Udinese – Genoa 2-0: Vart tog gnistan vägen?
Två lag sprang runt i 90 minuter i en match som lämnade ett ljummet intryck. Inget av lagen imponerade.
Söndagseftermiddagen inleddes med solsken och löfte om en fartfylld match. Så vad var det egentligen som hände?
Laget som Genoa kom till spel bestod av:
Amelia, Biava, Moretti, Bocchetti, Mesto, Zapater, Milanetto, Criscito, Palacio, Crespo, Sculli
Första halvlek:
Till en början såg det lovande ut. Båda lagen startade med bra fart och spelet böljade fram och tillbaka över planen. Än var man framför det ena målet, än framför det andra. Efter ett tag började jag dock tröttna på just det här oändliga springandet. Fart är bra, men varför blir det inget mer? Det sprangs och sprangs på planen, men inget av lagen kom till några avslut.
Det blev inte heller någon minnesvärd match nummer 100 för Criscito. Efter en halvtimmes spel fick han lämna planen med ett värkande vänsterlår. Modesto kom in istället. Bara en liten stund senare följdes Criscito av Biava, också han drabbades av skada, troligtvis en muskelskada även där. Esposito ersatte. Lagen sprang vidare tills domaren blåste av för paus.
Andra halvlek:
Udineses Domizzi hade en hand på bollen i första minuten, det rådde delade meningar om det hände i eller utanför straffområdet. Domaren ansåg i alla fall att det var utanför och dömde frispark istället för straff. I övrigt såg andra halvlek inledningsvis ut som en repris av den första. Båda lagen sprang mycket, men det hände inte så mycket mer. Det kändes som att viljan fanns, men det där lilla extra på slutet saknades. Båda lagen gjorde ett ganska ljummet intryck. Gasperini provade så småningom att ersätta Palacio med Palladino, men bytet påverkade inte matchen på något sätt. Det började kännas som att 0-0 skulle vara ett rättvist resultat på en händelselös match. Men så skulle det inte bli. I 81. minuten visade Di Natale varför han leder skytteligan genom att göra 1-0 till Udinese. Genoa försökte reagera, men skapade inte direkt något minnesvärt. Gasperini kastade av sig kavajen, men inte ens det hjälpte. Istället blev det Udinese som några minuter senare fastställde slutresultatet 2-0 genom Pepe. Fjärdedomaren signalerade fyra minuter ytterligare springtid till lagen, under vilka det hände lika mycket som i större delen av matchen i övrigt: inget alls.
Normalt brukar man väl lyfta fram enskilda spelarinsatser så här i en matchrapport, men jag väljer att inte göra det idag. Jag låter min matchrapport vara lika anonym som matchen kändes för mig. Sammantaget kan det väl sägas att det här var en match som inte kommer att gå till fotbollshistorien. Lagen gjorde en, i mitt tycke, likvärdig insats, inget av dem imponerade. Sedan fick Udinese en tändning på slutet och lyckades göra två mål och därmed göra det som de hade kommit dit för att göra, nämligen att få hem full poäng och avancera i tabellen. Gasperini sa efter matchen att laget inte har varit i sin bästa form på bortaplan i de senaste matcherna. Hemma får man alltid en extrakick av den hängivna publiken, som sporrar laget. För bättre resultat i nästa bortamatch måste laget nog lära sig att lägga i den där extraväxeln även utan hemmapubliken.
