Inför: Piacenza - Fiorentina
Ett influensadrabbat Piacenza tar emot Fiorentina, som hittills aldrig vunnit på bortaplan denna säsong. Kan Mondonicos goda facit (endast 1 förlust inbördes) mot Cagni vara ett gott omen? Låt oss fånga dagen!
En viktig match sa någon.
Är inte alla matcher viktiga? En svår match sa en annan.
Är inte alla matcher svåra?
Om vi skalar bort det översta lagret av rädsla, medelmåttighet och förlorade poäng som hållit Fiorentina alldeles för hårt i handen denna säsong - vad vi hittar vi då i själva kärnan?
Hittar vi spelare, supporters och förutsättningar för att ta det sista steget tillbaka där Viola hör hemma?
Svaret på den frågan lär inte en enda match ge oss men vi kan komma en bit på vägen i vår tro på att Serie A är möjligt om laget, spelmässigt eller helst poängmässigt, tog ett eller två steg framåt borta mot Piacenza.
Är det någon som minns senast Fiorentina åkte hit?
Förhoppningsvis inte. Det var en av de allra sista matcherna att spela av katastrofsäsongen 01/02 och ett Fiorentina redan klart för Serie B förlorade, som så många gånger den säsongen.
Men det som etsat sig fast i mitt minne är banderollen som det knappa tiotal (de var faktiskt inte fler) bortasupportrar satte upp på en annars spökligt tom och grå bortaläktare, på den stod skrivna de två enkla orden "Che schifo" (ungefär: "Vad hemskt").
Lyckligtvis lever minnet av den banderollen endast kvar i den dystra del av min hjärna som skjutits tillbaka av sextontusen sålda säsongskort samt seriesegern i Serie C2, inställningen hos spelare som Di Livio och Riganò samt de krafter som gjort det möjligt för oss att se konster à la Fantini på Artemio Franchi.
Vad jag vill komma till är att Fiorentina oavsett resultat på söndag har vunnit.
Bortaläktaren kommer denna gång istället för att visa upp sin gråa betong fyllas av tusentalet fiorentini, flaggor i lila färger och laget, detta nya Fiorentina, kommer att ha förmånen att hur matchen än slutar kunna tacka sina bortasupportrar för att de offrade sin söndag för att åka och om möjligt hjälpa Fiorentina till en seger i Piacenza.
Till skillnad för två år sedan finns dessa supportrar där, någon sa "världens bästa supportrar". Spelarna får till skillnad för två år sedan sin lön varje månad, någon sa "seriens starkaste trupp är Fiorentinas". Men kanske bäst av allt, och det som är viktigt att komma ihåg i dessa tider av razzior och finansinspektioner runtom i Italiens fotbollssocietet, finns idag en klubb som utan att behöva be om hjälp på sina bara knän till någon har en framtid ljusare än de flesta andra.
Det kommer jag att tänka på när matchen drar igång klockan tre på söndag eftermiddag, och förhoppningsvis är det den övervägande känslan när domaren blåser i sin pipa. För det är det viktigaste att komma ihåg i denna stund, och vi får aldrig glömma vår historia.
Med anledning av torsdagens razzia bland 51 klubbar i det italienska seriesystemet satte man i Florens upp en banderoll utanför stadion med orden "A Firenze il calcio è pulito. Noi abbiamo già dato, ora tocca a voi" (ungefär: "I Florens är fotbollen ren. Vi har redan gett vårt, nu är det eran tur."
På supportrarnas sida, fiorentina.it, kunde inlägg läsas under fredagen att banderollen var tvetydig, den kunde tolkas som om det var klubben och spelarna som nu skulle betala och alltså supportrarna som givit sitt. Kanske stämmer lite av det, åtminstone i spelarnas fall.
Undertecknad såg nämligen matchen senast mot AlbinoLeffe och trots segern, som var knapp, fanns där så mycket mer att önska, att kräva och att hoppas på från detta Fiorentina. Tänk om det skulle komma mot Piacenza på söndag...
För någon gång kommer det, jag är övertygad. Jag har en liten flaska äkta Champagne i kylskåpet som jag öppnar först då bortasjukan definitivt är botad och det kommer den att vara då Fiorentina vinner på bortaplan och, enligt mig, på allvar skriva in sig som en av kandidaterna till en plats i nästa års Serie A.
Om vi nu raskt tittar till läget i de båda lagen och börjar med Fiorentina har ett ihållande regn gjort att flera träningar flyttats från träningsplan till träningsplan och från träningsplan till stadion. Man spelade i torsdags en träningsmatch mot Serie D-laget Fortis Juventus och man vann med 4-0 efter mål av Vryzas, Maspero, Leon och brassen De Araujo som är på provspel. Vryzas och Di Livio fick ta emot publikens missnöje mot lagets krampaktiga spel i söndags och det har skrivits mycket i lokalpressen om Vryzas psyke och allmänna duglighet medan Di Livio tar det med en klackspark och ger publiken rätt i att ha visslat ut honom.
Den stora nyheten är annars Vialis tillfrisknande vilket betyder mycket för försvarets stabilitet och är av stor vikt nu då Manfredini blir borta i tre veckor efter att ha skadat sig i söndags.
Savini är ett frågetecken inför matchen och vi får i bästa fall se vänsterbacken på bänken.
Annars är laget fritt från skador och avstängningar och två spelare har glädjande nog återfunnit formen och en plats i laget; Lucarelli (som är fostrad och upptäckt just i Piacenza) och Mattia Graffiedi (som återfann målet i söndags efter två månaders bänknötande).
Tittar vi istället till Piacenza ser det fortsatt tunt ut då laget sedan två veckor varit hemsökt av influensa. Målvakten Guardalben och Bocchetti ligger nerbäddade i feber och det kan komma fler frånfällen. Cacia är skadad. I veckan spelade man mot amatörlaget Turris och vann med 8-2 efter bl.a. två mål av Fattori, Beghetto och Tarana.
Piacenza ligger femma i serien som ett av tre lag på 45 poäng men formen är dunkel; 2-3 i årets första hemmaförlust mot Napoli och senast mållöst i Venedig.
Laget lider inte lite av försäljningen till Sampdoria av Cipriani. Cagni väljer att spela med tre anfallare men egentligen är Beghetto den ende renodlade anfallaren, en spelare som har ett uselt målfacit i sin karriär, tillsammans med unge Colombo som tagit Ciprianis plats.
Inför säsongen gjorde sig Piacenza av med viktiga spelare som backarna Lamacchi (Como), Barzagli (Chievo) samt anfallarna Di Francesco och Hübner (Perugia).
Möjligen har man hittills spelat lite över sin förmåga och den tunna truppen får nu bekänna färg då en intensiv period av matchande stundar.
I höstmötet på Artemio Franchi slutade det 2-1 efter att Riganò avgjort med två fullträffar, Fiorentinas första seger för säsongen som jag gärna skriver under en "dubbel" på i form av säsongens första bortaseger här.
Detta blir Mondonicos första bortamatch som tränare för Fiorentina. Han är, till skillnad från sin föregångare Cavasin, försiktig i sina uttalanden om lagets möjligheter att vinna utan betonar vikten av att ta saker för vad de är, en match i taget eller "vivere alla giornata" (ungefär: "leva för dagen") som han uttryckte sig tidigt under veckan.
Då går mina tankar till det sista en omtyckt lärare jag en gång hade sade till min klass som adjö då han skulle lämna skolan. Han sa: "Carpe Diem", fånga dagen.
Det mottot har Fiorentina överhuvudtaget inte gått att känna igen sig i denna säsong och det är nog en stor del av sanningen att det mottot måste börja gälla snart om avståndet till lag som Piacenza inte ska bli större eller ointagligt stort. Det måste komma en reaktion någon gång.
FORZA FIORENTINA! - finchè vivrò...
