Lagbanner
Derbyrapport: Livorno-Fiorentina 2-0

Derbyrapport: Livorno-Fiorentina 2-0

Fjolåret i repris; Lucarelli-Fiorentina 2-0

En solig eftermiddag på Armando Picchi skulle bjuda åskådarna på en ganska trevlig derbytillställning, och en Mazzone som för första gången ledde sitt nya lag. Inramningen kryddades samtidigt med ett flagghav med motivet ”99” i en krans, precis som mot Messina. Grupptillhörigheten är lika självklar som att tifot var attraktivt.

Matchinledningen var inte särskilt spännande. Livornos försvar bevakade Fiorentinas offensiva krafter väl, samtidigt som det senare laget lyckades neutralisera de vinröda långbollarna som riktades mot Lucarelli. Speciellt den säreget pondusutstrålande Galante ska ha ära för den goda inledningen, med sina störningar och tacklingar, men inte minst för de fina spelfördelande aktiviteterna med tillhörande offensiva promenader.

Drygt 7 minuter in i matchen fick Livorno sitt första läge. Efter en tilltrasslad situation dalade bollen mot mål, men de lilas målvakt Lobont såg bollen segla ut, utan att någon panik nödvändigtvis behövde infinna sig. Just den nervkittlande känslan fick dock Marco Amelia i Livorno-målet känna i den tioende minuten när en frispark riktades mot ett Fiorentina-huvud som riktade bollen strax bredvid stolpen. Nära, men under viss kontroll och den första heta chansen kunde nu tillskrivas Viola.

Nu kom en period där Fiorentina försökte med stickare fram till sina anfallare. På liknande sätt försökte Livorno plantera bollar bakom motståndarnas mittfält som Lucarelli skulle ta ner, för en vidare transportering mot högerkanten. Detta fungerade inte bra alls för något av laget, även om Balleri och Morrone kom till några inläggslägen. Mellan minuterna 15 och 22 var det så lite tid för formaliteter; Lucarelli råkade sparka en motståndare i ansiktet, Galante låg och filmade en stund, Stefano Morrone fick sitt gula kort och Coco lade ett lite för högt inlägg.

Efter dessa mindre underhållande minuter, som kan ha berott på att rutinfaktorn varit hög, fick vi se en brutal kroppstackling som var tagen ur domarhandboken som ett varningsexempel. Problemet var bara att offret Vargas attackerades av lagkamraten Galante. Vargas låg och kved en stund med en mindre höftskada, men sprang snart osmidigt in på planen.

I den 33:e minuten fick vi fler smakprov på hur bra Galante är på att filma. Den här gången var uppsåtet att få en straff efter en hörnsituation. Bollen seglade över den lila backlinjen, men när Galante var på väg att springa förbi Dainelli blev han fasthållen och kunde då inte fortsätta sin offensiva utflykt. Visst fanns det en fasthållning, men inte brutal och påtaglig nog för en avblåsning. Ett friande, korrekt domslut.

Bara minuter senare fick De Ascentis ett bra avslutningsläge, men bollen i midjehöjd petades bort av Lobont, bara ett fåtal meter från målet. Inget fel på De Ascentis vilja i situationen, men känslan var ändå att rivjärnet var helt fel man på helt rätt plats. Med ombytta roller, där Ascentis hade tagit ner bollen till Lucarelli, hade utgången kunnat vara annorlunda. Lucarelli fick testa sina egenskaper på en frispark på tilläggstid däremot. Ett riktigt bra försök flera meter från ett par meter utanför straffområdet, men riktningen var inte bra nog.

I halvlekens allra sista minut hände det. Livorno fick en straff emot sig efter att Vargas’ försök att ta ner bollen på bröstet misslyckats. På tv-bilderna är det svårt att se om det var korrekt dömt, men en viss förståelse kan man ha för Vargas’ upprördhet. Var det straff var det inte många centimeter av armen som nuddade bollen.

Toni lade bollen på straffpunkten och lade en straff till höger sett från Amelias håll. I midjehöjd kom bollen närmare målet och det blev snart uppenbart att Amelia hade hoppat åt rätt håll. Bollen går ändå lite högre än Amelia först väntat sig, men målvaktshjälten når upp och räddar Tonis smått nonchalanta straff. Glädjescenerna efteråt är enormt sköna att skåda. Vargas behandling av Amelia är av avgudande karaktär, men Amelias firande innebär främst att fira med BAL och Curva Nord, som han riktar sina glädjeyttringar mot från sitt mål.

När halvleken var färdigspelet var det dags att smälta intrycken. Att Livorno var det bättre laget skulle få säga emot, men övertaget var inte av det absoluta slaget. Amaranto lyckades bättre med lyftningarna i anfallsriktning, och de avslut man fick mot mål var godkända. Både spel och målchanser går till Livorno på poäng, eftersom Fiorentina lyckades skjuta bort många bollar från långt avstånd, helt utan någon giltig förklaring.

Andra halvlek såg till en början ut som en direkt kopia av den första. Livorno fick bra inläggsmöjligheter och dessa resulterade i ett par bra avslut. De Ascentis lyckades bränna ett läge till, nu med ett par decimeter utanför stolpen. Strax därefter såg Toni ut att befästa sin skytteligaledning med ett mäktigt skott, som drog gick lika tätt utanför målet som De Ascentis’ skott några minuter tidigare. Matchens klart bästa avslut dittills.

Efter ytterligare några tafatta inläggsförsök kom en farlig Viola-hörna, som Grandoni tänkte brösta mot Amelia. Situationen blev svårhanterlig, då bröstningen blev ganska hård och en suck gick att urskilja ur läktarljudet. Amelia greppade dock bollen säkert och några pinsamma självmål slapp vi.

Nu hände något egendomligt. I mitten av andra halvlek knuffades Colucci iväg i straffområdeskanten av den redan varnade kaptenen Dainelli. Domare De Santis uppträdde bestämt och dömde straff, helt korrekt. Mest underhållande var dennes vandring mot straffpunkten med riktning mot Dainelli. I vägen stod alltså Dainelli som knuffades iväg bryskt av domaren, och efter denna omilda behandling skulle han till råga på allt bli utvisad också. Hårt.

Straffpunkten fick sällskap av matchbollen och Lucarelli stegade bakom bollen och satte 1-0 bakom Lobont. En euforisk Lucarelli klättrade och slog på reklamskyltarna och firade målet med sina bröder i Curva Nord genom att springa upp mot deras sektion. Fantastiska glädjescener som till och med räckte för att fylla hjärtan i Sverige med värme.

Nu blev Fiorentinas mittfält allt aggressivare, i jakten på en kvittering. Som svar på detta visade Livorno upp ett stundtals bländande passningsspel på mittfältet, även om den höga pressen också gav visst positivt resultat för motståndarna.

Ganska överraskande kom ändå det enorma 2-0-målet som var av högsta klass. Lucarelli får ett inlägg till höger i straffområdet, och väljer att skjuta direkt. Bollen går lågt och hårt nere till vänster i målet och Lobont är chanslös. Känslan är på gränsen till orgasmfrankallande nu. Sådan styrka, sådan effektivitet, sådan Lucarelli!

Resten av matchen var i det närmaste en transportsträcka, även om Fiorentina visade upp kämparglöd som de ska ha ära för. Att Livorno sedan spelade ett vägvinnande, segerövervakande spel var positivt i sig. Spelarnas segerhunger var för övrigt uppenbar. Livorno fick ytterligare ett par bra lägen att göra mål, men dessa förvaltades inte i vanlig Lucarelli-klass.

Finns det något mer romantiskt som när president Spinelli klappar med i BAL:s ramsor?

Slutsatser efter matchen:

- Trebackslinjen fungerar riktigt bra med rollfördelningen som finns. Förutom Vargas’ orsakande av straffen i första halvlek finns få dåliga ingripanden att rapportera om. Bäst var kanske Galante som lyckades kombinera Vargas’ markerings- och tacklingsskicklighet och Grandonis goda spel med bollen.
- Lucarelli är för ensam på topp. Att ta ner boll för att sedan göra något konstruktivt som ensam i fiendeland är svårt. Ett vanligare 3-5-2-system är nog att föredra framför dagens 3-5-1-1. Anledningen till att spelmålet kom var den desperata press som Livorno lyckades med att undanmanövra, och inte ett framgångsrikt anfallsspel.
- Colucci skötte sig utmärkt i den friare rollen framför mittfältet. Bollkontakterna bör bli fler, men taktiken med långbollar bakom Fiorentinas mittfält i riktning mot Lucarelli gör att Giuseppe får ett giltigt alibi för att inte komma i kontakt med fler bollar.
- Vi är dåliga på undvika straffar. Idag var detta dock positivt.
- Chievos seger igår betyder inte en inknappning på sjätteplatsen, då Livorno lyckades med att ta de viktiga poäng som stod på spel idag. Uppåt ska vi fortfarande inte kolla. Lära sig av misstagen, ni vet.
- Livorno är det finaste som finns. Igår, idag och för all framtid.

Livornos laguppställning (3-5-1-1): Amelia; Grandoni, Vargas, Galante; Balleri (Prates 86'), Morrone, Passoni, De Ascentis, Coco (Pfertzel 88'); Colucci (Ruotolo 81'); Lucarelli

Låttips: Banda Bassotti - Baldi e Fieri

Ekim Caglar2006-02-12 16:55:00

Fler artiklar om Livorno