Intervju med Björn Runström
SvenskaFans.com ringde upp Björn Runström i Bologna för att kolla hans tankar runt både kring Serie A och Allsvenskan.
Hej Björn, hur har du det i Bologna?
-Bara bra tack, på alla sätt och vis.
Du har varit där ett drygt år nu och det har gått bra?
-Jag har hunnit med att bli italiensk juniormästare, suttit på bänken i Serie A och är med i årets A-trupp så jag är mer än nöjd. Nu väntar jag in min chans. När den kommer tänker jag ge allt för att verkligen ta den. Jag
trivs bra med livet vid sidan om fotbollen också. Jag talar språket bra, mat och klimat är bra och folk är trevliga. Kunde helt enkelt inte vara bättre.
Hur har du utvecklats spelmässigt?
-Jag är en annan spelare idag, har fått ett snabbare steg och tekniken har blivit vassare. Den förbättrade snabbheten är nog det jag är mest nöjd med. Jag var inte helt osnabb innan, men rycket eller explosiviteten de viktiga första stegen är betydligt bättre jämfört med då jag kom hit, men jag måste förstås fortsätta att förbättra och utveckla mitt spel.
Hur skiljer sig träningen och matchandet i Italien mot hemma?
-Träningsmässigt är det är inga jätteskillnader, annat än i resurser. Ska man nämna något så är det väl att det tränas mycket mer teknik och snabbhet än det jag var van vid hemifrån. Dessutom är träningen mer individanpassad. Det var sånt man talade om hemma, men tyvärr fanns inte tränarresurser för det. Sedan jobbas det med positionsspel och spelet utan boll på ett helt annat sätt än hemma. I matcherna är nog den största skillnaden för mig som
anfallare att jag slipper ligga och jaga hopplösa luftpastejer från backlinjen och att jag har att kämpa mot försvarare som har en betydligt större reportoar av olika knep att stoppa mig eller försöka få mig ur balans. I spelet här hålls bollen mer på marken och mittfältet riskerar inga nackspärrar. Kommer man inte fram i banan börjar man gärna om från backlinjen och söker nya uppspelsvägar. Chansbollar skickas iväg betydligt mer sällan än hemma. Trivs alldeles utmärkt med det sydlänska sättet att spela. Det passar mig bra.
Hemlängtan?
-Det ska villigt erkännas att den sätter åt hårt ibland. Visst saknar jag familjen och vännerna enormt emellanåt. Det gäller att inte glömma varför
man är här och hålla fokus på de mål man satt upp. Jag kom hit för att utveckla mig som fotbollspelare och det känner jag verkligen att jag gör.
Vad skulle du råda en svensk 16-åring som får ett kontraktserbjudande från en Serie A-klubb?
-Att tänka igenom det hela mycket, mycket noga tillsammans med sin familj. Det beror helt på individen i fråga hur man ska ställa sig. Hur pass mogen man är som människa framför allt. Om mammas köttbullar är en stor trygghetsfaktor ska man nog inte ge sig iväg hur lockande det än kan vara.
Det är fruktansvärt tufft här och en mördande konkurrens. Det gäller att ha tålamod då det går tungt, för det gör det ju emellanåt. För de flesta 16-åringar är det nog ett för stort steg misstänker jag. Men det är å andra sidan inte så våldsamt mycket större steg än att flytta från en liten ort
ute i landet till Stockholm eller Göteborg. Kan tänka mig att det är svårt att låta bli att ta chansen om man får den. Vem vet om man får en den en andra gång? Så gick mina tankar i alla fall.
Tror du att du kommer att få debutera i Serie A den här säsongen?
-Jag är bara 17 år än och behöver inte ha så förtvivlat bråttom. Primaveraserien är tuff nog den också. I de träningsmatcher jag spelat med A-laget tycker jag ändå att det fungerat bra och jag har lyckats göra ett antal mål. Min chans kommer nog så småningom om jag jobbar på ordentligt. Det är inga dåliga namn man ska försöka rycka en tröja ifrån precis….Signori, Cruz m fl. Jag ska inte sticka under stol med att målsättningen är att få sitta på bänken och göra något eller några inhopp
under säsongen - jag gör så gott jag kan för att det ska lyckas.
Hade du platsat i A-truppen i Hammarby?
Tyvärr är det väl så att Hammarby inte har några större traditioner vad gäller att lotsa unga spelare ur de egna leden till A-laget så svaret blir nog ett nej. Jag hade nog inte varit med där. Jag hade nog fortfarande fått hålla mig till juniortruppen om jag stannat hemma misstänker jag. Här i Bologna är vi 6 killar födda 84 i A-truppen varav 2 debuterade i Serie A redan i våras som 16-åringar. I Hammarby hade vi inte bara Sveriges utan ett av Europas klart bästa 84-lag som tog sig till en kvartsfinal i inofficiella EM för 15-åringar. Ingen av mina lagkompisar är ännu uppe i A-truppen eller tränar regelbundet med A-laget vad jag vet. Det säger en del om skillnaden i synen på hur man utvecklar unga spelare. Jag måste erkänna att jag är glad att jag inte stannade. Känner att jag hade riskerat stanna i utvecklingen.
Vinner Hammarby Allsvenskan?
-Jajamen, det hoppas jag verkligen. Skulle man få önska sig något vore det att Bajen avgör det hela redan i näst sista omgången hemma på Söderstadion. Vilken fest det skulle bli…..ryser bara jag tänker på det. Synd att man inte kan följa upplösningen live hemma. Jag drömmer fortfarande att någon gång i livet få lira på ett spikat Söderstadion.
Tack och lycka till Björn
Tack själv, det kan behövas.
