Postpartita #31 Inter sköt bort Juve i titelracet
Här skriver vi om det allra mest intressanta från omgången i Serie A!
Omgång 31 innehöll en tungviktare, lite beröm och en stort tapp!
Omgångens tungviktare:
Vårens Derby d´Italia stod på huvudrätt i omgång 31. Efter ett mycket deprimerande landlasgsuppehåll, för både italiensk och svensk del, var Serie A igång igen. John Lennons “Imagine” kickstartade derbyt, framförd framför en kungande rad av vit-svarta och blå-svarta spelare. Efter mini-konserten skulle spelet sättas igång och spelarna gick från rörda till upprörda. För den gamla damen stod en biljett till scudetto-striden på spel, eller? Inter å andra sidan kom in i den här matchen med ett flertal insatser som kanske förtjänade mer poäng än vad dem faktiskt genererat.
Matchen inleddes med typiskt derby-hets och efter ett tiotal sekunder fick domare Irrati blåsa i pipan första gången. Inte bara spelarna var på hugget. Fulla läktare var ett faktum inför omgång 31 och som det märktes. Inters supportar kom dock inte i kopiösa mängder men en tårtbit fick dom att härja på. Från avspark var det precis som man vill att det skulle vara, en känsla som man bara kan känna ett fåtal gånger per säsong. Det var derby-känslan, alla som vet vad den innebär vet det - mer än så kan och går inte att utveckla.
Rent sportslig var det en stökig match. Bägge lagen var långa och någon tydlig stafettpinne fanns inte. Chanser uppstod ofta ur hårda dueller där domare Irrati släppt på och inget av lagen var sylvassa. Spelarna var huller om buller, exakt så som Allegri respektive Inzaghi inte vill att det ska vara, men som det ska vara i ett derby. Det finns en hel del domarslut och diksutera och titta närmare på, men isåfall skulle man behöva en skriva en C-uppsats. Det man kan konstatera är att det innehöll bandage, blod och italienare. Barella gjorde en helt otroligt insats, alltså inte rent sportsligt (den vara fin förvisso). Jag tänker på hans oändliga klagande och gestikulerade mot Irrati, det är han tveklöst bäst i världen på.
Som så många gånger innan den här säsongen är det domaren som avgör. Beror dock på hur man väljer att se på det, så är det ju med den så kallade regelboken. Men efter att Morata stämplat Dumfries klev Calhanoglu till straffpunkten. Szczesny tog straffen men släpper den ut mot plan och bollen går in, domare Irrati blåser och Inter-spelare blir galna. Det vänder dock snabbt när det visar sig att straffen kanske ska slås om för att De Ligt gått för tidigt från straffområdeslinjen. Det gör den och 0-1 till Inter är ett faktum.
Även om jag tycker att Juventus förtjänar att få in minst ett mål så kan jag samtidigt känna att det här var någon sorts kompensation för hur lite utdelning Inter fått senaste matcherna. Frågan är efter den här matchen om Juventus verkligen är så avhängda? Man skulle kunna säga det om det var ett lag som briljerade och var i sina bästa dagar, men det är inget lag. Alla, Milan, Inter, Napoli, har brister och har det inte i sig att gå rent resten av säsongen, verkligen inte. Gäller ju bara för Juventus att göra det isåfall. Om det är något lag som utvecklas och blir bättre, så är det kanske Juventus. Flera separe tar allt större ansvar, till skillnad från för någon månad sedan där det enbart var Cuadrado som hade lite glädje och självförtroende.
Omgångens beröm:
Roma har inte förlorat i Serie A sedan 9 januari och insatsen mot Sampdoria var exemplarisk. 0-1 målet är bland de finaste jag sett den här säsongen. Ett skolboksexempel på hur en boll ska in i målet. Nu ligger man på en femte placering efter Juventus och allt är i Juventus händer. 5 poäng skiljer lagen och en plats i Champions League står på spel. Det går att starkt argumentera för att Juve är med i scudetto-striden, men samtidigt vet man vilken upplaga av Juventus man pratar om. Allt kan hända och förvåningen skulle inte vara megalomanisk om Roma landa i en CL-placering. Spelet sitter ju bevisligen och om det är någon som kan lösa det är “The special one” rätt man för jobbet.
Omgångens tapp:
Milan fick inte med sig en seger när man ställdes mot Bologna och poängtappet kom tillslut. Efter en hel del tveksamma och osäkra vinster kom det en oavgjord. Man ska dock ha tur att det stannade på enbart det oavgjorda och att inte Bologna får in en boll, samtidigt är Milan proffs på att ta obekväma segrar vid det här laget. Oavsett hur det kommer gå i Inters hängmatch så leder man som minst med 1 poäng och, men det gör man inte säkert. Hela Milan går en obehaglig balansgång just nu, spelet vacklar och saker är inte som dem ska vara i ett lag som vinner scudetton. Det är bara att lägga in nästa växel och gasa in i mål om man vill ta scudetto, för höjden finns ändå och man är bäst i ligan när det gäller att hantera kniviga situationer.
Resultat :
Spezia | Venezia | 1-0 |
1-0 Guyasi 90+4´ |
Lazio | Sassuolo | 2-1 |
1-0 Lazzari 17´, 2-0 Milinkovic-Savic 51´, 2-1 Traoré 90+4´ |
Salernitana | Torino | 0-1 |
0-1 Belotti 18´ |
Fiorentina | Empoli | 1-0 |
1-0 Gonzalez 58´ |
Atalanta | Napoli | 1-3 |
0-1 Insigne (str) 14´, 0-2 Politano 37´, 1-2 De Roon 58´ 1-3 Elmas 81´ |
Udinese | Cagliari | 5-1 |
0-1 Joao Pedro 32´, 1-1 Becao 38´, 2-1 Beto 45´, 3-1 Beto 49´, 4-1 Molina 59´, 5-1 Beto 73´ |
Sampdoria | Roma | 0-1 |
0-1 MIkhitaryan 27´ |
Juventus | Inter | 0-1 |
0-1 Calhanoglu (str) 45+5´ |
Hellas Verona | Genoa | 1-0 |
1-0 Simeone 5´ |
Milan | Bologna | 0-0 |
Omgångens lag (4-3-3):
Målvakt:
Vicario (Empoli)
I Fiorentinas blytunga 1-0 seger mot Empoli var det Vicario som höll nere siffrorna. Räddningarna kunde inte räknas på händerna och han räddar upp hela Empoli.
Försvarare
Biraghi (Fiorentina)
En stor producent när det gäller målchanser och avgörande för hur vasst Fiorentinas anfall är.
Skriniar (Inter)
Utan att överdriva skulle han kunna dör för att vinna. Han går in i dueller som man i 90% av fallen inte gör och hindrar på det sättet Juventus från att vinna boll i farliga lägen.
Koulibaly (Napoli)
Generalen i Napoli styrde och ställde i en stabil seger mot Atalanta och hans lugn och säkerhet visar världsklass.
Lazzari (Lazio)
Gör ett mål och är mycket delaktig i uppbyggnadspelet.
Mittfältare
Milinkovic-Savic (Lazio)
Gör knappt en felpass och är sylvass framåt, vilket brukar vara skillnaden i hans bra/inte bra insatser.
Pereyra (Udinese)
En fantastisk insats av Pereyra som är överallt och är farlig.
Tonali (Milan)
Hela tiden referenspunkten när bollen ska upp från egen planhalva och framåt.
Anfallare
Pellegrini (Roma)
Är en stor del i romas mycket fina insats, en fin pusselbit.
Beto (Udinese)
Ett hattrick i krossen mot Cagliari och det måste ALLTID värdesättas, även om det inte var det mest glamorösa.
Gonazalez (Fiorentina)
Mycket bra i och en fröjd att se på.