Tio frågor till Jesper Hussfelt
Som en del i en artikelserie rörande Livorno följer här Italienkännaren Jesper Hussfelts tankar och funderingar kring de progressiva krigarna från Toscana.
Vad är din reaktion på Serie A när säsongen nu är slut? Överraskningar/besvikelser?
Parma blev ju den stora besvikelsen till slut. Med Prandelli bakom spakarna där hade laget lätt kunnat ha en plats i topp 10. Vad gjorde Couto där överhuvudtaget?
Nykomlingarna sprutade in ny energi i ligan. Genoa anförda av Gasperini, Napoli med Lavezzi och Hamsik och det nya Juve har gjort Serie A till den sköna liga vi älskar.
Starkt återigen av Reggina, Siena och Cagliari att ta sig i kragen när det behövdes. Ett plus också till Atalanta, och att Fiorentina orkade en gång till.
Livorno har haft det som väntat väldigt svårt denna säsong, bla i och med Lucarellis flytt till Shaktar och Stefano Morrones flytt till Parma. Vad tycker du om Livornos insats i år om du summerar den? Vad kunde man ha gjort annorlunda?
Jag tyckte hela satsningen kändes ospännande från början. Tre-back, defensivt och chansningar på föredettingar. Varför inga lån av yngre spelare? Titta på Cerci i Pisa exempelvis. Scoutingen har varit för dålig, och fotbollen som Livorno har spelat kommer vi inte att sakna. Ta nu det här året i Serie B till att blåsa nytt liv i klubben med Amelia-pengar!
Hur ser du på Livornos chanser att ta sig upp till Serie A igen? Vad behöver man göra för att lyckas med den målsättningen?
Köp spelare som kan växa sig in i Serie A. Barusso eller Santacroce? Det finns så många intressanta spelare som just examinerat sig från sina utbildningar, att Livorno, med sin publik i ryggen, kan ta sig upp igen.
Är Aldo Spinelli rätt man att leda Livorno i fortsättningen?
Det är ju frågan. Jag tycker att Spinelli har gjort bort sig för många gånger. En försäljning kommer lämpligt. Varför sparkade han Donadoni? Varför låter han känslorna styra över sina beslut? Spinelli är mannen som tog klubben hit, men här behövs 'en ny Sacchi'.
Finns det något du direkt kan peka på i Livornos spel som man måste ändra på för att eventuellt kunna bli ett stabilt mittenlag i Serie A igen?
Prandelli och Spalletti gjorde mycket med sina lag i Parma och Udinese. Det finns fler tränare där ute som kommer att inspireras av dessa två. Gasperini är en tredje tränare som står för något eget. Di Carlo hade jag en stark tro på innan han fick sparken i Parma. Det viktiga är att det kommer in en tränare som kan blåsa nytt liv i klubben.
Vad anser du om den väg fotbollen har tagit, där den som har mest pengar värderas högst? Finns det ö.h.t. någon plats för små idealiska klubbar som Livorno i dagens fotboll med tanke på hur mycket ekonomin styr?
Det har alltid varit så när det gäller mästerskapet, och även Mästarcupen. I Coppa Italia och UEFA-cupen går det fortfarande att skrälla. Visst kan det tyckas tråkigt att Abramovich kan komma in och förändra en hel klubb, men exemplen är få och finns mest i England och i Östeuropa. Livornos mål ska nog alltid vara att utmana de stora, men inse att det krävs en Abramovich eller ett halvt sekels fotbollskultur på högsta nivå för att utmana de stora.
Anser du att det går att kombinera fotboll och politik på det sättet Livorno har gjort?
Jag tycker mest det handlar om sympatisörerna. Inte lika mycket klubben som sådan. Det är klart att det i Livornos fall är naturligt, med stadens starka vänster-fäste. Uppenbarligen har det inte gått att hålla sams med Lucarelli, men det är aldrig ens fel att två träter.
Hur ser du på det minskade publiktrycket och på det sätt förbundet i Italien tar hand om problemen på läktarna?
Rättsväsendet har ju nu tagit i med hårdhandskarna. Äntligen! Priset vi får betala är att bortaklackarna inte finns med och förgyller stämningen. Det har blivit svårare för svarta marknaden och ibland är det svårt att överhuvuvutaget lösa en biljett. Jag tycker att det är rätt, och bara när det här systemer har fått verka över en längre period kan man sakta släppa på trycket. Däremot tycker jag fortfarande att poli och carabinieri inte ska ha en så förutfattat hotfull attityd mot supportar. Det kanske inte är läger att skicka dit Kling och Klang, men nära inpå. Skärp istället straffen för de supportrar som ställer sig över lagen.
Till sist, vad är Livorno för dig?
Livorno för mig är en vårdag 2002 tillsammans med Ola Wiklander, i derbyt mot Pisa, när en hel supporterskara väller sig in i det lutande tornets stad, kastar flaskor, viftar med brinnande facklor och tar över en hel by. När jag filmar supportarna framifrån känner jag hur det bränner till. Jag har blivit träffad av en sten. Jag faller till marken, reser mig upp med kameran, rusar in i en gränd och tar mig igenom en avspärrning. De vinröda blir stoppade.
Inne på arenan springer hela laget mot curvan, applåderar sina supportrar, spelar fantastisk fotboll i solen och Igor Protti avgör. Gråtande springer han ner mot curvan och hyllar sin publik. Kaos. Efter matchen springer spelarna mot curvan igen, strippar och gråter, kaster sig i supportrarnas famnar. En av hjältarna är den blonde målvakten Ivan. Protti vandrar förbi en tifoso i rullstol, klär av sig shortsen, mannen strålar av lyckat, Protti applåderar sittplatsläktaren och försvinner ner i spelargången.
Toscanas hetaste derby är över. Efter matchen hyllar Protti Kennet Andersson som hjälpte honom att bli skyttekung i Serie A i Bari. Han påpekar att Baggio och Signori också fick ett lyft tillsammans med Kennet. Han avslutar med att berätta att i Livorno firar man inte vinsterna i laget. Man firar med sina supportar.
Reportaget som Ola och jag snickrade ihop är än idag det bästa vi båda har gjort. Lou Reed fick sätta ord på våra känslor i 'Perfect day.'
