La Dotta, La Grassa, La Rossa (2)
Vi känner huvudstaden Rom som ”den eviga staden”, Florens har fått den fagra benämningen ”den vackra” och Venedig har ett smeknamn som hänsyftar till hur rofylld staden ska vara och har varit genom historien. Genua har i sin tur ett smeknamn som härrör från hur viktig och mäktig staden var när haven fyllde en stor funktion för handeln, ”la Superba”. Många italienska städer har ett smeknamn som man förknippar med historiska händelser eller som i annat fall beskriver staden mer grundligt.
Bologna är inget undantag men är samtidigt den enda italienska staden som förärats med inte mindre än tre smeknamn. La Dotta, La Grassa, La Rossa är tre begrepp som beskriver staden på ett väldigt bra sätt, både historiskt men även dagens Bologna. Vi försöker med en artikelserie på tre delar reda ut och förklara Bolognas smeknamn och hur man eventuellt kan göra (långsökta?) kopplingar till stadens fotbollslag, Rossoblu.
La Grassa – Den fete. Troligtvis inte det trevligaste smeknamnet man kan få men innebörden och ursprunget är desto mer smickrande. La Grassa vittnar om stadens otroliga kulinariska tradition och maten som både härstammar från och går att äta i staden. Visst vet du att många italienska delikatesser och rätter kommer från regionen Emilia-Romagna. För att nämna några exempel så har vi Parmigiano-osten och skinkan från Parma samt Modena med sin balsamvinäger. Alla dessa regionala smakupplevelser finns givetvis i Bologna men även stadens egna specialiteter som köttfärssåsen ragù (som alltid ska ätas med tagliatelle, tortellini eller möjligtvis gnocchi) och absolut inte med spaghetti som vi gör i Sverige. Utöver ragù har vi även mortadellan och tortellinipastan som Bolognaborna stolt kan skryta med som deras egna uppfinningar. Regionen och även staden handlar väldigt mycket om mat och det är väldigt liten risk att du går hungrig när du är på besök.
Vi kanske inte ska prata om övervikt hos truppens spelare. Det som däremot kan vara intressant att analysera hör istället ihop med statistik som behandlar fysik men även de ”delikatesser” som laget bjudit på. Innan helgens nionde omgång var det tre spelare som spelat lagets samtliga minuter i Serie A så här långt. Dessa var Blerim Dzemaili, Danilo och målvakten Lukasz Skorupski men nu är det bara Skorupski kvar av dessa då Danilo blev utbytt i halvtid och Dzemaili var bänkad. Centrallinjen i Bologna kommer troligtvis att se likadan ut under stora delar av säsongen och anfallaren Federico Santander förefaller få mycket speltid. Vilken karaktär och glöd den killen visade mot Torino då många medspelare började hänga med sina nackar. Var centrallinje består till stora delar av fysiskt starka spelare och gemensamt är även att de kommer att behöva prestera bra för att poängen ska ramla in i större takt än i säsongsinledningen. Listan med flest antal löpmeter i genomsnitt för Bologna toppas av Adam Nagy (på nästan 11,8km), tätt följd av Erick Pulgar (ca 11,6km) . Detta efter nio omgångar och Pulgar har då endast medverkat i fyra matcher. Sett över hela Serie A har Bologna tre spelare på topp-10 över antal löpmeter i genomsnitt (Sassuolos Francesco Magnanelli återfinns i topp med strax över 12 km per match, dock endast tre framträdanden för honom så här långt). Nu är inte antal löpmeter allt, men jag skulle tro att Bologna fysiska förmåga kommer vara viktig över säsongen. Totalt för samtliga lag i Serie A ligger Bologna på andra plats över löpmeter i genomsnitt efter Cagliari. Presspelet och intensiteten i löpningarna i offensiva omställningar så bättre ut mot Torino men gjorde samtidigt att vår trebackslinje blev väldigt ensam under första halvlek. Laget kommer inte få mycket gratis då spetsegenskaper och spelare som kan avgöra en match på egen hand saknas. Den här säsongen är det laget som ska göra jobbet och poängen ska tas tillsammans och då kommer karaktären på spelarna och tränare Inzaghi att sättas på prov. Räkna med att omställningar i hög fart samt precision i löpningarna kommer att vara viktiga framgångsfaktorer. Inzaghi pratar också mycket om karaktär och var självklart mycket nöjd med hur laget lyckades få med sig en poäng mot Torino efter ha legat under med två mål.
På delikatessidan har vi under de inledande omgångarna uppskattat Orsolinis förmåga att ta sig fram till avslut med sin giftiga vänsterfot. Hans flyt som bollförare är något jag gillar starkt och jag hoppas han får fler matcher från start och får han bara till bättre precision på sina fasta situationer kan Rossoblu bli riktigt farliga där också. Santander har också en härlig förmåga att skapa ytor samt farliga situationer i boxen. Han är där han ska vara och jobbar dessutom stenhårt i det defensiva återerövningsspelet. En spelare som också förtjänar ett omnämnande för det ansvar han tar på planen i den i övrigt ganska unga truppen är Blerim Dzemaili. Våra unga spelare, som Orsolini och Calabresi kommer få mycket förtroende och speltid. De kommer även behöva visa framfötterna när det går tyngre. Detaljerna att framhäva är fler än dessa och det kommer förhoppningsvis bli fler utropstecken ju längre säsongen går. Vilka delikatesser vill ni som läsare peka på så här långt under säsongen?
