Fans i Fokus: David Berg
Vi blir personliga med en avdankad Arsenal-supporter som hellre blir berörd av en förlust än är likgiltig efter en vinst.
- Vem är du och hur hamnade du på SvenskaFans?
1988 kom jag till världen på Mölndals sjukhus. Jag växte sedan upp i en trygg miljö ute i det lilla samhället Hålta, som ligger mellan Göteborg och Marstrand. Vid tio års ålder började jag intressera mig för fotboll och denna sport upptog strax en alltför stor del av min uppmärksamhet. Våren 2008 insåg jag att jag borde utnyttja mitt fotbollsintresse på något sätt och det var då jag började skriva här på Svenska Fans, då om brasiliansk fotboll. I och med skribenten Carlo Notaros tragiska bortgång senare samma år fick jag chansen att skriva om min favoritklubb, Calcio Catania SpA. Att skriva artiklar om fotboll var dessutom en kul hobby att hålla på med vid sidan om mina studier i personalvetenskap på Högskolan Väst i Trollhättan.
- Varför blev det just Catania? Val eller slump?
När jag som tioåring tittade på VM 1998 fastnade jag för en viss Dennis Bergkamp och Arsenal blev snabbt laget i mitt hjärta, trots (eller tack vare?) att alla andra vänner höll på Manchester United. Emellertid gick åren och jag började mer och mer känna att både Arsenal och den engelska fotbollen blev tråkigare att titta på. När jag satt framför en TV och såg mitt favoritlag spela kändes det som att avståndet mellan mig och skärmen mångdubblats. Det hade blivit en slags distans mellan mig som supporter och klubben Arsenal. Kärleken var inte densamma, kort sagt.
I samband med denna mindre livskris som fotbollsälskare började TV4 sända Serie A i sina kanaler. Jag hade länge lyssnat på fördomar som att italiensk fotboll var defensiv och tråkig, men snart blev jag av en annan uppfattning. Säsongen 2006/07 visade TV4 premiärmatchen på Sardinien mellan Cagliari och något lag jag aldrig hört talas om tidigare. Laget hette Catania, kom från Sicilien och hade tagit sig upp genom hela det italienska seriesystemet på tolv år och var nu i Serie A för första gången sedan slutet av 1980-talet.
Catania vann matchen med 1-0 och jag var kär på nytt. För mig handlar livet mycket om att hela tiden ta sig igenom motgångar och försöka komma igen. Catania är en klubb som gång på gång fått starta om i de allra lägsta divisionerna men som ändå vägrar ge sig. Hela klubben har blivit som en förebild för mig.
Det ska även tilläggas för den som undrar att IFK Göteborg är det självklara valet här hemma i Sverige.
- Vad är det viktigaste för dig som supporter?
Det viktigaste för mig som supporter är att bli berörd av min favoritklubb. När jag var liten blev jag berörd av att se Dennis Bergkamp, Emanuel Petit, Patrik Vieira och de andra när de vann och förlorade sina matcher. Men efter ett tag fanns bara Fredrik Ljungberg kvar av mina gamla Arsenal-hjältar och det var helt enkelt inte samma sak längre. Det var inte längre mitt Arsenal och kärleken var förlorad.
Istället berördes jag av det lilla italienska laget Catania med de fantastiskt vackra färgerna och deras attityd. Framförallt märktes skillnaden när de förlorade sina matcher. Jag hade slutat bry mig om när Arsenal förlorade men när Catania gjorde det mådde jag riktigt dåligt. Det hade jag längtat efter.
- Vad är du mest stolt över när det gäller ditt lag?
Att man vägrar ge upp och konstant tar sig ur kniviga situationer. Flera gånger har kontraktet räddats i de allra sista omgångarna men Catania återfinns fortfarande i Serie A och kommer att göra det ett bra tag framöver.
- Och minst stolt över?
Mitt sämsta minne som catanese är självklart hemmaderbyt mot Palermo den 2 februari 2007 då en polisman vid namn Filippo Raciti dödades. Där följde en tid då man skämdes lite som rödblå supporter men kärleken till laget påverkades inte av att en liten klick individer betett sig som idioter. Det var att bryta ihop och komma igen som gällde, och det gjorde Catania, och jag med dem.
- Vad vill du att alla ska känna till om Catania?
Det är en klubb med en intressant historia med gott om såväl mot- som medgångar. Det som gör det underhållande att vara supporter till ett sådant lag är att man alltid kan få större lycka än den man redan har. Om man håller på ett lag som vinner hela tiden gläds man självklart åt titlar, men det är en ständigt återkommande glädje. Håller man på ett mindre lag som Catania finns det alltid möjlighet att glädjas åt något större eftersom man inte uppnått sin ultimata framgång ännu.
Färgerna Catania har på sina tröjor är samma färger som ingår i stadens flagga. Det röda symboliserar vulkanen Etna och det blå symboliserar himlen. En annan symbol för Catania är elefanten (U Liotru, på sicilianska) som finns dels på klubbemblemet och dels i stadens vapen. Det finns även en fontän i staden med en elefant i mitten som har en egyptisk obelisk på ryggen.
- Vilka är era största rivaler, vid sidan av Palermo?
De övriga sicilianska lagen, framförallt Messina, räknas till de största rivalerna men eftersom de återfinns i de lägre serierna har intensiteten minskat en del. Catania har även en lokalrival i form av Atletico Catania som bildades år 1986.
Under de senaste åren i Serie A har rivalitet uppstått framförallt med Roma. Det har blivit hetare mellan dessa båda klubbar sedan matchen på Massimino i maj 2008 då Catania säkrade nytt kontrakt i sista omgången via 1-1 samtidigt som Roma förlorade ligatiteln till Inter.
Andra viktiga matcher går mot sydlag som ofta konkurerar kring strecket, som exempelvis Lecce och Bari, samt matcherna mot Cagliari som ofta blir jämna, målsnåla och tuffa uppgörelser. Sedan tänder det alltid till lite extra när de svartrandiga topplagen står för motståndet.
- Vad kallas Catania-supportrar?
En som håller på Catania kallas för catanese. Sedan finns det flera olika supporterskaror varav den största kallar sig A sostegno di una fede (sv. Till stöd för en tro). Gruppen etablerade sig när Catania låg i Serie D och Serie C2 på 1990-talet och gjorde sig kända som en av de mest färgstarka i de lägre serierna.
- Står Catania-supportrar för något politiskt?
I likhet med de flesta italienska klubbar är Catania något till höger rent politiskt. Dock har man ingen klar politisk inriktning i stil med mer extrema klubbar som exempelvis Livorno.
- Hur påverkar ditt supporterskap ditt vardagliga liv?
Det går inte en dag utan att Catania finns med i mina tankar eller sinnen på något sätt. Sedan jag börjat skriva på Svenska Fans har besattheten ökat i och med mitt ansvar att förmedla annars sällsynta svenskspråkiga nyheter om klubben till intresserade läsare runt om i landet. Jag har ett behov av att skriva texter folk läser och som jag sedan får respons på. I och med den inneboende kärleken till det skrivna ordet, ökar Catanias inflytande i min vardag ständigt.
- Hur ofta ser du ditt lag på plats?
Främst på grund av att jag som student inte haft tillräkligt med tid och pengar har jag ännu inte sett Catania spela på plats. Men en dag så…
- Vilken årgång av Catania är den bästa du sett?
Den nuvarande. Truppen känns starkare nu än på länge och Montella har främst fått ordning på det offensiva spelet. Laget står inte och faller med Maxi López, som numera till och med är petad av Gonzalo Bergessio. Alejandro Gómez har förutsättningar att bli något stort en dag och Francesco Lodi är ett viktigt vapen på mitten. Den enda svagheten jag ser med laget idag är den tunna försvarsbesättningen men förhoppningsvis trillar det in någon mittback under januarifönstret.
- En särskild match du minns?
Palermo – Catania 0-4 den 1 mars 2009. Egentligen är kommentarer överflödiga. Catania åkte utan supportrar till La Favorita där man körde över ärkerivalerna fullständigt. Giuseppe Mascaras 3-0-mål från halva plan i slutet av första halvlek är en klassiker.
- Favoritspelare nu och genom tiderna?
Giuseppe Mascara var min absoluta favoritspelare i Catania fram till han lämnade för Napoli i vintras, så han får gälla som den bäste genom tiderna. Jag skrev en krönika om denna fantastiske spelare här på Svenska Fans tidigare denna höst där det står mer att läsa.
Just nu tycker jag att Gonzalo Bergessio är den bäste. Inte nog med att han i skrivande stund toppar den interna skytteligan med tre mål, han har dessutom gjort flest assist i laget hittills denna säsong (3 st). Argentinaren, som efter mycket om och men värvades från franska ASSE i somras, kommer att bli en av de absoluta nyckelspelarna i år.
- Ultimat drömvärvning?
Nu är frågan hur ultimat man ska vara. Det råder för mig inget tvivel om att världens bäste just nu heter Lionel Messi och är argentinare, precis som nästan hälften av Catanias spelare, och därför skulle vara en absolut ultimat drömvärvning. Men just nu behövs försvarsbesättningen stärkas och det känns som att en mittback av hyfsad klass borde komma in. Det har ryktats om Bottinelli från San Lorenzo bland annat. Innan Montella gick över till en trebackslinje var ytterförsvaret ett problem, men det är det alltså inte längre på samma sätt. Ska vi prata ultimat drömvärvning på mittbackspositionen men ändå vara något sånär realistiska tror jag att exempelvis Nicolás Otamendi från Porto hade passat grymt bra i Catania.
- Realistisk dröm inför framtiden?
Jag vill se Catania spela i Europa inom en inte allt för avlägsen framtid, säg 3-4 år.
- Finns det någon annan klubb i Italien du unnar framgång?
Jag tycker det är enormt kul att ett sydlag som Napoli är med i Champions League. Napoli och Catania har sedan tidigare ganska starka vänskapsband. Relationen verkar dock ha fått sig en liten törn i och med Mascaras övergång, men som sagt, det är kul att de ljusblå från Neapel går bra.
1988 kom jag till världen på Mölndals sjukhus. Jag växte sedan upp i en trygg miljö ute i det lilla samhället Hålta, som ligger mellan Göteborg och Marstrand. Vid tio års ålder började jag intressera mig för fotboll och denna sport upptog strax en alltför stor del av min uppmärksamhet. Våren 2008 insåg jag att jag borde utnyttja mitt fotbollsintresse på något sätt och det var då jag började skriva här på Svenska Fans, då om brasiliansk fotboll. I och med skribenten Carlo Notaros tragiska bortgång senare samma år fick jag chansen att skriva om min favoritklubb, Calcio Catania SpA. Att skriva artiklar om fotboll var dessutom en kul hobby att hålla på med vid sidan om mina studier i personalvetenskap på Högskolan Väst i Trollhättan.
- Varför blev det just Catania? Val eller slump?
När jag som tioåring tittade på VM 1998 fastnade jag för en viss Dennis Bergkamp och Arsenal blev snabbt laget i mitt hjärta, trots (eller tack vare?) att alla andra vänner höll på Manchester United. Emellertid gick åren och jag började mer och mer känna att både Arsenal och den engelska fotbollen blev tråkigare att titta på. När jag satt framför en TV och såg mitt favoritlag spela kändes det som att avståndet mellan mig och skärmen mångdubblats. Det hade blivit en slags distans mellan mig som supporter och klubben Arsenal. Kärleken var inte densamma, kort sagt.
I samband med denna mindre livskris som fotbollsälskare började TV4 sända Serie A i sina kanaler. Jag hade länge lyssnat på fördomar som att italiensk fotboll var defensiv och tråkig, men snart blev jag av en annan uppfattning. Säsongen 2006/07 visade TV4 premiärmatchen på Sardinien mellan Cagliari och något lag jag aldrig hört talas om tidigare. Laget hette Catania, kom från Sicilien och hade tagit sig upp genom hela det italienska seriesystemet på tolv år och var nu i Serie A för första gången sedan slutet av 1980-talet.
Catania vann matchen med 1-0 och jag var kär på nytt. För mig handlar livet mycket om att hela tiden ta sig igenom motgångar och försöka komma igen. Catania är en klubb som gång på gång fått starta om i de allra lägsta divisionerna men som ändå vägrar ge sig. Hela klubben har blivit som en förebild för mig.
Det ska även tilläggas för den som undrar att IFK Göteborg är det självklara valet här hemma i Sverige.
- Vad är det viktigaste för dig som supporter?
Det viktigaste för mig som supporter är att bli berörd av min favoritklubb. När jag var liten blev jag berörd av att se Dennis Bergkamp, Emanuel Petit, Patrik Vieira och de andra när de vann och förlorade sina matcher. Men efter ett tag fanns bara Fredrik Ljungberg kvar av mina gamla Arsenal-hjältar och det var helt enkelt inte samma sak längre. Det var inte längre mitt Arsenal och kärleken var förlorad.
Istället berördes jag av det lilla italienska laget Catania med de fantastiskt vackra färgerna och deras attityd. Framförallt märktes skillnaden när de förlorade sina matcher. Jag hade slutat bry mig om när Arsenal förlorade men när Catania gjorde det mådde jag riktigt dåligt. Det hade jag längtat efter.
- Vad är du mest stolt över när det gäller ditt lag?
Att man vägrar ge upp och konstant tar sig ur kniviga situationer. Flera gånger har kontraktet räddats i de allra sista omgångarna men Catania återfinns fortfarande i Serie A och kommer att göra det ett bra tag framöver.
- Och minst stolt över?
Mitt sämsta minne som catanese är självklart hemmaderbyt mot Palermo den 2 februari 2007 då en polisman vid namn Filippo Raciti dödades. Där följde en tid då man skämdes lite som rödblå supporter men kärleken till laget påverkades inte av att en liten klick individer betett sig som idioter. Det var att bryta ihop och komma igen som gällde, och det gjorde Catania, och jag med dem.
- Vad vill du att alla ska känna till om Catania?
Det är en klubb med en intressant historia med gott om såväl mot- som medgångar. Det som gör det underhållande att vara supporter till ett sådant lag är att man alltid kan få större lycka än den man redan har. Om man håller på ett lag som vinner hela tiden gläds man självklart åt titlar, men det är en ständigt återkommande glädje. Håller man på ett mindre lag som Catania finns det alltid möjlighet att glädjas åt något större eftersom man inte uppnått sin ultimata framgång ännu.
Färgerna Catania har på sina tröjor är samma färger som ingår i stadens flagga. Det röda symboliserar vulkanen Etna och det blå symboliserar himlen. En annan symbol för Catania är elefanten (U Liotru, på sicilianska) som finns dels på klubbemblemet och dels i stadens vapen. Det finns även en fontän i staden med en elefant i mitten som har en egyptisk obelisk på ryggen.
- Vilka är era största rivaler, vid sidan av Palermo?
De övriga sicilianska lagen, framförallt Messina, räknas till de största rivalerna men eftersom de återfinns i de lägre serierna har intensiteten minskat en del. Catania har även en lokalrival i form av Atletico Catania som bildades år 1986.
Under de senaste åren i Serie A har rivalitet uppstått framförallt med Roma. Det har blivit hetare mellan dessa båda klubbar sedan matchen på Massimino i maj 2008 då Catania säkrade nytt kontrakt i sista omgången via 1-1 samtidigt som Roma förlorade ligatiteln till Inter.
Andra viktiga matcher går mot sydlag som ofta konkurerar kring strecket, som exempelvis Lecce och Bari, samt matcherna mot Cagliari som ofta blir jämna, målsnåla och tuffa uppgörelser. Sedan tänder det alltid till lite extra när de svartrandiga topplagen står för motståndet.
- Vad kallas Catania-supportrar?
En som håller på Catania kallas för catanese. Sedan finns det flera olika supporterskaror varav den största kallar sig A sostegno di una fede (sv. Till stöd för en tro). Gruppen etablerade sig när Catania låg i Serie D och Serie C2 på 1990-talet och gjorde sig kända som en av de mest färgstarka i de lägre serierna.
- Står Catania-supportrar för något politiskt?
I likhet med de flesta italienska klubbar är Catania något till höger rent politiskt. Dock har man ingen klar politisk inriktning i stil med mer extrema klubbar som exempelvis Livorno.
- Hur påverkar ditt supporterskap ditt vardagliga liv?
Det går inte en dag utan att Catania finns med i mina tankar eller sinnen på något sätt. Sedan jag börjat skriva på Svenska Fans har besattheten ökat i och med mitt ansvar att förmedla annars sällsynta svenskspråkiga nyheter om klubben till intresserade läsare runt om i landet. Jag har ett behov av att skriva texter folk läser och som jag sedan får respons på. I och med den inneboende kärleken till det skrivna ordet, ökar Catanias inflytande i min vardag ständigt.
- Hur ofta ser du ditt lag på plats?
Främst på grund av att jag som student inte haft tillräkligt med tid och pengar har jag ännu inte sett Catania spela på plats. Men en dag så…
- Vilken årgång av Catania är den bästa du sett?
Den nuvarande. Truppen känns starkare nu än på länge och Montella har främst fått ordning på det offensiva spelet. Laget står inte och faller med Maxi López, som numera till och med är petad av Gonzalo Bergessio. Alejandro Gómez har förutsättningar att bli något stort en dag och Francesco Lodi är ett viktigt vapen på mitten. Den enda svagheten jag ser med laget idag är den tunna försvarsbesättningen men förhoppningsvis trillar det in någon mittback under januarifönstret.
- En särskild match du minns?
Palermo – Catania 0-4 den 1 mars 2009. Egentligen är kommentarer överflödiga. Catania åkte utan supportrar till La Favorita där man körde över ärkerivalerna fullständigt. Giuseppe Mascaras 3-0-mål från halva plan i slutet av första halvlek är en klassiker.
- Favoritspelare nu och genom tiderna?
Giuseppe Mascara var min absoluta favoritspelare i Catania fram till han lämnade för Napoli i vintras, så han får gälla som den bäste genom tiderna. Jag skrev en krönika om denna fantastiske spelare här på Svenska Fans tidigare denna höst där det står mer att läsa.
Just nu tycker jag att Gonzalo Bergessio är den bäste. Inte nog med att han i skrivande stund toppar den interna skytteligan med tre mål, han har dessutom gjort flest assist i laget hittills denna säsong (3 st). Argentinaren, som efter mycket om och men värvades från franska ASSE i somras, kommer att bli en av de absoluta nyckelspelarna i år.
- Ultimat drömvärvning?
Nu är frågan hur ultimat man ska vara. Det råder för mig inget tvivel om att världens bäste just nu heter Lionel Messi och är argentinare, precis som nästan hälften av Catanias spelare, och därför skulle vara en absolut ultimat drömvärvning. Men just nu behövs försvarsbesättningen stärkas och det känns som att en mittback av hyfsad klass borde komma in. Det har ryktats om Bottinelli från San Lorenzo bland annat. Innan Montella gick över till en trebackslinje var ytterförsvaret ett problem, men det är det alltså inte längre på samma sätt. Ska vi prata ultimat drömvärvning på mittbackspositionen men ändå vara något sånär realistiska tror jag att exempelvis Nicolás Otamendi från Porto hade passat grymt bra i Catania.
- Realistisk dröm inför framtiden?
Jag vill se Catania spela i Europa inom en inte allt för avlägsen framtid, säg 3-4 år.
- Finns det någon annan klubb i Italien du unnar framgång?
Jag tycker det är enormt kul att ett sydlag som Napoli är med i Champions League. Napoli och Catania har sedan tidigare ganska starka vänskapsband. Relationen verkar dock ha fått sig en liten törn i och med Mascaras övergång, men som sagt, det är kul att de ljusblå från Neapel går bra.
Redaktionen2011-11-10 08:00:00
