06/07: Bestående minnen
Svenska Fans summerar serie A-säsongen som kommer gå till historien på många olika sätt. 06/07 såg vi en tabell som inte innehöll Juventus och där alla lag inte började på noll. Vi upplevde en tragedi som fick stora konsekvenser för vissa samtidigt som andra presterade långt över förväntad nivå.
5) Sicilienklubbarnas ras
Under hösten talades det om att Sicilien spottat upp sig mot klubbarna från norr. Samtliga tre klubbar inledde starkt och fann sig högt upp i tabellen, samtidigt som storheter som Fiorentina, Lazio och Milan trampade vatten med sina poängavdrag. Alla fyra började drömma söta drömmar om Europaspel, i Palermos fall var det till och med förväntat att man skulle ta en plats i Champions League.
Sen kom verkligheten (och andra klubbar) ifatt. Messina kunde trots Riganós fortsatta målproduktion inte bibehålla sin position och dalade ju längre säsongen led. Kanske var det det skrala materialet som tog ut sin rätt. När man dessutom sålde en av sina kuggar i form av Marco Storari stod det klart att Messina var på väg ner i serie B. Giordano fick foten och som ett extra bevis på desperationen togs han senare tillbaka. Då var man utan räddning och serie A är ett sicilianskt lag fattigare i höst.
Catania var allas nya älskling med sitt bekymmersfria spel. Alltid 4-4-3, alltid full fart framåt. Bakåt var sällan alla hästar hemma vilket de sju insläppta på Olimpico bevisar. Vid jul låg man på en sensationell kvalplats till Champions League. 2007 skulle dock visa sig bli ett riktigt dyngår för klubben. Efter händelserna i derbyt mot Palermo har man knappt vunnit en enda match. Drömmen om Europa blev till kamp om överlevnad. Sagan slutade lyckligt.
Palermo spelade gladfotboll och gjorde mål bara för att det var kul. Det innebar också hål i försvaret vilket är helt emot Guidolins filosofi. Nyförvärven från Parma, Simplicio och Bresciano, stärkte en redan stark startelva och Amauri visade sig vara en bättre investering än någon kunnat föreställa sig. I toppen handlade det om Inter och Roma, sen var det Palermo. Det var alla övertygade om, innan man gjorde som Catania. Lägligt nog med Amauris långtidsskada försvann allt. Man kunde inte vinna längre. Guidolin halkade längre och längre ut på bänken och ramlade tillslut av den. För att rädda en plats i Uefacupen fick han sätta sig igen. En plats i Uefacupen med nöd och näppe var nog inte vad president och supportrar tänkt sig när man en stund under hösten ledde ligan.
4) Assistprinsen som blev målkung
I alla år har Francesco Totti varit mannen som ska sköta allt i Roma, utom målskyttet. Det har man haft Batistuta, Montella och andra till. Nu när man spelar annorlunda med Totti längst fram har han inte haft något annat val än att vara på plats när chanserna dyker upp. Och det har han ju sannerligen gjort.
Han har slagit nytt personligt rekord i antalet gjorda mål, vad mer kan man begära? Det handlar förstås inte bara om straffar och frisparkar utan även klassiska måltjuvsmål två meter från mållinjen. Trots den utökade målskörden har han lyckats behålla sina tidigare styrkor. Blicken och de perfekta framspelningarna finns fortfarande, i allra högsta grad.
När han dessutom oftare agerar sympatiskt än argsint kan man inte låta bli att påstå att han är bättre än någonsin tidigare. Det vore en sensation (och snudd på skandal) om han inte utses till ligans bästa spelare så småningom - hans tredje inteckning.
3) Mästarna
Inter avgjorde i praktiken redan efter ett par omgångar. Visst kunde Roma ha hakat på men de flesta förstod åt vilket håll det barkade. Inters ledning bara växte och växte, till slut blev den så stor att ingen som inte är Interista orkade hålla ordning på den. De blev för överlägsna för att vara intressanta.
Inter har säsongens bästa målvakt, säsongens bästa mittback, säsongens bästa ytterback, säsongens bästa mittfältare, säsongens bästa kapten (alltid) och en av säsongens absolut bästa anfallare. Man gjorde dessutom två av sommarens bästa värvningar - en från Turin, en från Monaco. Och Cambiasso var oftare skadad än hel.
Inter var helt enkelt bäst på de flesta punkter. Man nådde inte 100 poäng och tur är väl det - vad skulle man då sikta mot nästa säsong? Det snackas om att Juve inte var med och att Milan och Fiorentina var långt efter från början. Juve bör inte ens räknas, de levde i en parallellvärld. Milan har sedan ligan inleddes tappat 20 poäng på mästarna, Fiorentina 24. Basta.
2) Raciti - kravallerna och dess följder
Minnet av tragedin med Filippo Raciti lever fortfarande kvar, och händelsen kommer förhoppningsvis aldrig att glömmas.
Förbundet satt i krismöten. Hela Italien var i chock. Man beslutade sig för att stänga alla arenor som inte klarade säkerhetskraven. Omgång 23 i serie A blev en dyster upplevelse. Utan publik - ingen fotboll.
Så småningom fixade fler och fler sina arenor och säsongskortsinnehavare och annan publik fick komma in. Man undrar ju om det verkligen var nödvändigt med ett dödsfall för att säkerheten skulle tas på allvar.
Palermo har knappt vunnit en match sedan tragedin och Catania lider fortfarande av sitt straff. Man lyckades bärga kontraktet i sista omgången och kan förhoppningsvis ta nya tag i höst. Som vanligt när det gäller italiensk fotboll det senaste året är det ohyggligt många fler oskyldiga är skyldiga som straffas.
Elefanterna motarbetades under hela våren. Ingen publik, hemmamatcher borta och en match som ställdes in ett och ett halvt dygn innan den skulle spelats på grund av Catanias långdragna överklaganden.
Jag vet inte hur man tänkte på förbundet men ska man ställa in en match är det väl schysst att i första hand göra det i god tid, och i andra hand höra med klubbarna? Istället valde man den smidiga vägen genom att på fredagen flytta matchen från söndag till måndag, och sen från måndag till onsdag. Både Catania och Ascoli vägrade, så då flyttade man matchen till onsdagen nästa vecka.
Om alternativet hade varit ett nytt dödsfall gjorde man rätt. Annars fullständigt fel. Händelsen på Sicilien tycks ha fått många i ledande positioner att tappa fattningen helt.
Jag har förstått att det krävs tuffa metoder för att rensa upp il calcio. Jag förstår däremot inte varför man måste bestraffa snatteri med fängelse. Siena fick poängavdrag för att man lämnat in skatten för sent. Det är ju ett skämt. Förseningsavgift finns väl även för fotbollsklubbar? Att ge poängavdrag för det är löjeväckande.
1) Calciopolis konsekvenser
"Säsongen 06/07, vilken var det?" I 9 fall av 10 kommer svaret att bli "den med minuspoängen och Juve i serie B".
Tottis kroniska målkalas och Inters suveränitet i alla ära - 06/07 kommer bli ihågkommet som säsongen då Calciopoli tog ut sin rätt. Rätt och rätt, ingen vet ju vad som egentligen var rätt. Vad vi däremot vet är att tabellen var en extraordinär sådan när spelet drogs igång i höstas.
Efter över fyra månaders dividerande kom de slutgiltiga domarna, långt efter det att ligan startat. Milan hamnade på -8. Ett tungt avdrag eftersom man ville slåss om titeln. Man tvingades dessutom kvala till Champions League vilket innebar att laget fick en djup formsvacka på grund av de trasiga förberedelserna.
Lazio landade så småningom på -3 och kämpade mycket imponerande till sig en plats i nästa års Champions League. Med facit i hand var inte minuspoängen avgörande.
Fiorentina blev av med både deltagande i Champions League och en förmodat plats bland de fyra bästa. Med 15 minuspoäng var det slut redan innan man börjat. Reggina fick samma straff. De båda gjorde sedan enastående insatser som överskuggar minnet av deras avdrag.
Juventus som "vunnit" ligan fick inte ens vara med. Man klättrade sakta men säkert genom serie B-tabellen och tog sig tillbaka så snart det gick.
Calciopoli-säsongen är slut. Låt det aldrig behöva hända igen!
