Ny kollektiv insats och ny poäng.
Empoli tog emot Lazio hemma på Carlo Castellani. Det som följde var en kollektiv kämpar insats trots numerärt underläge.
Empoli mot Lazio brukar oftast rendera runt tre mål och ganska högt underhållningsvärde. (för alla oss som gillar offensiv fotboll dvs.) Underhållningsvärdet på mötet i den 10:e omgången av Serie A bjöd inte på så många mål, däremot hade matchen spänning, nerv, ett kämpande kollektiv och en oväntad twist på slutet.
De tre tidigare mötena lagen emellan på Carlo Castellani hade i tur och ordning slutat 1-2 säsongen 02/03, 2-2 säsongen 03/04 och 2-3 säsongen 05/06. Och på sex möten hade Empoli endast lyckats bärga en enda seger, säsongen 97/98, då en viss svensk tränade Lazio och en ung Nesta huserade i den ljusblå tröjan och då Jugovic såg rött och åkte ut.
Men allt det var sedan länge glömt och begravt.
Nu var det en av årets överraskningar Empoli mot ett Lazio som spelat väldigt svag och intetsägande fotboll sedan man skåpade ut Turins bästa lag Torino med 4-0. Detta hade Lazio följt upp med 0-0 mot Cagliari svaga 1-3 mot Catania, 0-2 mot Sampdoria och ytterligare en 0-0 match, denna gång mot Reggina. Dock verkade Lazio andas tillförsikt inför Empoli matchen, nu skulle man väl kunna ta en seger? Någon gång var luften tvungen att gå ur Empolis vilt kämpande kollektiv.
Första halvan skulle verkligen präglas av ett vackert och smart spelande Lazio som även fick utdelning, 1-0 kom i den 17:e minuten genom Goran Pandev och det var inget fel på målet heller. Riktigt snygg var det.
Empoli försökte visserligen och spelade förhållandevis bra men hotad aldrig riktigt och Cagnis byte i den 36:e minuten, Lucchini av och Matteini på, kändes helt rätt. Empoli bytte därmed till en 4-4-1-1 uppställning, men första halvlek slutar ändå 1-0 till Lazio.
Andra halvlek börja med ett snabbare och rappare Empoli där speciellt Vannucchi var en fröjd att se. Dock fastnade allt som oftast våra offensiva spelar på Lazios backlinje innan vi på allvar kunde börja hota. För att få ännu mer tyngd framåt gjordes ytterligare ett byte, denna gång i 56:e minuten. Vanigli av och Pozzi på. Alla anfallare till trots så var Raggi den som var närmast att utjämna matchen.
Sedan började cirkusen. Vet inte om Cribari ville duscha, bara ta det lugnt eller om han helt enkelt kände att han gjort sitt för dagen. Tacklingen på Pratali var inte vacker någonstans och helt riktigt belönades Cribari med ett rött kort. Empoli var en man mer och det kändes som att nu kanske vi skulle få in en boll. Den känslan varade i ungefär tre minuter. För i den 76:e minuten väljer Ficini att dra på sig ett till gult kort, väldigt onödigt. 10 mot 10 således. I sisådär 10 minuter till i alla fall, sen kommer hjärnsläpp nummer två för kvällen.
Gasparetto, inbytt i den 80:e minuten, satsar bakifrån mot Mutarelli. Huruvida kontakt uppstod snackades det flitigt om bland Empoli fansen efter matchen, men hur som haver skall man inte gå in bakifrån på någon och Domaren tvekar inte, Empolis andra röda kort för kvällen visas. 9 mot 10 och hoppet släcktes ganska rejält.
Enda tills matchens stora artist, Vannucchi, får tag i bollen och gör ett mål som enkelt skulle kunna kvalificera som årets mål i allsvenskan. 1-1 och vilt jubel. 1-1 blir också slut resultatet i matchen och återigen har Empoli med hjälp av sina kämpar och sitt jobbande kollektiv lyckats bärga poäng när det sett mörkt ut.
Nu närmast vänta Ascoli för Gli Azzuri.
Empoli per sempre!
