Kvällen då Napoli tog över San Siro
På det nionde försöket kom den efterlängtade och välförtjänta segern mot Inter på San Siro. Det var sjutton år sist. Det skulle krävas ett felfritt Napoli – hela vägen från Mazzarri, till spelarna på planen och armadan av Napoletanare på läktaren – för att lyckas.
En kväll som denna är det banalt att diskutera enskilda händelser. Det kommer vara mycket fokus på Rocchi som inte hade sin bästa kväll. Visst är det första gula kortet till Obi helt fel. Det andra gula kortet är solklart, dock börjar kontakten mellan honom och Maggio ett par decimeter utanför straffområdet, men det går fort, riktigt fort. Det gnälls på att Campagnaro var snäppet innanför straffområdet när Hamsik slår sin urusla straff. Precis som tre Interspelare var det. Så antingen godkänner man Campagnaros retur eller så får Hamsik slå om straffen.
Det är inget bortförklarande eller förmildrande, men Rocchis misstag underminerar inte Napolis insats. Napoli tolkade matchen på helt rätt sätt och anpassade sig efter förutsättningarna. Inte en spelare i Napoli förlorade sin match i matchen mot motsvarande spelare i Inter. Inte en enda. Fotbollskanalens rubrik: Fick felaktig straff - då besegrade Napoli Inter är inget annat än ett hån mot allt slit och alla uppoffringar som ligger bakom kvällens seger. En rubrik som enligt mig sammanfattar allt som ibland är fel med vanlig medias bevakning av fotboll.
Högerkanten med Campagnaro och Maggio var fullkomligt fenomenal.
Hugo Campagnaro som kommer från den hemskaste sommaren i sitt liv där han själv var nära att dö samtidigt som han förlorade en av sina närmaste vänner i en bilolycka. Ett manus som bara den förunderliga verkligheten kan leverera.
Det finns många historier att berätta kring kvällens Napoli. Historien om Aronica som gått från usel till medioker till en försvarare som med pondus går upp mot lag som Inter, Manchester City och Milan. Om Gargano som för två säsonger sedan var utskälld och utvisslad, var i handgemäng med supportrar och allmänt grinig. Han såg ut att vara på väg bort i somras, men valde tillslut att stanna och mäta sina krafter mot Inler och Dzemaili och har nu varit Napolis bästa spelare i inledningen av säsongen. Historien om nummer 50 – som inte går att hitta på. Mazzarri firar kvällen till ära 50 år på jorden och får en present i form av Hamsiks 50:e Serie A-mål i Napolitröjan.
I skrivande stund har jag eftersnacket från SKY i bakgrunden. Il Pampa Sosa står med Bergomi på San Siro som är öde sånär som på de sextusen Napoli supportrarna som inte tillåts lämna arenan.
Dom står där själva på San Siro, det har gått nästan en timme sedan Rocchi blåste av matchen – men deras sång är högre och klarare än någonsin. Dom har sjungit oavbrutet nästan hela matchen men vägrar att sluta. Det är i mina ljusblå ögon en magisk syn. Symbolisk och vacker. Uppstickarna, de svarta fåren, bönderna från syd, står där i de mäktiga Milanolagens enorma fotbollstempel och sjunger så det hörs över hela staden.
Det är hela Neapels kväll. Ikväll. Inatt säkerligen. Och vem vet kanske morgondagen också.
