faceplantat rakt neråt i tabellerna. Klart att det blir svajigt i ett nytt och väldigt ungt lag som Juventus. Efter det blir Nico skadad i två månader, Cabal pajar knät och Conceição går runt småskadad. Tack för den kontinuiteten. En redan ganska tunn trupp har stretchats hårt och bänken har inte sett speciellt spännande ut på en lång tid. Fine, alla lag åker på skador, det är en del av sporten. Men inte alla lag får två knäskador i backlinjen inom loppet av någon månad.
Säsongen är inte över.
Innan säsongen började såg jag många nyktra kommentarer om att man måste ge Motta tid, att det är ett ungt lag som måste få lära sig av sina misstag och att vi inte kan kräva mer än en CL-plats med dessa förutsättningar. Jag är helt med på att alla usla matcher och alla kryss har varit väldigt frustrerande. Det har varit plågsamt att titta på matcher som Brügge eller Stuttgart. Men säsongen är inte över. Trots allt så ligger laget på en fjärdeplats och är vidare i CL. Det är bara sju poäng upp till det enormt hyllade Atalanta och även om både Lazio och Fiorentina vinner sina hängmatcher så är fjärdeplatsen långt ifrån körd. Jag skulle vilja påstå att Juventus sitter i ett bättre läge än alla tre av ovan nämnda lag inför resten av säsongen. Varför? För att dom har redan haft sina formtoppar och jag är ganska säker på att alla tre kommer ha några dippar också. Juventus kan bara bli bättre, speciellt nu när truppen har blivit bredare. Både Kolo Muani och Veiga har gjort det bra under dom få minuter dom har spelat hittills och om det fortsätter så bör Motta kunna få ihop fem, sex vinster på raken under våren. Om han inte lyckas med det, om vi missar CL-platsen och gör oss till åtlöje i slutspelet så är jag helt med på att förändringar måste ske. Tills dess kör jag på gamle Allegris mantra, calma.
