Tavano, Tavano, Tavano…
Francesco Tavano säkrar ensam Livornos första seger för säsongen.
Alé Livorno kallar det för en uppvisningsseger och visst, efter 3-1 mot de grönvita i Avellino kan man inte annat än att hålla med.
Efter att ha varit Serie A:s slagpåse under stora delar av förra säsongen, kunde man bara hoppas att laget hade funnit ny motivation till återtåget som skulle påbörjas i premiärmatchen. Nog för att man hade slagit ut både Novara och Crotone ur cupen på ett mycket övertygande sätt, men faktum är att det är skillnad på Serie C1 och Serie B. Lyckligtvis visade sig allt vad oro och farhågor heter vara obefogade.
Bortsett från kapten Grandoni, Pulzetti och Rossini kom vårt röda Livorno till matchen med fullt manskap. Som väntat valde Acori att mönstra sin nyskapade trio Diamanti, Tavano och Danilevicius i anfallet. Den unge Palermoprodukten, Terranova och Sampdoriabekantingen Miglionico bildade istället mittlås i Grandonis frånvaro, medan Rosi och Bonetto började som ytterbackar. Filippini, Bergvold och Loviso bildade mittfält.
Första halvlek inleddes med ganska tafatt spel från Livornos sida. Någon brist på chanser rådde det inte, men den rätta skärpan i avsluten var påtaglig. Danilevicus visade att han kommer att bli en viktig spelare för Livorno med sina löpningar i första halvlek; ofta orsakade litauern ett smärre kaos varje gång han bröt in i straffområdet – något som lämnade stora ytor för Tavano och Diamanti som kunde operera ostört i Avellinos straffområde. Att Danilevicius dessvärre saknar både kyla och klass för att kunna göra något mer än så, kom tyvärr som en tråkig påminnelse. De flesta drog nog en djup suck efter att Tomas hade bränt merparten av sina lägen.
Strax innan halvtidsvila möttes Diamantis hörna av en Avellinohand. Straff för Livorno! Tavano gjorde inget misstag och satte säkert 1-0 till Livorno – ett fullkomligt logiskt och rättvist resultat sett till spelövertaget.
När spelet efter 45 minuter återigen blåstes igång byttes Diamanti ut till Volpes fördel. Troligtvis ville Acori ha in en spelare som låg något längre ner i banan för att bli en länk mellan anfall och mittfält. Dock började andra halvlek knappast bra; försvaret såg ut som en skock yra höns och de Lucia verkade ha tvål i handskarna. De Lucia uppträdde precis så osäkert och passivt som många av oss hade farhågor kring innan säsongen sparkade igång. En kvittering låg i luften och efter åtta minuter kom belöningen. 1-1 genom Szatmari i Avellino var föga överraskande.
Men det spelade ingen roll en eftermiddag som denna; Livorno hade bestämt sig för att vinna och just Volpe stod för en alldeles lysande insats, då han först var arkitekten bakom Tavanos 1-2 mål och sedan såg till att Tavano kunde smälla in 1-3 bara i farten av Livornos massiva forcering.
Efter att Livorno hade dragit upp tempot hade Avellino absolut ingenting att säga till om. De progressiva krigarna kontrollerade matchen och Acori valde att ge yngre förmågor chansen, där bland annat OS-bekantingen Candreva kom in liksom brasilianaren Paulinho som bytte av matchens största profil; Tavano.
Att dra för stora växlar kring Livornos förhållandevis enkla seger, känns onödigt då motståndet förväntas hamna långt ner i tabellen denna säsong. Dock, går det att se potentialen hos många spelare då en del har givit flera indikationer på vilka sätt de kan bidra. Att just Tavano är för bra för en liga som Serie B är det inget snack om. Att även ytterbackarna Rosi och Bonetto har visat sin förmåga att löpa längs sina respektive kanter och slå precisa inlägg känns positivt.
Matchens huvudattraktioner var utan tvekan Tavanos hattrick och ordkriget som blossade upp mellan de båda lagen; Serie B känns som en liga där det italienska fotbollsförbundets krafttag mot "problemen" på läktarna inte har tagit lika hårt som det har gjort i Serie A. Kanske kan Livornos tifosi få uttycka sina politiska budskap ostört istället för att man blir en del av en vision där de engelska ligorna hålls som föredömme?
I nästa match möter våra röda hjältar ex-amaranto/sjukpensionären Fiores lag; Mantova. Noterbart är att man har flera före detta Livorno-spelare utöver Fiore, med bla. Passoni och Godeas i laguppställningen. Sedan har man lyckats locka till sig mannen som fastnade Miami Vice-träsket och aldrig kom loss igen; Tomas Locatelli. Upplagt för ett intressant möte med andra ord.
Till sist vill vi naturligtvis uppmärksamma hur det gick för Pisa också. Låt oss titta lite närmare nu.
PISA – GROSSETO 1-2
30' 1-0 C. Colombo
69' 1-1 T. Pichlmann
74' 1 – 2 A. Gessa
Okej, ingen anledning till ringdans och bonusöl, men ändå en anledning att sova bättre. God natt!
HASTA LA VICTORIA SIEMPRE!
