Fiorentina - Avellino 3-1
I en match med skön rytm, med en trogen publik i ryggen och för Cavasin dödade Fiorentina nervspöket och besegrade vargarna från syd
Alberto Cavasin efter matchen: "Ikväll kysste jag himlen med ett finger."
Ovanstående citat riskerar att bli klassiskt.
Vi förstår ju dock alla vad den gode Alberto menar, efter den gångna veckans tryckta stämning som följde två raka misslyckade matcher för Fiorentina, dvs. för att omformulera hans ord lite grand: lyckan var påtaglig...
För första gången på mer än ett år såg undertecknad Fiorentina LIVE, via direktsändningen som erbjuds av Tiscali och som kostar 6 euro.
Möjligen var det någon där uppe som ville reta mig eller så var det ren okunskap från min sida; jag såg hela matchen i nästan helt perfekt kvalitet utan att se något av de fyra målen då datorn krånglade exakt vid dessa tillfällen.
Jag kan därför erbjuda er som läser en lite mer personlig, lite mer färgad matchrapport denna gång.
Först lite matchfakta:
Mål: 0-1 Tisci (32), 1-1 Andreotti (43), 2-1 Graffiedi (45), 3-1 Maggio (25).
Varningar (F): Scaglia (35), Riganò (63)
Byten (F): (66) Bismark för Andreotti, (74) Rizzo för Di Livio, (81) Maspero för Scaglia.
Publik: exakt siffra under rubriken "Venerdì Volante", men knappast över 25,000.
Spelarbetyg (mina egna inom parentes) från fiorentina.it:
Cejas 7 (6,5) - Cherubini 5 (6), Lucarelli 5 (7), Bacis 5 (7), Maggio 7,5 (7,5) - Di Livio 6,5 (6,5), Scaglia 7 (7), Helguera 5 (6), Andreotti 7 (6,5) - Riganò 6- (6,5), Graffiedi 6,5 (6,5) - Cavasin ges 6+ för att han "lyckats vända spelarnas huvuden åt rätt håll."
En knökfull Curva Fiesole, den mytiska toskanska accenten utan "k" som hörs i bakgrunden, Di Livio som varmt hälsas av både med- och motspelare i spelartunneln. Ivan fladdrar förbi med ett leende på läpparna i sin gula väst. Stämningen och förväntningarna låg i luften, det var nästan så man kunde lukta på "Franchis" underbara gräsmatta genom de fiberoptiska ledningarna som band mig och min dator till Florens denna kalla torsdagskväll i november.
Då spelarna gör sin entré på planen till Narciso Parigis antika Fiorentina-hymn märks ett antal oväntade ansikten på banan; Helguera får spela istället för Maspero, Scaglia ersätter ju som vi vet avstängde Ariatti och Cherubini (som för övrigt haft Zeman som tränare under många år) tillsammans med Andreotti får även dessa chansen från start av Cavasin.
Just Cavasin är ständigt i blickfånget under matchens början. TV-kamerorna verkar nästan vara mer intresserade av Cavasins pannrynkor och vad han förmedlar till laget samt av vilka rökformationer bortatränaren Zeman kan åstadkomma med sin cigarett. Helt klart stod dock att detta var en livsviktig match för båda dessa lag och därmed deras respektive tränare.
Cavasin har kvällen till ära dragit på sig en Viola-halsduk som han bär matchen igenom iklädd träningsoverallsbyxor och en kortärmad tröja.
Hursomhelst, matchen börjar något trevande från Fiorentinas del. Avellino ger tidigt indikationer på att de inte blir en lätt nöt att knäcka och de första 10 minuterna är mycket jämna.
Något våldsamt spel är det inte tal om, dock får sig Scaglia en oturlig smäll mot huvudet och tvingas spela med bandage under nästan hela 90 minuter (ett bandage som dock snart är helt nedblodat).
De individuella misstagen utmärker de lilas spel och det ser till en början lite stelt och nervöst ut och det märks tydligt vilken press man är under. Cavasin fortsätter sin aktiva coachning från sidlinjen.
Som vanligt är Di Livio en av de aktivaste på planen men även Scaglia gör en mycket bra match.
Den bästa chansen för Fiorentina att ta ledningen kommer i den 22:a minuten då Maggio dras ner i straffområdet och domare Preschern visar på straffpunkten.
Riganò stegar upp men trots en bra lagd straff gör motståndarmålvakten Cecere en fantastisk räddning och matchen är fortsatt mållös.
Nu sprider sig ytterligare en otäck känsla bland spelarna som blir allt mer stressade och misstagen duggar tätt. Graffiedi tappar ofta bollen på motståndarnas planhalva och Helguera ägnar sig mer eller mindre endast åt spelförstörelse på mittfältet. Försvaret har hittils sett stabilt ut men i den 29:e kommer vitryssen Kutuzov igenom och har ett gyllene tillfälle men skjuter högt över.
Istället är det Millesi som håller sig framme på en retur från Cejas och petar in 0-1 efter 32 min. sedan Cherubini tappat i både markering och koncentration.
Di Livio gör sitt bästa för att få upp humöret hos sina lagkamrater som i takt med att körerna från Fiesole tystnat uppträder mycket osäkert på planen.
Avellino drar inte ner på takten efter målet och i sann Zeman-stil fortsätter man anfalla.
Dock blottar man sig, och framförallt målvakten Cecere, i den 43:e minuten då Andreotti hinner före på en boll som han såg ut att tappa och med såväl målvakt som försvarare utrusande lobbar han in kvitteringen från straffområdeskrysset.
Avellino fortsätter att ligga högt upp i banan och är ute efter att avsluta halvleken i anfall. Domaren har endast lagt till 1 minut och vi ser ut att gå mot en oviss andra halvlek men Mattia Graffiedi frälser oss och skjuter 2-1 med första halvlekens sista spark, en studsande obekväm boll som letar sig in i målvaktens vänstra hörn.
Den andra halvleken börjar positivt. Framförallt är det Andreotti, deus ex machina efter målet, som visar vägen i det offensiva spelet. Avellino uppträder nu alltmer desperat och Fiorentina anfaller oförtrutet. I den 11:e minuten kommer Bacis upp på en frispark från sidan och med en flygande nick träffar han stolpen. Det hade kunnat bli ett klassiskt mål.
Riganò har inte riktigt kommit till sin rätt och varnas i den 18:e sedan han skjutit bollen i mål efter avblåsning för offside.
I den 21:a minuten byts Andreotti ut och Bismark kommer in, ovationer för Andreotti som presterat sin bästa match för säsongen.
Ett par minuter senare var segern i princip ett faktum. 3-1 av Maggio via nick var det Fiorentina behövde för att kunna spela ut och segla i hamn med tre oerhört viktiga och nödvändiga poäng.
Cavasin kostar i detta läget på sig att göra de två kvarvarande bytena; Di Livio byts ut i 29:e mot Rizzo och Maspero kommer i den 36:e in för Scaglia. Di Livio får som vanligt stående ovationer av hela stadion.
Den sista kvarten är en enda stor fest; Curva Fiesole sjunger oavbrutet och man kan till och med kosta på sig ett par sånger om Juve, något man hittils under säsongen varken haft tid eller ro med...
