Två minuters magi
Som traditionen i Livorno bjuder blev det inte särskilt enkelt mot Salernitana. Två individuella prestationer inom loppet av två minuter visade sig dock tillräckliga för att säkra segern.
Det har konstaterats otaliga gånger de senaste månaderna. Livorno spelar tidvis riktigt dåligt. Men, till skillnad från tidigare fall då våra progressiva krigare gjort riktiga plattmatcher, fick matchen i Salerno en annan utgång. Livorno slet sig till tre poäng, trots ett mindre imponerande spel, genom den för dagen eminente Migliónico och skytteligaledaren Franceso Tavano. Två minuter tog det för dessa herrar att vända tvivel till hopp.
Tränare Acori satt med all säkerhet löst redan innan matchen drog igång. Efter förlusten senast mot Modena, där den nämndes julgransformation än en gång visat sig oförmögen att leda laget till vinst, fick man se sig ivägskickade på ännu ett träningsläger av psykopaten Spinelli. Realisten sade att Spinelli knappast skulle göra detta igen om en förlust blev verklighet. Acori återgick därmed i gott förstånd till en 4-4-1-1-uppställning där Terranova fick agera högerback, medan Rosi flyttades upp på mittfältet. Candreva tog över trequartista-rollen i Diamantis frånvaro bakom Tavano.
Det började inte särskilt lovande. Salernitana visade tydliga intentioner på att man inte var ute eftrer oavgjort och gick till anfall ständigt. Livorno hade tydliga problem med att etablera något betydelsefullt på Salernitanas planhalva och Tavano blev alldeles för ensam för att hålla fast bollen på rätt sida. Närmast ett ledningsmål i den första halvleken var Fava som lyckades med konststycket att missa målet helt, trots ett svagt uppvaktande från Livornoförsvaret. Den första halvleken var ingen höjdare, där ett lågt bolltempo och en hög felpassningsprocent var ledord.
För att råda bot på Livornos oförmögenhet att skapa chanser, byttes Rossini in istället för Rosi i den andra halvleken. Initialt såg inte bytet ut att ge någon större effekt och Salernitana var laget som oftast var närmast ledningsmålet. Hade det inte varit för de Lucia hade ställningen säkerligen varit en annan. Det var inte förrän Volpe byttes in som Livorno fick tryck på Salernitana och kunde skapa en del chanser, framför allt genom fasta situationer. Därför var det föga överraskande att Migliónico slutligen kunde forcera in 1-0 på nick till Livorno; ett riktigt kämpamål där uruguayanen tryckte sig igenom den röda försvarsmuren. En minut senare kom det förlösande 2-0-målet genom skytteledaren Francesco Tavano efter ett fint samspel med Rossini.
Nå? Resultatet är onekligen ett steg i rätt riktning. Med vissa små justeringar i uppställningen kan man vara på rätt väg igen. A. Filippini är dock inte en man för startelvan, där den nämnde uppenbarligen fungerar som en bromskloss i många anfallsförsök. Acori bör även fortsättningsvis spela med två renodlade anfallare för att skapa ett ordentligt tryck på motståndarlaget. Tavano är självskriven där uppe, frågan är bara om den gode Francesco skall ackompanjeras av Rossini, Danilevicius, Paulinho eller Cellerino. Det finns onekligen mycket att välja bland, men få reella alternativ där ingen av de nämnda imponerar.
Resultatet innebär nu att Livorno ligger på en säker tredjeplats igen, fem poäng bakom Parma.
AVANTI!
