Kan Tavano ersätta Lucarelli?
För anhängarna på Armando Picci var Cristiano Lucarelli mer än bara en "giocatore". Visst, vi ska inte negligera hans målsinne men för att förstå hans storhet i Livorno måste vi se till alla aspekter som gjort honom till den han är idag.
Francesco Totti i Rom, Paolo Maldini i Milano och Cristiano Lucarelli i Livorno har en gemesam nämnare, de är oerhört respekterade fotbollsspelare i sina respektive städer och klubblag.
Dels hänger detta naturligtvis samman med deras prestationer på fotbollsplanen men också som ambasadörer för sina städer.
Utan att negligera den ställning som Maldini och Totti har bland sina tifosis ställer jag mig väldigt tveksam till om de kan jämföras med Livornobornas stora ikon och hjälte Cristiano Lucarelli.
Cristiano Lucarelli är född och uppväxt i Livorno. Staden som av många ses som en skamfläck i det annars så kultiverade Toscana. Man saknar kort och gott allt som finns i städer som Florens, Siena, Arezzo och Pisa. De fina klädbutikerna, det goda vinet och för att inte tala om den konstskatt och hela det historiska kulturarv som speglat Toscana sedan renässansens dagar.
Livorno har inget av detta, det som istället satt sin prägel på staden är det faktum att det var här som det italienska kommunistpartiet grundades en januaridag 1921. Detta har format samhället till vad det är idag.
Vid rundvandringar i staden är det svårt att inte känna av den vänstervind som blåser. Balkonger och souvenirbutiker är fyllda med de gamla "sovjet" flaggorna, invånarna bär tatueringar med "lien" och "släggan". Affischer och tröjor med tryck av de stora hjältarna Che Guevara och Vladimir Lenin är lika uppskattade här som Guccibutikerna är i Florens . Den stora massan i Livorno sympatiserar med ultra vänstern och är leninister.
Tillsammans med AS Livorno bildar Che Guevara och Vladmir Lenin en treenighet som är större än påvens "fadern-sonen och den heliga anden".
Lucarelli har aldrig gjort någon hemlighet av att han är kommunist. Uppväxt i de hårda arbetarkvarteren i Livorno fick han tidigt lära sig vad som är rätt och fel. Fadern Maurizio arbetade i den statliga hamnen som varvsarbetare och såg liksom alla andra arbetare i staden fram mot söndagarnas hemmamatcher på Armando Picchi.
Maurizio fick också se sin son gå från klarhet till klarhet på fotbollsplanen och det dröjde inte länge innan han skrev ett kontrakt med den dåvarande C2b klubben Cuoiopelli. Snart fick Roma och Fiorentina nys om den målfarliga och storvuxne Lucarelli och spekulationerna kring var han skulle hamna var många.
Därför var det nog många som satte grappan i halsen när Lucarelli berättade att hans stora dröm var att få spela med en annan C2b klubb……just det Livorno.
Denna gång hamnade han inte i Livorno utan istället i Perugia och ägare Luciano Gauccis ägo. Men han skulle snart återvända till Armando Picchi, denna gång i ”lilla” Gli Azzuris matchtröja. Den 27 mars 1997 mötte det italienska U21-landslaget Moldavien. Lucarelli, som gjort 9 mål på lika många matcher, gjorde som han brukade - mål. För att hedra sin hemstad och alla livornesare sprang han, efter målet, fram till Curva Nord och slet av sig sin matchtröja. I direktsänd italiensk TV kablades det ut bilder på en Lucarelli iförd en t-shirt med tryck på Che Guevara. Lucarelli kom aldrig att spela en elfte match för U21 laget och han fick betala dyra böter för sitt tilltag.
Men kärleken till klubben och staden satt i. Så fort laget spelat en match var han först att ringa till sin pappa för att få en matchgenomgång. När Livorno kvalade för en Serie B-plats i Gauccis Perugia var Lucarelli på plats tillsammans med 20 000 andra tillresta livornesare.
2003 skulle han återvända hem, denna gång som spelare för stadens älskade AS Livorno. Efter utflykter i Cosenza-Padova-Atalanta-Valencia- Lecce och Torino skulle hemmasonen nu flytta hem till Armando Picchi.. Då president Spinelli inte ansåg sig ha råd med att betala Lucarellis lön påbörjades en insamling med stadens borgmästare Colucci i spetsen. Lucarelli själv halverade sin lön och möttes som en hjälte inför premiärmatchen mot Chievo. Lucarelli tackade med att svara för 49% av Livornos totala målskörd under hans tid i klubben.
Trots Lucarellis popularitet och alla mål han gjorde för klubben kom hans tidigare så älskade tifosis att driva honom från klubben. I takt med att de förväntade ligaplaceringarna och matchresultaten uteblev började anhängarna visa sitt missnöje vilket gjorde den kontroversiella Lucarelli så irriterad att han, efter fjolårssäsongen, lämnade klubben för ukrainska Shaktar Donetsk.
Kan då Francesco Tavano ses som en rimlig ersättare till Lucarelli? Som fotbollsspelare nja, som ambassadör för klubben och som livornese definitivt NEJ!!!
Vad gäller Tavano som "giocatore" gjorde han förvisso inte så mycket väsen ifrån sig ifjol, varken i Roma eller Valencia. Men blickar vi tillbaks ytterligare två säsonger så gjorde den goda Francesco 38 mål för Empoli. Kan han hitta tillbaks till den målformen kan han mycket väl axla Lucarellis mantel, på fotbollsplanen.
Värvningen av den forna spanska landslagsmannen Diego Tristan får mig i ännu högre utsträckning att höja på ögonbrynet. För två-tre år sedan skulle jag kallat värvningen av den forna La Coruna-spelaren för årets värvning men efter att ha sett en mycket trög Tristan i ett antal matcher för Real Mallorca i fjol vågar jag inte sätta min förhoppning till honom.
Mer nyfiken är jag annars på nyförvärvet från Paris SG, Dhorasso som jag tror kan fylla luckan efter Morrone och Passoni.
Tränare Orsi har nog ett antal sömnlösa nätter framför sig nu men lyckas han formera laget rätt tror jag ändå att det finns ett hopp även efter Lucarelli.
