Napoli är ett fyllo
Alla tycks eniga om att Italien skiter i Neapel. Så enkelt är det dock inte. Marcus Birro reder ut begreppen självbild, maffia, Berlusconi och varför det egna ansvaret alltid väger tyngst.
Många är de trygga radhuseleganter och stabila svenska medelklassjönsar bland bloggare och andra som älskar att med förvridet ansikte beklaga sig över det italienska statsskicket och den italienska fotbollen.
Vurmen för det utsatta Syditalien är givetvis monumental. Man klår till och med italienarnas egna förkärlek för konspirationsteorier när man ser sammanhang där inga finns. Alla är skoningslöst inkonsekventa.
Hur Italien än reagerar så reagerar landet fel.
Gör man ingetnting alls är det ett tecken på korruption, maffia, och ett fullständigt havererat samhällsbygge, Skulle man göra något blir det märkligt nog också ett tecken på korruiption, maffia och ett fullständigt havererat samhällsbygge.
Man sitter trygg och stabil som en tupp högst upp på gödselhögen och dömer ett land som man älskar att hata och hatar att man älskar.
Jag begär inte att min tolkning ska ha företräde över någon annans bara för att jag är italiensk medborgare. Men enkelspårigheten riskerar att leda dessa teoritiserande påfåglar in på ett sidospår. Jag har läst massor av bloggar och artiklar, den ena längre än den andra, och allt går ut på att Napoli är en stad i total upplösning, att maffian styr allting, och att Berlusconi är en hund från helvetet.
Allting som händer är ett resultat av att resten av Italien skiter i Napoli. Det är dock inte sant. Italien håller stora delar av Napoli under armarna, ekonomiskt och på andra sätt. Det ÄR sant att Syditalien på många fronter behandlats och behandlas illa. Men det är lika sant att väldigt många själva också bygger sin identitet genom ett självpåtaget utanförskap. Det är alltid lätt att skylla ifrån sig. Jag minns när jag drack. Det var alltid någon annans fel. Jag kunde inte förstå att mitt liv endast kan levas av en enda person; nämligen av mig själv.
Låt oss inte glömma att massor av människor i Napoli röstade på Berlusconi. Låt oss inte glömma att detta missriktade och direkt felaktiga hat mot norr helt säkert är en del av maffians ambition att hålla de fattiga kvar i utanförskap och handlingsförlamning. Man är alltid två om att närma sig varandra.
Så länge invånarna i Napoli hatar Milano mer än spindeln som går under namnet maffian, kommer de sprattla i maffians nät.
Man kan diskutera det riktiga i att kollektivt bestraffa en klubbs supportrar. Men i det här fallet känns det som de ständigt rätt-tänkande och politiskt korrekta låtsasgrävarna ute i internetrymden, skulle spottat på resultat, vilket det än blivit.
En stor del av Syditaliens problem handlar om självbild; vem man vill vara, vem man är, och vem man tror att man är, i andras ögon. Om jag ständigt inbillar mig att folk ser snett på mig för att jag skriver böcker, för att jag älskar italiensk fotboll, så kommer garanterat folk att se snett på mig av just de anledningarna.
Jag har varit i Napoli flera gånger. Min bror bodde där under en period. En av mina bästa vänner kommer därifrån. Jag vägrar dock bli en av dem som lutar mig tillbaka och ger slaget förlorat genom att hela tiden besvärja fram en fiende som inte är min fiende.
Napoli är en av världens mest anrika, vackraste och coolaste fotbollslag. Som stad är det en blandning av religion, smuts, sopor, havet, skönhet, fattigdom och en enorm stolthet. Napoli är ett fyllo som måste inse sitt eget fördräv och sluta skylla ifrån sig på alla andra för att man dricker.