- -
Chievo – Livorno 3-0: Nu mår man!
Den söndagsmatch med minst antal åskådare, både på plats och framför tv:n, lär ha varit den mellan Chievo och Livorno. Det alla obevandrade åsnebespottare dock fick gå miste om var en hejdundrande tillställning, med Chievomått mätt, där bottenkollegan Livorno trycktes till med 3-0.
Det ska erkännas att undertecknad och resterande redaktionen missade första halvleken till förmån för att förödmjukas i vår egen match. Tillsammans med den totala frånvaron av ens en tillstymmelse till höjdpunktsklipp blir matchrapporten därav lite bristfällig.
I den 36:e matchminuten gjorde hur som helts Chievo sitt första mål för dagen då Rigoni väggspelade med Estigarribia innan han klippte till på halvvolley från straffområdeskanten. Bardi var på den men skottet var välriktat och tillräckligt hårt för att smita in intill stolpen. Firandet som uppstod efter visade på en välmående trupp där samtliga spelare, inklusive Puggioni, tog sig till Corini för ett ordentligt kramkalas.
Den andra halvleken innehöll ett gäng målchanser där Chievo som oftast anföll längs kanterna där Lazarevic och Estigarribia fick löpa sig trötta för att ibland försöka sig på ett inlägg eller vika in i banan och prova skott. Det var dock Hetemaj som tog löpningen vid Chievos nästa mål. Théréau slog en lite för hård boll ner mot kortlinjen som Hetemaj fick jaga på. Precis som mot Hellas hann han precis ifatt den för att hinna slå en passning snett bakåt in i straffområdet. Istället för Lazarevic var det denna gång Théréau som fick läget och han utnyttjade det på bästa sätt genom att med enkelhet placera in bollen i Bardis ena hörn. Kramkalas ånyo och Campedelli kunde bjuda på ett kakfyllt leende från ”VIP-läktaren”.
Matchen öppnade upp sig ännu lite mer när Livorno var tvungna att satsa framåt och vi bjöds på ett ganska fartfyllt och böljande spel, vilket tillslut straffade sig för bortalaget då åsnorna kunde stänga matchen. I den 79:e minuten ökade nämligen Paloschi, Chievos bästa målskytt för säsongen, på sin produktion och är nu uppe i hysteriska tre mål! Målet uppstod genom att Radovanovic slog en löpboll till inbytte Sardo som precis undvek offsiden och som i sin tur kunde hitta in till Paloschi i straffområdet. Den senares mottagning var dock så dålig att den studsade iväg, rakt på en Livornoback, så att bollen ändrade riktning och Bardi fick sträcka ut ordentligt. Först fram på returen var ändå Paloschi som kunde slå den så kallade spiken i kistan.
En underhållande match om man, mot förmodan, håller på Chievo. Mycket går att säga om Sannino men på slutet fick han i alla fall stopp på de onödiga baklängesmålen man drabbats av tidigare. Corini har nu jobbat vidare på detta och även fått igång anfallsspelet. Fyra raka matcher utan att släppa in mål medan man mäktat med 4 framåt. Fortsätt gärna så. En bidragande faktor till försvarets senaste prestationer kan, och lär, vara Dainellis återkomst. 34-åringen som ser tröttare ut än random nedsövd person verkar ha kommit in med rutin och ingjutit lite stabilitet i backlinjen i jämförelse med hur det såg ut när Papp eller Bernardini huserade i mitten.
Näst på tur är det Italienska Cupen och som vanligt är det Reggina som står för motståndet. Luftas det diverse bänknötare och någon ungtupp från primavera eller vill Corini fortsätta spela in någon slags startelva?
Matchens åsna: Många som stod för beundransvärda insatser idag. Men den som gjorde det allra bäst var nog ändå Dramé. Styrka, snabbhet och säkerhet blandades med ett par fina tekniska nummer som hjälpte till att få igång anfallsspelet. För bra för Chievo?
