Ibra - en logisk försäljning
Vi tar en närmare titt på vad lagen haft för sig så här långt och vad som kan tänkas hända fram till att fönstret stänger. I halva Milano rasar debatten huruvida man gjort rätt som inkasserat över en halv miljard kronor på sina två stjärnspelare.
Kaveh Golestani från Milan-redaktionen rätar ut våra frågetecken kring Milans mercato:
Vi kan knappast undgå att inleda med vad som ändå måste anses vara den största affären hittills på sommarmercaton, över hela världen. Milan sålde alltså sina två största affischnamn till storsatsande PSG och Milan-fans och fotbollstyckare världen över undrar varför klubben agerat som de gjort. Vad är din syn på affären? Finns det någon logik i den eller har Galliani & Co. tagit sig vatten över huvudet när det gäller att bygga upp ett nytt lag?
Nog finns det logik i försäljningen, men frågan är om vi supportrar någonsin kommer att få reda på den absoluta sanningen. Rent ekonomiskt är det inget snack om att det är mycket pengar som sparas in. Som jag diskuterat förut handlar det om flera hundra miljoner kronor per år i lönekostnader för Silva och Ibrahimovic, pengar som gör Milan (och alla andra italienska klubbar) väldigt gott med tanke på den ekonomiska situationen. Jag tycker att det är en gedigen plan OM pengarna man sparat in samt fått in i transferpengar används på ett klokt sätt. Att bara ”spara” pengarna leder ingenvart, då uteblivna sportsliga framgångar också leder till att intäkterna minskar drastiskt. Det blir ingen lätt uppgift att bygga upp laget igen, och jag tror faktiskt att det blir oerhört svårt för Galliani & Co. att bygga upp ett slagkraftigt lag inom ett par år. En sådan plan och idé bör vara långsiktig och bör grunda sig hårdsatsning på ungdomssidan, dvs. investeringar som kanske inte syns så tydligt utåt på kort sikt. Nu har Serie A förlorat flera stora namn på väldigt kort tid, och kanske hade man kunnat förhindra detta. Det är viktigt att de stora lagen inte bara värvar yngre spelare i Italien, utan även ger dem speltid och möjlighet att utvecklas. Det finns både goda och mindre goda exempel på detta. Spelare som El Shaarawy behöver utrymme och speltid för att kunna utvecklas, och det är högst tråkigt om hans utveckling stannar upp på grund av att klubben har felprioriterat.
Jag hoppas verkligen inte att Galliani och hans kumpaner har tagit sig vatten över huvudet och jag tror att vi måste avvakta innan vi kan få ut sanningen om klubbens egentliga plan.
En trasig lagdel som egentligen inte lagats ordentligt sedan Paolo Maldini tog steget in som mittback är ju vänsterbacksplatsen. Många trodde nog att en sådan som Dídac Vila skulle få chansen efter en fin säsong i Spanien ifjol, och bara en skada satte stopp för en affära med Valencia. Taye Taiwo har däremot återigen blivit utlånad. Kvar står man med Antonini och Mesbah. Varför är det så hiskeligt svårt att hitta en kvalitetsspelare till denna position?
I och med att Vila inte klarade sin medicinska undersökning kanske Allegri tvingas ge honom chansen.
Det har funnits gedigna spelare på den positionen i Italien och Milan har haft möjlighet att säkra den platsen i många år framöver mer än en gång. Man verkar dock ha riktat in sig på att man inte ska punga ut stora pengar för en ytterback och värvar billigt och hoppas att de ska blomma ut i just Milan. Den positionen har varit en säkerhetsrisk i flera år, och jag undrar hur Allegri resonerar som i princip inte kräver en godkänd vänsterback av ledningen. Han har inte varit imponerad av Taiwo eller Vila och har vägrat skola om Emanuelson till vänsterback. I dagsläget är valfri vänsterback en förstärkning. Som tur är står vi inte med samma problem på högerkanten, men det hade mycket väl kunnat vara så om inte Abate hade blommat ut som han gjorde. Jag kan också ställa mig frågandes till varför blickarna inte riktats mot Sydamerika i jakten på en vänsterback.
Sin vana trogen så har Galliani i sann budgetanda fyndat spelare med utgående kontrakt. Vilka förhoppningar skall man ha på de som anslutit i sommar, Montolivo och Traoré? Finns det hopp om att de kan bli lika lyckade som Nocerino som kom för en obetydlig summa förra sommaren?
Jag tror mycket väl att Montolivo kan göra succé i Milan. Han får nu en lite annorlunda roll och gott om utrymme att etablera sig. Dessutom saknas en spelare med hans kvalitéer i Milan. Traoré har jag sett alldeles för lite av för att egentligen kunna gissa, men visst ser hans spelmönster intressant ut. Milan behöver både kraft och energi på mittfältet, och Traoré blir säkerligen en tillgång för att öka bredden i truppen. Vi kan endast hoppas på det bästa, men jag kan nästan garantera att det kommer dröja väldigt länge innan vi gör ett kap som Nocerino igen.
För att knyta an till inledningsfrågan, vad ska Milan göra med alla pengar som kommer från PSG och från framtida sparade löner? Kommer ens en bråkdel återinvesteras eller ska de bara bli plusposter i budgeten och finansiera Silvios kommande påstådda valkampanj?
Först och främst så tror jag att Berlusconi (likt Moratti) letar utländska investerare i klubben. Bortser man från det så kan vi säkert räkna med ett eller två nyförvärv innan transferfönstret stänger.
Jag tycker att man ska återinvestera stor del av transferpengarna i yngre spelare. Spelare som Verratti (nu i PSG) borde man försökt hålla kvar i ligan, även om det hade betytt ett litet överpris. Att satsa på ungdomsverksamheten är klokt, men man måste också försöka göra detta så öppet som möjligt för att kunna locka till sig väldigt unga talanger lättare. Sedan ser jag gärna att man värvar ett par försvarare (mittback och vänsterback). Anfallet innehåller stora hål efter Ibrahimovic flytt och behöver därmed också förstärkning. Jag ser gärna att man försöker bygga upp en sund ekonomi och har egentligen ingenting emot att vänta på detta lagbygge i några år, så länge man verkligen strävar mot ett ombygge och nysatsning.
Lägger man allt det där åt sidan så tror jag att Berlusconi känner att han måste göra fansen glada med någon ny jippo-värvning. Detta skulle förstöra hela poängen med försäljningarna och att man ska spara in pengar. Allas vår favorit, Kaká, verkar vara högaktuell för en återkomst och jag blir inte förvånad om man i ren panik värvar honom.
För mig är allt ovisst i dagsläget, och jag konstaterar helt enkelt att resten av sommaren kommer att bli både intressant och spännande att följa.
