Inzaghis Brescia toppar Serie B
Den där känslan av att behöva nypa sig i armen, för att få veta om man drömmer, om det som händer är för bra för att vara sant.
Det är den känslan som infinner sig när Filippo Inzaghis Brescia rusar fram som en präriebrand. Det här är vi inte vana vid. Som Brescia-supporter är man alltid inställd på att behöva lida.
Så vem kan stoppa oss nu? Kan ens Parma göra det?
Inzaghi har coachat oss till tre raka segrar i Serie B:s säsongsinledning. (Och därtill en 4-0-vinst i vänskapsmatchen mot Serie A-laget Venezia, när det var landslagsuppehåll förra veckan.)
I premiären blev det 2-0 mot Ternana på bortaplan, därpå hela 5-1 hemma på Stadio Rigamonti när Cosenza gästade. Och så denna helg: 3-1 borta mot nykomlingen Alessandria.
Inzaghi har på kort tid "gift sig" med klubben, laget, spelarna och satt sin prägel på allt. Vi har en identitet som utmärks av självförtroende och proaktivt agerande, snarare än reagerande. Brescia pressar högt och intensivt (två av målen idag tillkom efter att vi stört motståndarnas försvarsspelare i uppspelsfasen och tvingat dem till misstag).
KLUBBREKORD
Det är den bästa starten för Brescia någonsin - aldrig tidigare i vår 110-åriga historia har det börjat så här bra. Vi toppar alltså tabellen och ingen förnekar att målet är att nå Serie A i vår.
Parma må ha dubbelt så mycket pengar, dubbelt så bra spelare (på papperet), men Inzaghi inger en enorm trygghet för detta lag, och vi vet alla att idrott är psykologi. Det är ett talande faktum att nästan aldrig förr har transfermarknaden varit så tillfredsställande som denna sommar, efter att Super-Pippo tagit över.
Det är uppenbart att fler spelare nu vill komma till Brescia än tidigare, även om klubbens historiska atmosfär med Baggio, Pirlo och Guardiola alltid lockat och varit någonting som i princip alla nyförvärv nämnt som något hedrande att få vara del av.
Inzaghi klär sig som en i gänget, går i shorts och t-shirt under matcherna, han är både anspråkslös och respektingivande. Ingen onödig auktoritär stil, men genuint passionerad - precis som förr.
INZAGHI - LAGETS VIKTIGASTE PJÄS
Men den hysteriska frenesi han kunde uppvisa som aktiv spelare är nedtonad nu; han är en slipad, eftertänksam silverräv idag. Har blivit äldre, naturligtvis, något lugnare och taktiskt mycket klarsynt. Idag gjorde han helt rätt byten i rätt ögonblick. Nyförvärven i all ära, men sällan har ett lags framgång berott så mycket på tränaren som i fallet Brescia denna höst.
Om jag ska lyfta fram ett par spelare som imponerat extra mycket så här långt, blir det finske målvakten Joronen (president Cellino säger att han betraktar honom som en son, vilket är extra fint i och med att Joronen nyligen förlorat sin far) och fransmannen Leris i offensiven (en gåta att Sampdoria valde att släppa honom till oss). Dessutom har Palacio redan blixtrat till några gånger; vackert avgörande 3-1-mål idag från den gudomliga råttsvansen.
