Inför EM: Gli Azzurris fem kallaste spelare
För att gå långt i ett EM så handlar som sagt mycket om att ha spelare som är i bra form. För att Italien därför ska lyckas så bra som möjligt så gäller det alltså för Donadoni att ta hänsyn till detta, och kanske använda följande spelare lite mer sparsamt än andra.
0° Simone Perrotta
Har väl kanske inte riktigt övertygat på samma sätt som förut. Är en av de mest löpstarka i Gli Azzurri men har inte kommit upp till sin vanliga form under slutet av säsongen. Perrotta är mycket värdefull när han spirar av självförtroende och vilja. När så inte är fallet så är han inte lika användbar.
-10° Marco Materazzi
Man hade nästan börjat vänja sig vid att Matrix alltid presterade på topp. Med åren så har Materazzi mognat och utvecklats till en av världens bästa backar men under säsongen så har formkurvan varit synnerligen volatil. Inför EM så är försvaret det som oroar mig mest, och det råder stort tvivel över huruvida Materazzi är rätt man att ta över taktpinnen i Cannavaros frånvaro.
-20° Gennaro Gattuso
Vad har hänt med Rino? Från att ha varit en av de mest tongivande spelarna i Gli Azzurri så har han fått se sin plats öppnas till förfogande och det är inte någon större tillfällighet. Prestationerna i Milan har stundtals varit svaga och inte heller i landslaget har han fått ut den energi man är så van att se. Som tur är så känns det som att Gattuso kan höja sig till EM, där han troligtvis kommer i paket med sin kompis Pirlo.
-30° Fabio Quagliarella
Mannen som bara gör snygga mål har sett sin fantastiska formkurva från förra säsongen sjunka. I Udinese har han inte riktigt kommit till sin rätt och intresset har definitivt svalnat från storklubbarna. Quaglia har dessutom fått ökad konkurrens i landslaget i och med Cassanos och Del Pieros comeback, vilket gör att han i dagsläget känns väldigt överflödig bland Donadonis mannar.
-40° Andrea Barzagli
Andrea måste ha anlitat Italiens bästa pr-guru för att nästla sig in i landslaget. Det går inte en dag utan att jag ifrågasätter Barzaglis själva existens på plan, men paradoxalt nog så resulterar bara detta i att han får spela mer. Efter ännu en dålig säsong i Palermo så får han trots allt fortsatt förtroende, ett sådant som troligen leder till en startplats. Andrea har varit Italiens mest överskattade back i flera år och att han nu kommer att ta plats i mittlåset i dödens grupp känns bara väldigt olustigt.
