10^ Ett avvikande manus
Filmbranschen har gett oss det mesta. Sopor som blir stjärnor och vinner den stora segern mot alla rimliga lagar och hjältar som reser sig från bokstavligt dödläge och blir just hjältar. San Siro-teatern bjöd på något nytt den här gången. En hjälte som... dog.
Aurelio De Laurentiis är stor inom filmindustrin. Hans nuvarande projekt är dock allt annat än fiktivt. Han är mannen bakom SSC Napolis återuppståndelse och har gjort klubben till en junihimmelsk förebild. Med lite tur och mycket skicklighet kan hans största produktion komma att vara en verklig händelse.
Manuset bakom söndagens föreställning tror jag bestämt inte att han jobbat med tidigare. Den som mot alla odds höll striden vid liv och förmodligen hade alla icke svartröda i publiken på sin sida gjorde inte Hollywood-vändningen. Det fanns ingen bortglömd handgranat bakom toaletten. Hjälten dog – genom att skjuta sig själv efter att ha tappat sin Baretta i golvet. Så skulle det inte sluta.
Man kan inte påstå att det var fel att Milan vann. Det var trots allt bara en tidsfråga innan det skulle smälla, men att det skulle hända på ett självmål av en kille som satte tre i rätt nät förra helgen är bara tragiskt. Var inte Lavezzis maratonlopp värt någonting? Av alla som är den nye Maradona har han kommit närmast. Geografiskt. Denis vet jag inte riktigt vem han är ”den nye” av men han påminner om både Trezeguet och Bierhoff. En säker capocannoniere inom ett par år med andra ord. Och Ronaldinho är den nye Ronaldinho.
Kaká skulle inte haft straff. Man ska inte få straff för att man skjuter bollen på en försvarares hand. Är det någonstans man har armarna i det läget är det ju i närheten av kroppen, om än någon decimeter ut. Det var linjemannens fel. Linjemän ska inte ta såna beslut. Generellt har de alldeles för låg tolerans, och då jämför vi med domare som blåser för en utandning i en närkamp.
Milan var bättre och förtjänade segern, men Napoli förtjänade inte att förlora.
:::: :::: ::::
För att spräcka nollan i målkolumnen passade Inter på att släppa in två när man äntligen gjorde tre. Maicons mål var enastående på alla sätt och ett typiskt Inter-mål med tanke på vilka spelare som var inblandade. Ibras boll var så perfekt som bara Ibra kan slå den och ingen som ens vet vad det är för kön på Maicon kan ha undgått att veta att han skulle banka upp bollen i första krysset.
Tänk om alla vore som Maicon. Det hade varit totalfotboll i dess rätta bemärkelse. Som futsal på elvamannaplan. Tänk om vi då haft Julio Cesar längst bak också. Ligans bästa målvakt så länge Buffon är inaktiv. Julio Cesar upphör aldrig att imponera, utom möjligen för en stund när han släppte Brienzas två-tvåa.
Reggina kommer överleva. Det är lika skickliga överlevare som Korsikas sydliga grannar. Reggina visar rätt inställning och har den lilla extra skickligheten (Cozza och Brienza) som krävs för att ta både viktiga och bonuspoäng. De ska inte ta poäng mot Inter, de tappade bara en bonus.
:::: :::: ::::
Det gör ont att se Roma så här. Man blir deprimerad utan att ens vara romanista, hur är det då inte att leva för laget? Supportrarna förtjänar inte det här. De Rossi förtjänar inte det här. Rom förtjänar inte det här. Italien förtjänar inte det här. Jag tror inte ens världens förtjänar det här.
Låt gå för att Juventus hittat tillbaka till sitt nygamla jag och för att Del Piero får en att tro att Michelangelo återuppstått i ny kropp och ny stil, det smärtar ändå att se Roma så paralyserat. De var ju med i matchen, hade de fått in en boll på de chanser de hade hade de tagit poäng. Så fort uppförsbacken närmade sig krökte sig nackarna och uppgivenheten tog över.
Jag hoppas verkligen Spalletti vet vad som är fel. Det verkar tyvärr inte så. Inte ett dugg. Just nu skulle man behöva så många hjärtan det går att få in i elva tröjor. Det här måste fixas, Roma har varit nere i skiten tillräckligt. Nu när man varit ur tunnan måste man hålla sig kvar ovanför kanten. Man har ju lämnat allt sånt där bakom sig, man får inte ramla tillbaka.
Det kan vara så enkelt att man behöver en positiv start på en match. Ett ledningsmål. Det lär vi få veta.
:::: :::: ::::
Oavsett vad som bjuds är söndagseftermiddagen framemotsedd som en höjdpunkt på veckan. Jag önskar att jag kunde tona ner förväntningarna lite ibland. Lazio-Catania fungerade bara som en påminnelse om att jag ligger efter med sömnen och att soffan kan användas till annat än att se på tv i.
Att Foggia lirkade in en boll i slutet hjälpte in mycket mer än för laziali som åtminstone fick något att glädjas åt. För Catanias del vet jag inte vad som var positivt. Tröjorna kanske. Inte Bizzarris, den var horribel. Målvakter med utespelartröjor borde stängas av och bötfällas för sakrilegium.
Catania blev förbannade för att man inte fick slå sin sista hörna. Så dags att tänka på att tiden är slut då istället för när man tog ett kvartal på sig att slå en inspark. Äntligen kom masken tillbaka och bet i röven.
:::: :::: ::::
Att Cagliari börjar plocka poäng gläder. Serie A behöver Cagliari och Cagliari behöver framgångar. Cellino har äntligen visat lite tålamod och det verkar löna sig. Världen är inte enbart ond. Eller så handlar allt bara om att man börjat lira i helrött.
:::: :::: ::::
Siena är en kackerlacka som aldrig viker hädan. Nu slår de vackra Fiorentina och världen kanske är lite ond ändå.
:::: :::: ::::
Tagliavento bjussade Genoa på en straff och bjussade sedan tillbaka till Udinese. D'Agostino visade hur en straff ska slås – kort sats, i krysset. Genoa imponerar även utanför Genua, två starka resultat på raken.
:::: :::: ::::
Bara jag som tröttnat på Gattuso? Han är en parodi på sig själv. Nån slags neandartalarkämpe som filmar så dåligt att man tror att det är dolda kameran. Han kanske är den saknade länken mellan man och apa trots allt.
Notera Inzaghis fotarbete i straffområdet. Stefan Edberg vid nät var inte mycket rappare. Pippo är som ett barn som inte kan behärska sig.
:::: :::: ::::
Iezzo, Cannavaro, Lavezzi och Gargano är lite hjältar ändå.
