Derbydags: Krossa Pisa!
Det spelas flera matcher i Serie B på lördag. De matcherna kan vara viktiga, tråkiga, ospelbara eller kanske t.o.m. uppgjorda. För folket i Livorno gäller matchen mot Pisa ALLT som kan beskrivas som viktigt.
Det är fredag kväll och om mindre än 24 timmar spelas en match som inte sällan tituleras "ett av de mest laddade derbyna i Italien". Livorno och Pisa; en bitter relation som bäst kan liknas relationen mellan hund och katt. En ganska misslyckad sådan. Detta är långt ifrån en match som alla andra; faktum är att rivaliteten ofta leder till slagsmål och totalförstörelse av både stadio och innerstad. Att denna trend, som det har blivit, kommer att stagnera eller upphöra helt finns än så länge inte på världskartan.
Senast lagen möttes var 2001/2002 i Serie C1; en match Livorno vann genom mål av Protti och Alteri på bortplan. Denna match var i mångt och mycket symbolisk för hur relationen mellan städerna ser ut. Innan matchen drog igång, hade en smått enorm åskådarskara från Livorno intagit det lutande tornets stad. Flaskor och facklor kastades och hela staden hade försatts i ett tillstånd man normalt har svårt att förknippa Pisa med. Efter att Protti hade gjort 2-0 gick luften ur Pisapubliken. I ren desperation kastades i princip allt som var möjligt att få in på planen; bengaler och flaggor regnade över Arena Garibaldis gräsmatta och matchen fick blåsas av stup i kvarten. Scenerna efter matchen var inte helt olika de som föregick innan av någon anledning; kravallpolisen hade nog en del att göra den eftermiddagen.
Mötet mellan Livorno och Pisa är med andra ord en match där supportrarna är redo att överskrida gränserna ganska radikalt. Derbyt betyder, om möjligt, mer än mötet mot Lazio för folket i Livorno. Den främsta förklaringen ligger i att läktarna i Italien har avpolitiserats i en rask takt under de senaste åren; flaggor och dylikt med politiska symboler är i stort sett en raritet numera. Lägg därtill faktumet att varken Lucarelli eller Di Canio spelar för något av lagen längre, så förstår du att mötet inte är vad det en gång var.
Ett klassiskt hatmöte känns således precis vad man behöver för tillfället. För att förstå rivaliteten som råder mellan städerna måste man gå långt tillbaka i historien; så långt tillbaka att det var allmänt accepterat av Pisa att kunna skänka bort Livorno till fransmännen utan vidare efterräkningar. Att folket i Livorno var förbannat är inte så svårt att gissa. Men inget ont som inte för något gott med sig; Livorno kunde några år senare utkonkurrera Pisa som frihandelscentrum vilket ledde till svåra ekonomiska konsekvenser för staden i öster. Gott så för oss.
Till skillnad från mötena med Lazio finns det inga politiska motsättningar mellan de båda lagen. Pisa är i mångt och mycket vänster och lagets tifosi är bland annat kända för att tidigare ha dragit ihop flera hundra till uppgörelser med fascister. Pisas politiska kamp har dock decimerats de senaste årtiondena på grund av de många skandaler lagets supportrar har orsakat.
En evig fråga mellan lagen är vilket som kan tituleras "lillebror". För Livornos del har, är och kommer alltid Pisa vara den mindre av de två; på andra sidan råder motsatt åsikt. De senaste årtiondena råder det förvisso inget tvivel om vilket lag som har varit bäst; på totalt 72 drabbningar mellan de båda har Livorno gått segrande ut 31 möten och när förlustkolumnen bara fylls till en elva kan man faktiskt konstatera att övertag erhålls. Att då Pisa titulerar sig "storebror", trots stora framgångar för länge sedan, känns något lustigt.
Livorno har så här långt inlett säsongen ganska bra; en vinst och två oavgjorda är lagets facit efter tre matcher. Kanske inget mirakel rent poängmässigt, men spelet har i alla fall sett lovande ut och det faktum att man är det lag som har styrt matcherna har fått alla med rött hjärta att hoppas på en snabb comeback. Pisa då? Årets version av de blåsvarta ser ganska stark ut, man har förstärkt med killen som slog rekord i lägst snittbetyg av alla i fjolårets Livorno; Edgar Alvarez och några andra medelmåttor i form av Raimonidi, Colombo och Greco. Spännande värre.
För att nämna lite om skade- och avstängningssituationen ser den ljus ut. Terranovas skada var sedan tidigare bekräftad; bortsett från detta räknar man med att Livornos resterande trupp skall vara till förfogande för tränare Acori. Positivt är att lagkaptenen Grandoni återfinns till spel efter en tre matcher lång avstängning från förra säsongen; även Diamanti är tillbaka efter två gula kort.
Som en del i ett gemensamt beslut har det italienska fotbollsförbundet beslutat att stänga av båda kurvorna på Armando Picchi inför matchen. Ett ganska märkligt beslut som troligtvis grundar sig på vad som hände i Neapel tidigare. Spinelli har tidigare i veckan gått ut i media och kommenterat katastrofen:
”Det här är slutet på fotbollen; ett derby mellan Livorno och Pisa utan publik i kurvorna är otänkbart. Man har dödat passionen hos publiken och hos mig som President. Det är ett katastrofalt beslut… jag finner inga ord. Vår publik har skött sig bra så här långt, de förtjänar inte den här behandlingen”.
Enligt flygblad som har satts upp utanför Armando Picchi, kommer en protest att genomföras imorgon kväll mot det italienska fotbollsförbundets beslut.
Hur slutar då matchen? Historien talar för Livorno, liksom det faktum att man får tillbaka två av sina bästa spelare; i sina stunder har Livorno vidare spelat magisk fotboll denna säsong med en härlig ungdomlig hunger. Hur matchen än slutar, kommer resultatet att påverka båda lagen i fortsättningen i vilket fall som helst.
HASTA LA VICTORIA SIEMPRE!
Livorno - Pisa
lördag 20/9
16.00 Armando Picchi
