Milan - Fiorentina 1-1

Prandelli var närmast lyrisk efter poängen på San Siro och fastslog att detta var lagets bästa bortamatch under hans ledning.

Vi violafans som kunde följa matchen upplevde ett limbo av sällan skådat slag, slets mellan helvete och att vara i sjunde himlen, i en match som visade sig bli något alldeles extra. Kort sagt, Milan och Fiorentina gjorde upp i en riktigt tät toppmatch.
Naturligtvis är det alldeles för tidigt på säsongen för att kunna säga något definitivt om dessa bägge lags chanser att slåss om Scudetton i slutändan, men matchen som utspelade sig på måndagskvällen blev sannerligen en kamp mellan två av de starkaste manskapen i serie A; Milans rutinerade och stjärnglaserade mot Fiorentinas unga och ambitiösa.

Matchinledningen var mycket jämn och Fiorentina visade direkt att man tänkte ge de europeiska mästarna en rejäl kamp. Cesare Prandelli valde att ge Santana chansen från start till vänster i sin 4-3-3-formation och den lille argentinaren visade från början pigga ben och var mycket delaktig i lagets offensiva spel, snabbt och fantasirikt men stundtals aningen okoncentrerat och för "svårt". Tempot var relativt högt och bägge lagen visade vilja att gå framåt och söka det första målet, Milan kom närmast med kvarten spelad då Gilardino inte får ordning på benen framför mål utan Frey får göra en riktigt bra räddning. Åtta minuter senare är det gästande Fiorentina som är en hårsmån från att ta ledningen då Pazzini spektakulärt nickar ett underbart inlägg från UFO strax över kryssribban: vilket mål det hade varit!

Istället går det några minuter och Ambrosini trocklar sig in i straffområdet där han finner ett lämpligt ben att stjälpa sig över och Farina blåser straff för hemmalaget. Ska sanningen fram kunde gärna Gamberini ha låtit bli att vara så uppenbart i vägen och även om straffen var något billig så känns violaförsvararens agerande än mer dumdristigt. Hur motsägelsefullt det där än kan låta, sätter Kakà 1-0 i fel hörn för Frey. Fiorentina gjorde på det stora hela en närmast perfekt match på San Siro, men kvarten efter målet såg laget aningen skärrat ut och gjorde för många enkla misstag. Även om Milan dominerade mot slutet av halvleken, var det den ständigt sjungande violaklacken på dryga 1500 personer som dominerade ljudkulissen (vilken tack vare TV4:s minskade ljudfilter hördes tydligt matchen igenom).

Även om Prandelli valde att låta samma lag springa ut på banan efter paus, var en trio i full uppvärmning direkt och samma trio skulle snart komma in: Semioli, Vieri och Kuzmanovic. Med tio minuter spelade av andra halvlek får Santana en boll till vänster i straffområdet, varefter han gör en läcker fint genom att stoppa bollen med ena fotsulan och i samma rörelse peta fram bollen med den andra foten; han rycker sig förbi sin Milan-försvarare och får på ett perfekt inlägg som Mutu bokstavligen hänger in i nät bakom en chanslös Dida: 1-1! Violaklacken exploderar och det råder extatisk stämning efter detta oerhört viktiga, och mycket välförtjänta, mål. Direkt efter kvitteringen väljer Prandelli att hålla huvudet kallt och byta ut en tröttsprungen Donadel till förmån för Kuzmanovic. Bara fem minuter senare görs dessutom ett dubbelbyte då Semioli och Vieri byter av en lyckad Santana och en mycket besviken Pazzini. Frågan var nu om laget, som i inledningen av andra sett mycket välorganiserat ut och nått kvittering, skulle kunna behålla balansen och inte hamna i knät på sitt försvar. Farhågorna besannades till viss del när lagen blev lite väl långa och Fiorentina tappade boll mitt i banan, eller när den matchotränade Bobo Vieri var inblandad i situationerna. Men generellt gällde att spelet blev alltmer mer chansartat och böljande i den varma sommarkvällen i Milano. Bägge lagen hade sina chanser att avgöra och borde kanske också gjort så, framförallt Fiorentina som kom närmast med en stolpträff av Kuzmanovic åtta minuter före full tid.

Sista halvtimmen av Milan-Fiorentina kunde ensam ha utgjort en mycket mer intressant matchrapport än den du just läst, men förhoppningsvis såg just du matchen på TV och kunde bevittna italiensk fotboll av allra högsta kaliber och stundom domarinsatser av gammalt ont italienskt slag (Farina). Fiorentina stod upp på ett fantastiskt sätt mot Europas bästa klubblag på dess hemmaplan; försvarade sig hedervärt, var giftiga i sina anfall men framförallt visade man en "grinta" - en vinnarmentalitet som bådar mycket gott inför resten av säsongen. Prandelli talade efter matchen om "den bästa bortamatchen" under hans ledning, vilket undertecknad direkt skriver under på.

Avanti popolo viola!

0 kommentarer

Jakob Nilsson
wandel@hotmail.com2007-09-04 10:31:00