Lagbanner
Summering av Livornos sommarmercato
Återförenade

Summering av Livornos sommarmercato

När transferfönstret stängde i måndags var Livorno en gammal hjälte rikare, en lojal trotjänare fattigare och hade förlorat den spelare stora delar av staden satte sitt hopp till. Frågan är om nykomlingen Livorno gått svagare eller starkare ur sommarens mercato.

För en mindre klubb, som Livorno Calcio, är övergångsfönstren aldrig en särskilt rolig tid. När det spekuleras i spektakulära värvningar för storlagen, handlar det för de mindre oftare om att med alla möjliga medel hålla i de talangfulla spelare man har. Nyförvärven kan oftast sammanfattas som antingen ratade, äldre spelare, som man hoppas håller ett år till, eller som unga oprövade spelare, som man hoppas blommar ut.

Livornos sommar inleddes med två nyheter. För det första hämtades nygamle sportchefen Nelson Ricci in. Ricci var tidigare ansvarig för värvningarna av såväl Diamanti och Pulzetti, som Dhorasoo och Tristán. Den andra nyheten rörde president Aldo Spinelli, som sa upp sig som president. Spinelli verkar dock ha glömt uppsägningen lika snabbt igen och tillsammans med Ricci lyckades man sedan dra igång en riktigt rörig transfercirkus. Livorno har varit och ryckt i närmare tjugotalet spelare, bland andra Jerko Leko, Landon Donovan och Sorin Ghionea, samt Lekos lagkamrat Diego Perez, som verkade klar, men vars tränare ändrade sig i sista stund. Den gemensamma nämnaren verkar vara att Spinelli gravt underskattat priset. Flera spelare har också ryktats bort, Nico Pulzetti, Ciccio Tavano och Martin Bergvold har alla haft ögonen på sig från andra klubbar, men blivit kvar. Dario Knezevic har dessutom drabbats av det tvivelaktiga nöjet att bjudas ut till snart sagt varje klubb öster om Prag.

Men hur var det då med de övergångar som faktiskt blev verklighet? Nedan följer en sammanfattning av Livornos förehavanden under sommarmercaton.

Tränare
IN: Vittorio Russo

Eftersom Gennaro Ruotolo aldrig vunnit något VM-guld blev Livorno tvungna att plocka in en manager med de rätta licenserna. Valet föll på 70-årige Russo. Russos meriter är ganska spartanska och han skall främst agera mentor åt Ruotolo.

Målvakter
IN: Francesco Bardi (primavera); Francesco Benussi (lån, Lecce);
UT: Luca Mazzoni (lån, Arezzo); Alessandro Vono (åter efter lån, Juventus).

Inte så mycket att snacka om. Lånet Benussi har suttit på bänken de första matcherna, men är naturligtvis en mycket bättre målvakt än Mazzoni eller Vono. Benussi har troligtvis potentialen att ge De Lucia en match om platsen i startelvan.

Försvaret
IN: Marcus Diniz (lån, Milan); Dario Knezevic (åter efter lån, Juventus); Mirko Pieri (Sampdoria); Cristian Raimondi (Vicenza), Nelson Rivas (lån Inter); Luigi Vitale (lån, Napoli).
UT: Riccardo Bonetto (åter efter lån, Lazio); Fabrizio Di Bella (lån, Pergocrema); Alessandro Grandoni (Gallipolli); Giovanni Pasquale (Udinese); Giuseppe Rizza (lån, Arezzo); Aleandro Rosi (åter efter lån, Roma); Emanuele Terranova (åter efter lån, Palermo).

Vi har förlorat våra ytterbakar från förra säsongen, Bonetto och Rosi, och ersatt med Riamondi och Pieri. Rosi och Bonetto var viktiga för vår offensiv, men kanske inte tillräckligt pålitliga defensivt för serie a. Raimondi verkar dock inte vara säkrare i positionsspelet och Pieris karriär börjar närma sig slutet. I mitten har Rivas, Diniz och Knezevic kommit istället för Terranova och Grandoni, vilket nog får ses som en kvalitetshöjning. Pasquale, som var utlånad förra säsongen är nu helägd av Udinese, ett avbräck förstås, men ett väntat sådant. Starkare centralt alltså, men svagare på kanterna. Med tanke på att laget spelar med ett ganska centralt mittfält ställer stora krav på att ytterbackarna fyller på.

Mitffält
IN: Antonio Candreva (förlängt lån, Udinese); Ricardo Clark (Houston Aeros, ansluter i januari); Davide Marchini (Triestina); Davide Moro (lån, Empoli); Mozart (Palmeiras).
UT: Emanuele Filippini (free transfer); Massimo Loviso (Torino).

Lovsio hade potential, men blommade aldrig ut helt och hållet, rätt att släppa alltså. Förlängningen av lånet på Candreva var mycket viktigt. Candreva, med meriter från u21 kan spela i princip var som helst på mittfältet, och är truppens mest spännande spelare. Mozart verkar vara den man sätter hoppet till för att styra spelet. Återstår att se vilket status brassen befinner sig i. Gjorde dock bra ifrån sig i Reggina för ett par säsonger sedan. Moro är uppvuxen i Livorno, vilket förstås är ett plus och Marchini medför kämpaglöd. Mittfältet ser totalt sett starkare ut än ifjol.

Anfall
IN: Federico Dionisi (Celano); Cristiano Lucarelli (lån, Parma).
UT: Alessandro Diamanti (West Ham); Federico Laurito (åter efter lån, Udinese); Paulinho Betanin (lån, Sorrento); Fausto Rossini (free transfer); Francesco Volpe (lån, Triestina).

De två största affärerna ägde rum framåt. I och med hemkomsten av Lucarelli fick vi en naturlig prima punta och förbättrade målskyttet ordentligt. Förlusten av Diamanti svider dock rejält och har gjort Livorno till ett betydligt mer förutsägbart lag. Bättre eller sämre är svårt att säga, men defenitivt mer lättlästa. Övriga förluster var inte ordinarie i serie b och både Paullinho och Volpe börjar lämna beskrivningen ”lovande” för ”medioker”. Dionisi har visat sig vara en spännande spelare, som tidigare gjort många mål för sitt tidigare lag. Kommer dock från serie c2 och skillnaden mot serie a är förstås stor.

Sammanfattning
Livorno idag ser något starkare ut än laget som slutade tre i serie b. Centrallinjen är stabilare och kraftfullare och bredden är bättre i försvaret och på mittfältet. Däremot har laget få riktiga kantspelare och anfallet, som i mångt och mycket baserades på Diamantis oförutsägbarhet, måste få planeras om. Laget är fyrkantigare och mer lättläst, om än något stabilare. De tyngsta nyförvärven, Lucarelli, Pieri (jo, faktiskt) och Mozart är dessvärre inte heller spelare på väg uppåt i karriären. De tyngsta förlusterna Diamanti och Pasquale, är det. Klubben har visserligen också försökt att värva för framtiden, med Dionis, Di Bella och Vitale (som vi har option på). Detta är nödvändigt då unga talanger är något Livorno lider en närmast kronisk brist på. Att så många spelare kommit på lån (trots att Spinelli hela tiden hävdat att vi har pengar), måste också tyda på att ledningen inte tror på att laget skal hänga kvar och inte vill knyta upp spelare på dyra kontrakt.

Gustaf Sjöstedt2009-09-02 14:17:00
Author

Fler artiklar om Livorno