Därför blir jag Expressens serie A-skribent
Förutom att skriva blogg här på SvenskaFans kommer Marcus Birro, med start idag, att bli Expressens serie A-skribent. Här skriver han om samarbetet.
Minns ni Andrew Eldritch?
Mannen som i hatt och solbrillor gömde sig i droger och rökmaskin under slutet av åttiotalet och grönskimrande och svettig gastkramade micken medan han mässade om Marian och First and last and always?
Minns ni hans låt Dominion, om skoningslöst herravälde?
När Wayne Hussey lämnade The Sisters Of Mercy för att bilda The Mission blev Eldrtich ensam kvar. Han klädde sig i vit kostym och åkte till Jordanien för att spela in en video där han går runt med en köpp som egentligen är ett svärd och där han mässar om herravälde ensam, mitt ute i öken.
Jag älskar sådana galningar.
Jag spelar alltid den låten i min Ipod när jag kommer till Göteborg...
Jag älskar människor med storslagna drömmar. Jag är en gerillaräd på egen hand. Jag fäktar mot allt som rör sig. Jag drivs framåt av kärlek, revansch, lust och rättvis och en inre övertygelse.
I somras pågick en debatt om sportjournalister, objektivitet och passion. Jag står fast vid allt jag sade och skrev då. Svensk sportjournalistik (det finns lysande undantag och ni vet vilka de är) har delvis samma problem som kulturjournalismen har; alla känner alla, alla är så jävla måna om sitt anseende, om sitt namn, om den lilla erövrade plätten.
Allt för mycket handlar om positioner. "Jag står här och du står där och det jag skriver, skriver jag för att bevara att det är så."
De flesta har gått samma sorts utbildning, kommer från samma bagrund, hänger på samma krogar, bor till och med i samma stad, i samma stadsdel, på samma gata. Det blir tamt. Det blir inavel. Det blir ryggkliande och vänskapsfeghet.
Jag skiter i allting sådant. Jag har givit ut elva böcker och aldrig någonsin fått vara med att leka med de stora grabbarna. Jag klarar mig fint ändå. Jag vinner priser. Folk köper mina böcker. Jag har ingen liten tillförskaffad plätt att försvara. Jag har ingenting att förlora och att inte har något att förlora är alltid en väldigt bra grogrund för skrivande.
I dag har jag skrivit kontrakt med Expressen om att bli deras nya serie A-skribent. Det blir två krönikor i veckan och i dag finns i Expressen en stor intervju (med fantastiska bilder av mig på ett berg i Stockholm med gigantisk italiensk flagga. Det är helt och hållet fotograf Olle Sporrongs förtjänst) att läsa där jag förklarar att jag tycker det är modigt av Expressen att inleda ett samarbete med mig. Jag är den jag är. Jag drivs av det jag drivs av. Det vet Expressen. Därför tycker jag det är stort och kul att få chansen att bredda fältet en aning, att berätta för fler människor om allt det vi älskar med den italienska fotbollen.
Jag kommer behålla min blogg här på SvenskaFans. Jag älskar den här plattformen. Jag kommer medverka till att Canal+ tar den italienska fotbollen på allvar varje söndag i höst och jag hoppas få fler chanser i det utmärkta (Sveriges bästa) EuroTalk. Mina krönikor i Expressen är ett fantastiskt komplement till det jag gör. Allting förblir intakt här på sidan. Jag får helt enkelt chansen att skriva på en helt ny arena.
Jag är stolt och glad över att få chansen.
