Stevenage - Grimsby
Inför Cagliari - Genoa: Ångestmatch mot Mister Ex
"Den både fantastiska och för oss Cagliaritani obehagliga ironin är att den mannen kan imorgon skicka laget tillbaka till nästan samma prekära läge som det befann sig i när han tog över det."
När spelminut 93 inleddes i onsdagens kvällsmatch mot Napoli var Cagliari ett ganska fantislöst men stabilt lag.
När den minuten var över var Cagliari ett lag farligt nära krisstämpel, och genast blev den kommande söndagsmatchen mot Genoa en anledning till ångest.
När halva höstsäsongen nu är färdigspelat kan vi nog definitivt konstatera att det här är slutet på en era som varade mellan januari 2008 och - lite beroende på hur man ska tolka tidigare händelser - mars 2010.
Pierpaolo Bisoli har gett laget den bästa defensiven på evigheter, men gjort det på bekostnad av annat. Just nu är Cagliari som en bättre variant av det Cagliari som till exempel leddes av Nedo Sonetti större delen av säsongen 2005-06. Klassisk italienskt grinta för att hålla tätt bakåt, och kontringar uppbyggt av två-tre spelare.
Massimo Allegris rörliga totalfotboll, där fem-sex man hakade på varje omställning och överlistade motståndarförsvaret just genom det offensiva samarbete, är mer eller mindre borta.
Det som är över är två säsonger där Cagliari i det stora hela inte behövde bekymra sig för nedflyttningsstriden. Och med tanke på att ligan till bredden var klart starkare än vad den är idag, var det minst sagt en stor bedrift.
Men det var egentligen inte Allegri som stod för vändningen. Han förädlade något som redan inletts av någon annan. En som kom för att rädda Cagliari från ett hopplöst läge med ett helt berg att bestiga bara för att ta sig över strecket och som mirakulöst nog lyckades rädda laget kvar, och efter att han stack under sommaren behövde Cagliari aldrig mer hamna därnere med kniven mot strupen.
Och den både fantastiska och för oss Cagliaritani obehagliga ironin är att den mannen kan imorgon skicka laget tillbaka till nästan samma prekära läge som det befann sig i när han tog över det.
Den mannen är Davide Ballardini.
Ballardini, som mest är känd för den ovanliga kombinationen basebollkeps + solbrillor, har precis ersatt Genoas långvarige tränare Gasperini, och fick i onsdags se sitt nya lag besegra Genoa.
Ballardini kan såhär långt inte beskrivas som någon demontränare. Han har av olika anledningar aldrig levererat under en längre period.
Hans första sejour i Cagliari var hans första tid som Serie A-tränare - efter en framgångsrik vår med dåvarande Serie C-laget Sambenedettese - och den varade bara ett par månader med nio ligamatcher. Trots att han då anslöt till klubben som den tredje tränaren för säsongen efter två omgångar (!). Spelet - med ett för honom passande 4-3-3-system - var okej, men vinsterna uteblev och Cellino kunde inte göra annat än att skicka bort honom.
Det var hösten 2005.
Han dök sedan upp igen drygt två år senare, ordnade en framgångsrik trio med Cossu-Jeda-Acquafresca och räddade laget kvar i högsta serien, innan han gick vidare till Palermo, där han gjorde en ganska dålig höst men bra vår. Sen blev det dags för Lazio, där det blev en okej inledning, men därefter fiasko och det var hans sista tid på den stora scenen.
Nu är han alltså tillbaka i rampljuset efter nio månader, och det här är blott hans andra visit till Sant'Elia sedan han lämnade succésagan sommaren 2008.
Hans första återbesök var i november 2008 när hans Palermo med lite otur föll med 0-1.
Hans andra besök ställdes in i och med att han fick sparken av Claudio Lotito kort innan matchen på ön.
Både han och Bisoli får nog vara rätt nöjda med ett kryss imorgon. För Cagliaris del bör man visserligen försöka vinna mot ett lag av Genoas kaliber på hemmaplan, eftersom det inte finns så många uppdrag som är mindre svåra, men som läget är nu är oavgjort eller förlust skillnaden mellan "inte så bra" respektive "helvete". För Genoas del så är man helt enkelt inte tillräckligt bra för att vara ett av få lag som åker till ön och tillbaka med tre poäng. En poäng är inte succé, men ett bra sätt att bygga nytt med Ballardini.
Tre gånger har lagen möts på Sant'Elia efter Genoas långa frånvaro från högsta serien. Två gånger har hemmalaget vunnit och för två säsonger sedan vann Genoa efter att Andrea Cossu på ett klumpigt sätt skaffat sig rött kort redan i första halvlek. Det senaste mötet, för ett år sen, resulterade i en märklig händelse där Cagliari vid ställning 1-2 fick en straff på grund av ett handsblockerat skott. Ett beslut som i sig inte var kontroversiellt, men som ledde till att fel man i Genoaförsvaret blev utvisad när domaren föväxlade Morretti och Biava. Efter straffen avgjorde Lazzari (borta även imorgon) i slutminuterna.
