"Stolta ska vi ta oss till Serie A!"
Tankar inför morgondagen och om säsongen som varit. Signerat "Brunelleschi".
Säsongen började darrigt och jag minns den bittra förlusten av två poäng hemma mot hatmotsåndaren Genoa. 2-0 i halvlek, efter mål av Graffiedi och Riganó, kändes som en säker vinst. Glada och berusade höjde man i Curva Ferrovia stora blåröda pappersfiskar mot genoasupportrarna i buren till öster. Fiskarmännen från Italiens Nice tyckte mindre om gesten och svarade med spridda burop. De skulle dock få anledning att jubla lite senare då vi, som sedan skulle komma att bli lite av ett adelsmärke för Cavasins Fiorentina, tappade ledningen och fick nöja oss med en poäng.
Vi gjorde ingen succé under hösten och frågorna inför juluppehållet var många. Hur länge skulle Cavasin få vara kvar? Jag minns att Lucchesi och Della Valle skyddade honom mot den kritiska italienska pressen och ständigt upprepade att han hade deras förtroende.
"En natt med sex och galenskap"
I Månadsmagasinet "VIOLA" fick alla spelarna svara på frågan, "Vad vill du ge Cavasin i julklapp"? De flesta svarade i stil med, "lugn och ro" eller "en lång semester" och syftade på det tuffa klimatet i Firenze. Vår lagkapten tyckte dock att han var värd "una notte di sesso e follie" (en natt med sex och galenskap). Vad han fick förblir dock en hemlighet.
Vilka spelare kommer att köpas och vilka kommer få lämna Florens? I samma månadsmagasin publicerade man en lagbild med elva spelare utan huvud, med rubriken "RIVOLUZIONE". Det spekulerades i många namn, men att det i slutändan skulle bli elva nya hade nog ingen räknat med.
Den dyraste och klart mest meriterade spelaren som anslöt till truppen blev den 31-årige grekiske landslagsmannen Zisis Vryzas. Med sina 1 meter och 89 centimeter skulle han bli den perfekta axeln till Riganó och den kritiska Florenspubliken började bli hoppfulla. Det började bra med 7 poäng på de första tre matcherna och man kunde ana ett nytt Fiorentina ta form. Tillsammans med Vryzas lyckades även populäre Fantini hitta målet och banderollen "No Fantini No Party" blev till ett begrepp i Curva Fiesole.
Avskedandet av Cavasin
Tyvärr gick det sämre än väntat och efter poängförlusten borta mot Atalanta låg Cavasin återigen löst till. Det skulle dock dröja ytterligare ett par matcher innan han fick lämna Fiorentina. Han gjorde det stolt och omtyckt. Med avskedsorden "Ci vediamo nella curva" (vi syns i kurvan) kommer han alltid vara välkommen till Florens.
Jag fick förmånen att träffa honom på ett bibliotek i närheten av Piazza Repubblica i centrala Florens ett par dagar efter han hade fått sparken. Vi träffades i hörnan med historieböcker. Lite darrig i rösten frågade jag om det verkligen var Mr Cavasin som var på bokjakt. Han var mycket ödmjuk och vi pratade i någon minut. Han berättade att han skulle stanna i Florens ett tag och att han skulle ta det lugnt. Jag frågade om vi skulle se matchen tillsammans i helgen och han såg lite konstigt på mig. Jag sa, härmande med ett leende, "ci vediamo nella curva" och jag hade gjort mig förstådd. Han svarade "aspettiamo un po" (vi väntar lite) och vi sa adjö.
Mondonico gav laget nytt hopp
Den nye tränaren Emiliano Mondonico togs emot med öppna famnar, men vid det här laget var folk mycket skeptiska till uppflyttning och alla var överens om att det krävdes ett mirakel. Och nog var det lite av ett mirakel som inträffade den 12: e mars klockan 22:25 på Stadio Comunale i Florens. Fiorentina hade återigen tappat en ledning då Toni hade kvitterat för Palermo. Matchen såg ut att ha dött och alla väntade på slutsignalen som skulle betyda ett stort gap till de sex främsta. Vryzas hade haft en tuff period och hade inte nätat sedan den 11: e januari. Men i den 92: a matchminuten kom det förlösande målet. "Franchi" fullständigt exploderade och alla visste att vändningen var ett faktum.
Matchen efter kom även säsongens första bortaseger mot Verona och jag hörde att Veronasupportrarna var lika glada för det resultatet och att den efterföljande natten blev lång och blöt.
Fiorentina med Mondonico var nu inne i en bra period och kröp allt närmare lagen framför. Inför bortamatchen mot Genoa var man det klart bästa laget under våren. Violafansen var hoppfulla och åkte i tusental till kuststaden. Trots ett enormt publikstöd lyckades man inte hålla uppe det fina spelet man visat upp tidigare och Mondonico fick en käpp i hjulet när Genoa fullständigt spelade ut ett tamt Fiorentina. Lite sargade fick vi dock tillbaka hoppet efter vinsten i efterföljande match mot Avellino.
Fyrverkerier mot Messina
Hemmamatchen veckan därpå mot Messina var en av mina bästa upplevelser på Franchi.
När laget äntrade planen drog båda kurvorna igång två makalösa fyrverkerier i samspel med ett hundratal bengaler. Skådespelet varade i flera minuter och "Franchi" kokade. Det blev en klar seger och serie A hade aldrig tidigare varit närmare.
I den viktiga matchen mot Livorno blev det en snöplig förlust och inför de sex sista matcherna såg det tufft ut. Men mycket tack vare Piacenzas dalande form i slutomgångarna klarade vi av att nå sjätteplatsen.
Efter en heroisk insats borta mot Perugia väntar nu en sista hemmamatch för att sen knyta ihop denna långa nervpirrande säsong. På Franchi har vi hela tiden haft en spelare mer än motståndaren. Denna spelare fixade "miraklet" mot Palermo och många andra matcher som sett ut att sluta med förlust. Obesegrade med denna spelare i ryggen ska vi än en gång segra och ta oss dit vi hör hemma. Nu gäller det 90 minuter av blod och svett. Nu måste vi försvara Firenze med allt vi har som vi alltid gjort i vår långa, segerrika historia.
Stolta ska vi imorgon ta oss till serie A!
FORZA ORGOGLIOSO FIORENTINA!
