Inför Brescia-Venezia: Filippo Inzaghi på besök
Nostalgi.
Fillipo Inzaghi var en spelare som jag verkligen gillade. Han var aktiv under den tid i fotbollens historia då en spelare kunde tillhöra världstoppen nästan enbart tack vare sin inställning.
Av alla böcker man kan citera känns det väl inte helt rätt att välja just Patrick Ekwalls självbiografi, men dess titel sammanfattar "Pippos" storhet: Vill du så kan du.
I dagens fotboll är det tyvärr inte så. Självklart är viljan - grintan, som italienarna säger - en nyckelfaktor. Men eftersom fotbollen under 2010-talet blivit så oerhört snabb och fysisk tror jag inte att exempelvis Inzaghi hade kunnat vara en fotbollsgud idag. Med det sagt vill jag inte ta något ifrån Inzaghi - snarare saknar jag den tid då andra spetkvalitéter, utöver de rent fysiska, var avgörande.
INZAGHI 2017
2017 står Filippo Inzaghi (som jag föredrar att kalla honom) - liksom sin bror Simone - i tränarkostym och leder sitt lag på ett mycket framgångsrikt sätt. Jämför man brödernas spelarkarriärer var det aldrig något snack om vem som var bäst, men när det gäller tränarkarriärerna har anmärkningsvärt nog Simone hittills dragit det längsta strået, då han tränar Lazio i högsta divisionen.
Jag beskriver det på det sättet, som något av ett lotteri, för jag ser det som tillfälligheter att lillebror huserar i toppen av Serie A medan Fillipo, tills för alldeles nyligen, ledde Venezia i Serie C.
Denna höst hittar vi dock Venezia i toppen av Serie B, och experter benämner laget som en av jättarna i andra divisionen. Inzaghi har alltså på sätt och vis gjort en större sportslig prestation än Simone, då han förde den lilla (nyligen ruinerade) klubben från Venedig till serieseger och promotion.
Lördag eftermiddag kommer Venezia till Brescia för omgång 13. Klubbarna har faktiskt inte möts - om jag räknar rätt, och det tror jag att jag gör - sen säsong 2001-2002, det vill säga när Inzaghi köptes av Milan från Juventus. Då spelade både Brescia och Venezia i Serie A, så det blir ett nostalgiskt möte denna helg. Och det är ju inte helt omöjligt att de båda möts i Serie A redan 2018. Brescia har nämligen äntligen hittat formen.
NYE TRÄNARE - NY TAKTIK
Nye tränaren Marino inledde med att göra precis samma fel som avskedade Boscaglia, han valde samma spelsystem (3-5-2), samma spelare, samma taktik. Det blev naturligtvis samma resultat - undermåligt spel och förlust. I sitt andra försök gick han logiskt nog över till sitt eget favoritsystem, 4-3-3. Det blev inte bättre resultatmässigt, men han försökte i alla fall göra något annorlunda.
Det blev sedermera tredje gången gillt för Marinos Brescia, med en helt ny uppställning: 3-4-2-1. Vinst hemma mot Bari efter mål av Caracciolo. Målet var faktiskt en slags repris på Roberto Baggios sagolika uppvisning mot Buffon, efter passning från Pirlo i början av 2000-talet (apropå nostalgi).
Förra veckan radade Marino upp 3-4-2-1-formationen igen, och därmed ytterligare en seger. Ett betydligt mer offensivt Brescia i dessa två senaste matcher har skapat betydligt fler chanser än det gamla Brescia mäktat med tidigare under hösten. 3-0-segern borta mot Zemans Pescara kändes overkligt bra. Återigen Caracciolo, naturligtvis, men glädjande nog börjar även andra forwards att leverera.
CATTANEO - EN MISSFÖRSTÅDD RECOBA-TYP
Det tråkiga med Marino är att han precis som sin föregångare fullständigt ratar vår ende trequartista, Cattaneo. Jag var lyrisk inför säsongen när denne listige räv, giftige kobra till spelare köptes upp från Serie C-laget Pordenone. Han är, i stil med Inzaghi, varken snabb eller stark. Han tillhör "den gamla skolan", som lever på helt andra egenskaper än de kvalitéter som den moderna fotbollen premierar.
Tydligen räcker inte det i Boscaglias och Marinos ögon. Cattaneo är en Alvaro Recoba-typ, för att göra en jämförelse med en gammal Venezia-ikon (som framför allt, naturligtvis, ska benämnas som en Inter-ikon). Recoba är, för övrigt, i mina ögon en av de absolut bästa spelarna i världshistorien.
Jag befarar - risken är mycket stor - att Cattaneo säljs redan i januari. Han har inte fått starta en enda match, han har fått några futtiga minuter i två inhopp. Alltsomoftast har han lämnats utanför matchtruppen, inte ens värd ett hörn på avbytarbänken. För mig och övriga Brescia-fans är detta ett sorgligt mysterium av gigantiska proportioner.
PRELIMINÄR ELVA
Men det är som det är. Ingen Cattaneo imorgon heller alltså, när Inzaghis Venezia siktar på att klättra upp till uppflyttningsplats genom seger över Brescia. Vi har två poäng färre än de grönsvarta, och skulle vid vinst ta oss in i Play Off-zonen. Förmodligen fortsätter Marino med denna vinnande laguppställning:
Minelli
Somma
Gastaldello
Lancini
Cancelloti
Bisoli
Martinelli
Furlan
Ferrante
Machin
Caracciolo
