Den stora Italien-resan, del 1
Chievo-redaktionen genomförde under mars en redan mytomspunnen resa genom Italien. Totalt 6 matcher och 8 städer besöktes under en turné som var 170 mil lång. Välkomna att hänga med! Här kommer den första delen av resan.
Dag 1 – Ett charmigt kaos
Det var ett glatt gäng som samlades på Arlanda för att ge sig av på ett äventyr i Italien. För att klara av resan hade Chievo-redaktionen kallat in förstärkning i form av ett Milan-fan (kodnamn: Oggmonster) samt en interista (kodnamn: SIMA). Det skulle visa sig vara ett genidrag!
Tisdagsflighten flöt på utan större bekymmer. Väl framme i Rom var det stress som gällde. Först skulle vi resa 20 mil till Neapel, hämta ut matchbiljetterna och navigera oss fram till ett kokande San Paolo. Allt detta i ett kaotiskt Neapel.
Vi tog en flygande taxi från flygplatsen mot centralen. Chauffören var givetvis från Palermo. Han hade full på Hiljemark och Quaison men tyckte mer om den senare. ”Zamparini strunzo!” utbrast han med jämna mellanrum efter att vi frågat vad han tyckte om den fd presidenten. Vår nye vän var såklart sprängfylld med anekdoter. Hans bästa var att han hade ropat på Francesco Totti som vänt sig om varpå sagda chaufför han hade gjort en obscen gest (typ sträcka ut tungan och göra en hiskelig grimas). Denna historia plus grimas kördes ca fem gånger, vilket ändå var underhållande och framförallt en sann historia.
Den förutfattade meningen man hade om Neapel som en stad i kaos (mina fördomar är präglade av sopbergen, Saviano och den underbara tv-serien Gomorrah) visade sig inte riktigt stämma. Det var bra mycket mer kaos än vad vi hade förväntat oss. Men trots sopor, vansinnig trafik och diverse underligheter hittade vi matchbiljetter och hotell. ”Mot arenan!” kommenderade den mest stressade. Resterande sansade sig och förespråkade ett pizza-break. Vi slängde oss in på ett skitställe som såg förfallet ut. Pizzorna var dock galet goda. ”Paolo Roberto brukar tjata om napolitanska pizzor” meddelade en från redaktionen. Det gör han fanemig rätt i Paolo!
Hela Neapel kokade inför matchen och mitt under all stress gick det upp för oss att vi skulle få se stadens hjältar möta världens bästa fotbollslag. Det kändes stort och trots att Napoli hade förlorat första matchen med 3-1 fanns det en försiktig förväntan i luften.
Ni har säkerligen sett eller läst om matchen så behöver inte gå igenom den. Men stämningen inför matchen samt när Mertens gjorde ledningsmålet är det mest öronbedövande man upplevt. Den må vara gammal och sliten men bygg för guds skull inte om San Paolo! Arenan är magisk kvällar som denna. Laget och publiken kände verkligen att de kunde gå vidare, de kom också riktigt nära 2-0 innan en fantastiskt första halvlek var slut.
Real reste sig tyvärr och visade i andra halvleken att det är klasskillnad mellan lagen. Stämningen var trots allt god men efter matchen lade sig en ängslighet över staden som väntat så länge på denna match.
Efter matchen höll var vi bra nära att bli rånade av ett tiotal Napoli-grabbar som varit på matchen (givetvis hade de inte haft biljetter) Men efter att de delat på en fet och vi hade lyckats förklara att vi var den officiella svenska Napoli-fanklubben så lät de oss vandra vidare i kaoset. Det blev några Perroni men ändå en relativt tidig hemgång. Dagen efter var det ju full fart vidare på den stora Italien-resan.
