Lagbanner
Fans i Fokus: Henri Nekmouche

Fans i Fokus: Henri Nekmouche

Den här gången presenteras en Milanista som invigdes av Van Basten, gillar Ronaldo och drömmer om Ronaldinho.

Vem är du och hur hittade du till SvenskaFans?
Jag heter Henri Nekmouche och är 22 år. Jag är född och uppvuxen i Uppsala och jag läser Ekonomprogrammet vid Uppsala universitet. Jag älskar fotboll och har full koll på vad som händer. Tidigare besökte jag då och då Svenska Fans för att läsa de mest intressanta artiklarna, framförallt de artiklar som skrevs ur ett fans perspektiv. När Milanredaktionen sedan sökte en ny skribent kände jag att det var dags för mig att dela med mig av mina åsikter och upplevelser. Mer än ett år senare hoppas jag att jag gjort just det!
 
Varför blev det just Milan? Val eller slump?
Jag tror att det är ödet. Jag fick en Milantröja med nr 9 Van Basten på ryggen när jag var 5 år, sedan dess har jag varit fast. Det var något med de rödsvarta ränderna som kändes, och fortfarande känns, magiskt för mig. Redan från början var jag förälskad i San Siro. Det enda jag minns från VM 90 var bilderna på San Siro och den fula maskoten. San Siro har alltid varit något speciellt för mig, därför var det inget annat än naturligt att jag fick gåshud första gången jag klev in på arenan - fyra timmar innan semifinalen i Champions League 2003 mellan Milan-Inter.

OM du fått välja favoritklubb idag, hade du då valt din klubb?
Absolut! Med åren har jag kommit att uppskatta Milan mer och mer. Som liten bryr man sig inte så mycket om klubben och vad den står för, för mig handlade det som sagt om färgerna och San Siro. Men med åren har jag insett att Milan är världens bästa fotbollsklubb. Och det tycker jag inte bara för att klubben har vunnit mest av alla klubbar i världen de senaste 22 åren, utan också på grund av att vi har de finaste tröjorna, den finaste arenan, de bästa tifona, och en filosofi som jag älskar - vincere e convincere (vinna och övertyga). Milan har historiskt sett alltid stått för en offensiv och teknisk fotboll – vem tycker inte om det?

Vilket lag förlorar man helst inte mot som Milan-supporter?
På min lista ligger Inter etta, Juventus tvåa och Real Madrid trea.

Vad kallas Milan-supportrar?
Milanisti. För er som inte kan italienska så är det plural formen av Milanista.

Står Milan-supportrar för något politiskt?
Jag är inte så insatt i det där då jag verkligen ogillar att man blandar politik och fotboll. Men historiskt sett är Milan arbetarklassens lag, med lutning åt vänster. Under senare år har det dock svängt lite och en del grupperingar är åt höger. Jag är glad att Milan, till skillnad från flera av våra konkurrenter (läs; Inter, Lazio, Roma etc.), aldrig haft problem med rasism på läktaren.

Hur påverkar Milan ditt vardagliga liv?
Jag är inget die hard-fan som inte kan leva utan sitt fotbollslag. Fotboll är min största passion och Milan är mitt lag, men samtidigt har jag flera andra passioner som tar upp min tid. Fotboll förblir en passion och en rolig lek, som aldrig bör övergå i besatthet eller något negativt. Med det sagt, så erkänner jag att jag mår dåligt när Milan förlorar och att jag är lycklig när Milan vinner.

Hur ofta ser du ditt lag på plats?
Jag har haft turen att se Milan på San Siro sju gånger. Det var en dröm för mig som liten, som jag kunde uppfylla när jag började tjäna mina egna pengar. Milanoderbyt har jag sett fyra gånger, bland annat den fantastiska matchen i feburari 2004 när Milan vände 0-2 i halvtid till 3-2! Jag var chockad i halvtid, och jag tyckte att rättvisan hade segrat efter andra halvlek. Jag har även sett Milan vinna mot Barca, Celtic och Man Utd. Semifinalen i våras var en underbar upplevelse och jag hoppas att alla fått en inblick i hur det är att se Milan på San Siro när de läst min artikel från den matchen.
När jag kan åker jag och tittar. Allt beror på tid, pengar och biljetter. Ni kan fråga gubbarna utanför San Siro om de inte känner igen mig efter alla förhandlingar vi haft. Ett tag varnade de varandra för mig… "akta han är furbo! "

Favoritspelare nu och genom tiderna?
Ronaldo, Kaká, Pirlo och Redondo. Ronaldo har varit min favoritspelare sedan 1997. Då tyckte jag till och med om att se Inter spela! Ronaldo är enligt mig, tillsammans med Maradona och Zidane, världens bäste genom tiderna. Kaká är ett fenomen han också, och att få se Pirlo smeka en passning är riktig fotbollsporr. Alla som själv spelar fotboll vet hur stressigt det är på mittfältet – gå och se Pirlo live och ni kommer få se vad teknik och lugn är! Jag älskar teknik, kreativitet och spelförståelse, därför är Redondo en av mina absoluta favoriter. Jag glömmer aldrig när Redondo ägde hela Man Utds mittfält under deras möte år 2000. Synd bara att skador stoppade hans karriär i Milan, för jag var i alla fall överlycklig när Milan signade honom.
En gammal favorit är Van Basten. Jag var ung när han spelade, men i efterhand har jag förstått hur otroligt bra han var. Därför var det speciellt att träffa honom under VM 2006.

Ultimat drömvärvning?
Ronaldinho givetvis. Hans teknik är helt sjukt bra, och jag älskar hans glädje. Det är det fotboll handlar om – teknik, kreativitet och glädje. Jag bryr mig nästan inte om vad han skulle kosta – glädjen och entusiasmen han skulle ta med sig skulle göra mig väldigt lycklig. Dessutom så anser jag att han skulle passa väldigt bra i Milan.

Vad är du mest stolt över när det gäller ditt lag?
Klubbens historia. Klubben har vunnit mest av alla lag när man räknar antalet Internationella titlar. Det som gör mig stolt är att Milan är känt för sin offensiva fotboll. Klubbens filosofi är att vinna och att övertyga, detta genom att underhålla sin publik. På det sättet gillar jag att Berlusconi ibland klagar på Ancelotti när han spelar för defensivt. Milan ska spela offensivt, med ett passningsspel längst marken, och leder man så ska man hålla bollen inom laget de sista minuterna. Med tanke på klubbens filosofi så kommer man aldrig att anställa en defensiv tränare som Cuper t ex.

Och minst stolt över?
Calciopoli 2006. Klubbens inblandning var givetvis inte något positivt. Dock hävdar jag fortfarande att Milan straffades väldigt orättvist. Beviset var ETT samtal på två minuter mellan två gamla vänner där ena parten, Meani från Milan, klagade på domaren i den tidigare matchen och bad om en bättre domare till nästa. Det märkliga är att det är bevisat att Moggi trixade med domare i matcher (Siena-Milan, Juventus-Milan etc) där Milan klart och tydligt skulle ha vunnit om inte var för att domaren var köpt. Milan var det bästa laget i Italien under 2005 och 2006 tillsammans med Juventus. Men Juventus fick hjälp av domarna, medan Milan straffades av domarna. Att Milan sedan kom till final i CL 2005 och semifinal 2006 visar tydligt att laget inte behövde någon hjälp av domarna. Vinnaren i det hela var Inter, och de kommer att dra nytta av det flera år framöver. Men jag är övertygad om att någon gång i framtiden kommer sanningen fram om Inters inblandning. Milan har tagit sitt straff och ändå segrat, så nu blickar jag framåt.

Vad vill du att alla ska känna till om Milan?
Att Milan är känt för känslan av gemenskap och att klubben är som en stor familj. Milan tar hand om sina egna. Jag tror inte det finns någon klubb i världen som har en bättre organisation än Milan. Filosofin är att i framtiden bara ha före detta Milanspelare som tränare, just därför att de känner till klubben. En av anledningarna till att Milan har många äldre spelare är just därför att klubben har svårt att låta ”sina söner flytta hemifrån”, de inser värdet av traditioner som äldre spelare kan dela med sig av. Många spelare som varit i andra klubbar har märkt av skillnaden direkt. Spelare som Pirlo, Inzaghi, Seedorf, Vieri och Ronaldo har blixtsnabbt blivit förälskade i Milan. Faktumet att Ancelotti, Leonardo, Baresi, Massaro, Rossi, Desailly med flera, numera jobbar för klubben är ett bevis för att klubben bryr sig om sina egna. Många undrar varför Milan tagit tillbaka Ibrahim Ba. Det är just därför att klubben bryr sig och för att Ba är bra för stämningen i truppen.

Realistisk dröm inför framtiden?
Att fortsätta vinna och övertyga. Drömmen är att Milan går om Real Madrid i antalet CL/Europacup titlar. Jag anser, med all respekt för fotbollen under 1950-talet, att Milan nästan redan nu är förbi. Real vann 5 av sina 9 titlar på 50-talet. Konkurrensen har blivit mycket hårdare och det är mycket svårare att vinna nu än det var då. Milan har varit i 8 finaler de senaste 20 åren och vunnit 5 gånger. Närmaste lag efter, Juventus har varit i final 4 gånger och vunnit 2. Real har 3 finaler och 3 segrar. Jag tror att Milan kommer att gå om Real inom 10 år.


Redaktionen@jonas5oderstrom2007-08-22 19:45:00
Author

Fler artiklar om La Curva