1915-34: Silver och ny stadio
Andra delen i vår livornesiska historia. US Livorno bildas genom sammanslagningar i staden och når initialt stor framgång. På '30:talet får staden, som så många andra städer, ny stadio.
Representanter från Virtus Juventusque och SPES träffades under säsongen 1914-15 och diskuterade en sammanslagning av klubbarna, med syftet att bli Toskanas bästa klubb. Klubbarna var bittra rivaler och de ofta hetsiga förhandlingarna hölls hemliga. 14 februari 1915 kom man slutligen överens om fusionen, men fortsatte i flera dagar att förneka händelsen. Lagets färger blev vinröda tröjor och vita byxor.
Tajmningen för föreningen var dock sämsta möjliga. Första världskriget innebar ett tillfälligt stop i verksamheten. Omedelbart efter kriget nådde laget dock fantastiska höjder. Mästerskpet 1920 slutade så när med seger sedan man under tränare Piselli först slagit rivalerna från Pisa och alla andra lag i Toskana. Efter slutspelssegrar mot Napoli och Fortitudo Roma var Livorno klara för finalen i Bologna, mot Inter Milan.
Livorno ställde upp med Jacoponi I., Baratella, Innocenti II, Innocenti I, Nigiotti, Collaveri, Corte, Jacoponi II, Magnozzi, Bargagna, Longhi. Matchen började dock dåligt för Livorno när framtida storstjärnan, artonårige Mario Magnozzi, missade en straff i matchen inledning. En skada på en av Innocentibröderna gjorde saken ännu värre (man fick inte byta in spelare). Inter kunde göra tre mål under första halvlek utan replik från Livorno. Livorno började dock en imponerande upphämtning i andra halvlek med två mål av Magnozzi, närmare än så kom dock inte Amaranto, som fick nöja sig med silvret.
Året efter var Livorno nära att återigen gå hela vägen men i finalen för central-södra förlorade mot ärkerivalerna från Pisa. Livorno var storfavoriter och i besvikelsen över förlusten invaderade Livornotifosi planen, men betvingades av carabinieri. Förbundet beslutar också att separera Pisa och Livorno i divisionerna.
Resten av '20:talet blev mer anonymt. Toskana blev en del av den bättre Norra divisionen. Mario Magnazzi och Giovanni Vincenzi togs ut i landslaget 1924 och den senare fick göra totalt 29 landskamper och 13 mål, med ett brons från Amsterdam-OS 1928 som främsta merit. Även Alfredo Pitto fick dra på sig landslagströjan vid något tillfälle. Mario Magnazzi vann också skytteligan 1924-25 med nitton mål. Under tiden haade Serie A utvecklats till en enda nationell serie, där 1929-30 var den första i detta format. Livorno representerade som enda klubb Toscana, man hängde kvar, men verkar aldrig ha utmanat i toppen. Säsongen efter åkte man ur, men tog 1932-33 tillbaka sin serie a-plats.
1933 fick Livorno en ny stadio, som en del i Mussolinis nybyggnation inför hemma-VM 1934. Edda Ciano Mussolini, blev namnet på stadion efter diktatorns dotter (alltså i staden där västvärldens största kommunistparti bildats 1921). Raffaello Brizzi hette arkitekten och arenan tog 20'000 åskådare, varav 15'000 sittande. Stadion invigdes 8 oktober och Livorno, som slutade säsongen på en sjunde plats, slog Fiorentina med 3-0 efter mål av Tursci och Busoni (2). Den officiella invigningen var dock i mars året efter när Italiens b-lag spelar mot Österrikes dito. 0-0 slutade den matchen.
Källor: livornocalcio.it; it.wikipedia.org
