Två en gångbar siffra för Viola
Fiorentina vann på söndagen sin andra raka ligamatch – det har inte hänt tidigare den här säsongen. Vinsten mot Chievo var också säsongens blott andra bortaseger. Den betyder att Viola har två poäng upp till Juventus på sjundeplatsen.
Utan att idiotförklara någon men för att förtydliga ytterligare: 2 vinster i rad, 2 raka på bortaplan och 2 poäng från sjundeplatsen alltså. Helt meningslöst, jag vet.
Men det verkar faktiskt som att Fiorentina går mot en vår i positiv andning. Det bollinnehavsmässiga spelet ser allt mer lovande ut och den i nuläget friska elvan känns starkare och mer samspelad än på länge. Mot ett visserligen formsvagt Chievo i söndags kändes det faktiskt som att Fiorentina hade ganska lugn kontroll på matchbilden hela vägen. Redan från minut ett var känslan ”tre poäng” – en ytterst sällsynt känsla sedan något år tillbaka.
Fiorentina tog redan i inledningen ett spelmässigt övertag i Verona och kombinerade ett par riktigt intressanta rörelser. Men den avgörande koncentrationen i anfallens avslutsläge saknades. Framför allt spelade Mario Santana en primär matchroll de inledande 25 minuterna. Argentinaren låg bakom flera pigga konstellationer och att de skedde med fart. Tyvärr var det samma spelare som fick läge att avsluta dem också. Det första av två jättelägen styrdes förbi målet av Chievo-tå och det allra främsta, när matchuret stod på dryga 20, räddades i stolpen av en ensam kvarlämnad Sorrentino i Chievo-kassen. Santana hade då fått hela offensiva tredjedelen på sig att luska ut bästa möjliga manövrering av målvakten.
Efter den möjligheten stängde halvleken till lite. Förutom ett par Mutu-test samt ett giftigt Vargas-distansskott som förbisvep stolpens utsida med någon decimeter dog de farliga chanserna ut och således halvleken.
Fiorentina fick en så kallad ”drömstart” på den andra. Det högerjusterade frisparksläget knappa metern utanför straffområdets yttre hörn var inte Vargas föredragna. För peruanens bombklipp i vänsterfoten passar längre distanser bättre. Det här var ett läge för inlägg. Men tre minuter efter halvtidsvilan på Bentegodi visade ”El Loco” att den där vänsterfoten inte bara besitter mängder med hästkrafter. Vargas böjde vackert bollen igenom (!) den meningslösa muren mot främre stolproten. Sorrentino var där, men för sent. Med den peruanska hästfoten på planen har Fiorentina ett viktigt extra vapen på offensiv planhalva, men det här var ett inläggsläge för en mer känslig fot. Lurigt gjort av Vargas. Detaljerna på Violas sida.
Risken här var att Mihajlovic skulle inkalla sin försvarsarméliknande matchdödarstrategi. Som han brukar göra alldeles för tidigt, ofta med halvtimmen kvar. Men Fiorentina vågade faktiskt fortsätta anfalla när Chievo tappade boll. Någon extra försvarare med libero–funktion byttes aldrig in ens när klockan närmade sig 90, till exempel. Efter några fina Boruc-räddningar och bland annat en jättemiss av Gilardino – efter piggt framspel av den matchen igenom duktige Vargas – räckte prestationen ända fram.
Vad herr Marchionni sysslade med på tilläggstiden är oklart. Någon taktisk kompetens eller minsta tillstymmelse av kyla syntes då inte. Sekvens 1: Kontring efter Chievo-hörna vilken även målvakten Sorrentino var uppe på (och nästan nicköverlistade Boruc). Marchionni sprintar med bollen vid fötterna hela vägen från eget till offensivt straffområdet dit en enda försvarare hunnit. Behrami finns lättillgänglig att spela till höger om Marchionni, men den lille saktar ner och väljer att ge bollen i gåva till den enda gulklädda spelaren mellan bollen och målet. Sekvens 2: Fiorentina erövrar bollen i Chievo-slutpressen och får möjlighet att döda tid på offensiv planhalva. Marchionni hetsar av gåtfull anledning och försöker sig på en alldeles för svår passning med anfallande avsikt. Chievo samlar enkelt in och får en mindre målchans till innan slutsignalen.
Ingen av situationerna slutade poängavgörande men de måste tas upp. Sinisa får i uppdrag att slipa Marcos taktikhjärna.
Vargas var befriande att ha tillbaka. Förutom det egendimensionella hotet som hans bössa tillför försöker han alltid skapa och tillföra chanser. Han är på många sätt duktig på att få in bollen i boxen. Som tvåvägskomplement på mittfältet fungerade peruanen bra. Behrami och Montolivo hjälptes åt att bygga upp det mittplanliga dirigentspelet med sitt mittfältspartnerskap som blir mer och mer vant. Vargas var mer tremannamittfältets tunga på vågen, med sitt hot i det ytterligare steget längre upp i banan.
Om några dagar tar Fiorentina emot Roma på Artemio Franchi. Det blir en intressant match. Två veckor senare reser laget till Cesena. I den matchen väntar en enskilt mer tilldragande händelse. Förhoppningsvis har Gianluca Comotto en ännu krulligare polare att diskutera lockspecialschampo med på flygresan ner. Det är nämligen till bortamötet med Cesena den 3 april som Stevan Jovetic kämpar för att återkomma till. Bara tanken av att se Jojo på plan igen överträffar för stunden alla typer av negativa känslor som har präglat säsongen. Våren kan bli bra.
Men först, fokusering på Roma hemma. Ännu tätare inpå fokuserar vi på Roma hemma. Upprepar jag mig? Nej. På onsdagskvällen gästas Fiorentinas Primavera-pojkar av Romas dito i det första av två finalmöten i Coppa Italia Primavera.
Fortsatt trevlig afton!
