Ny i Gli Azzurri: Davide Biondini
Hossein Nayebagha berättar om den andra spelaren som kan få göra landslagsdebut mot antingen Holland eller Sverige i november.
- Hur har Biondinis höst varit hittills?
Ser man att Cagliari är i storform och ligger åtta i tabellen, så kan den ovetande tolka landslagsuttagningen som att Biondini är Cagliaris stora stjärna med en nyckelroll i framgångarna. Sanningen är att Biondini snarare kan ses som ett hjul i maskineriet. Hans spel har varit lika bra som förra säsongen. Men Cagliari är först och främst ett lag, mer så än många andra, och det är det som gör att framgångarna är så stora jämfört med resurserna.
Att Biondini tas ut beror inte på att han är mer av en nyckelspelare än de flesta andra i laget, och jag kan tänka mig att nästan alla andra mittfältare som gör upp om startplatserna i laget känner att även de borde få en chans. Jag kan dock förstå varför det blir Biondini. Han är yngre än vissa spelare som kanske har en större roll i laget än honom, och hans spelstil är unik i jämförelse med lagkamraterna.
- Tycker du att han förtjänar att bli uttagen?
Uttagningen kom som en blixt från klar himmel för mig. Marchetti har blivit kallad en hel del, men av utespelarna har ingen Cagliarispelare tagits ut till A-landslaget på tre år och jag har nog snarare suttit och väntat på att Michele Canini ska få en chans. När det gäller mittfältet så har de på olika sätt lysande spelarna varit Conti och Cossu, som båda närmar sig 30-strecket, vilket gör att deras chanser har varit väldigt små.
Biondini har man därför inte ens tänkt på, eftersom större namn än honom har känts avlägsna. Men när vi väl är där vi är tycker jag väl att han förtjänar sin plats, för jag utgår från att Lippi inte har tagit ut honom för att han ska vara en ny Pirlo eller något i den stilen. Det känns lite overkligt när man dessutom ser att truppen ändå består av en hel del spelare som utgjort stommen i Lippis landslag de senaste åren, men som sagt, Biondini är en ganska säregen typ i Serie A, jag kan ändå förstå hans plats i ett landslag såhär i efterhand.
- Vilken roll gör han sig bäst i?
Biondini kom till Cagliari sommaren 2006 och var till en början oftast en central mittfältare som spelade med en väldigt stor auktoritet för sin ålder (han var då 23 år gammal). Det var mycket uppskattat i ett då ganska blekt lag som litade mycket på att David Suazo skulle hitta på något stort som han då och då brukade göra. Med tiden var han dock inte lika given i startelvan och har haft sina sämre perioder under de här åren.
Det är kanske framförallt Allegri som tydligt har placerat honom ute på kanten, och där har han funkat mycket bra. Inte för att han är en klassisk ytter eller att han slår gudomliga inlägg, men hans enorma arbetskapacitet gör att han kan få en friare roll som både kontringsspelare och bollvinnare. Att täcka ytor och utöver det trampa gaspedalen i botten när det är dags för anfall är typiskt för Biondini.
- Vad kan han bidra mest med?
Liksom vissa andra på Cagliaris mittfält är Biondini ganska allround, på gott och ont. Jag har känslan att man i de stora lagen snarare söker efter spelare som är bland de bästa i sina roller, för att sen komplettera varandra i en startelva. Således är det förmodligen Biondinis arbetskapacitet och löpvilja som gjort att han blivit uttagen till landslaget. Hans tekniska färdigheter håller hög kapacitet, men i ett italienskt landslag kan de inte klassas som oumbärliga.
- Finns det någon spelare som han påminner om, för den som inte har full koll? Jag har förgäves försökt komma på en spelare i Serie A, men snart insett att det bästa exemplet kommer från vårt eget Sverige; Fredrik Ljungberg. Biondini bjuder på sina brassekonster då och då, med klacksparkar och skarvningar, men någon elegant spelare är han inte direkt. Det som gör honom är bra är grundtekniken kombinerat med arbetskapaciteten. Inte sällan skaffar han sig frilägen tack vare sin löpvilja, som Ljungberg så ofta gjorde i samspel med Dennis Bergkamps spelförståelse, och är alltid framme på andrabollarna. Biondini är en spelare som verkligen sliter på planen, men är alltså lite mer på hugget offensivt än en vanlig bulldog som Gattuso eller Edgar Davids.
