00-talets starkaste elva
00-talet är förbi. För Livorno har det inneburit en resa från obskuritet till Europaspel. Många spelare har kommit och gått, vissa för flera år, andra för bara ett par matcher. Här följer en presentation av 00-talets vassaste Livornoelva.
När 2000-talet inleddes hade Livorno just klarat sig igenom ännu en konkurs och ett oräkneligt antal presidenter på kort tid. In klev Aldo Spinelli, en man med (hur otroligt det än kan låta nu) ambitioner och resurser. Anförda av Spinelli och skyttekungen Protti började laget sin resa genom serierna. Här är de elva mest framträdande under dessa tio år, självklart formerade enligt den 3-5-2-uppställning som under samma period blivit klubbens signum.
Marco Amelia
2001-08, 166 matcher
Livornos enda världsmästare genom tiderna. Kom på lån från Roma redan 1999, men övergången permanenterades året efter. Hann under sin tid i klubben bli landslagsmålvakt, kritisera Di Canio och nicka in 1-1-målet borta mot Partizan.
Alessandro Grandoni
2004-09, 145 matcher 2 mål
Livornos första förvärv som serie a-klubb, som till slut fick göra ett par matcher som kapten. Mindre spektakulär än många andra i Livornos backlinje, men följsam i sitt spel och lojal i sin attityd.
Richard Vanigli
1998-2004, 188 matcher 4 mål
Inte den största mittbacken, men ändå stark på huvudet. Var ledare i försvaret och lagkapten för laget under marschen från serie c1 till serie a. Fick dock aldrig spela i högsta serien med klubben.
Fabio Galante
2004-, 129 matcher, 4 mål
Livornoförsvarets ledare och snygging. Galante kom till klubben med stukat självförtroende, men är fortfarande kvar. Stark i luften och tuff i närkamperna. Galante har varit lagkapten och är fortfarande en viktig kugge i Livornos omklädningsrum.
David Balleri
2002-08, 163 matcher
Född och uppvuxen i staden. Balleri skötte förtjänstfullt högerkanten, när jämngamla spelare åkte rullstol. Var lagkapten och en av de populäraste spelarna någonsin på Armando Picchi. Läs mer om vår hjälte Balleri här.
Stefano Morrone
2005-07, 72 matcher 7 mål
Lämnade bänken i Palermo för att tillföra både arbetskapacitet och passningsspel för Livorno. Det blev bara två säsonger i Labronici för Morrone, men under sin tid i klubben var han en av dess viktigaste spelare.
Claudio Grauso
2000-05, 125 matcher, 3 mål
Gjorde den långa resan från serie c1 till serie a och var ordinarie under hela den perioden. Mycket omtyckt i curva nord för sitt slit på mitten, men var inte heller oäven med bollen.
Gennaro Ruotolo
2002-06, 114 matcher 5 mål
Var nästan 100 år när han lämnade Genoa för att trappa ner i c1 med Livorno 2001. Var därefter med att ta klubben upp i serie a. Tillförde rutin och ledarskap och var ett föredöme på match såväl som på träning.
Marc Pfertzel
2003-07, 106 matcher 4 mål
Pfertzel var lika användbar på båda kanterna och tillförde bollskicklighet till ett mittfält i som i regel innehöll mer slitvargar än dribblers.
Cristiano Lucarelli
2003-07 2009-, 157 matcher, 94 mål
Stadens store son. Lucarelli spelade sin bästa fotboll för klubben i sitt hjärta sedan sin egenfinansierade övergång. Svarade under sin första sejour i klubben för hälften av lagets mål och var efter Prottis pension Livornos enda offensiva taktik. Läs mer om vår hjälte Lucarelli här.
Igor Protti
1985-88, 1999-2005, 268 matcher, 113 mål
Unica vera bandiera. Det går inte att tala tillräckligt om Protti. Prins Igor var i princip synonymt med Livorno och den fantastiska framgången under första halvan av 00-talet. Klubbens bästa målskytt och största spelare någonsin. Läs mer om vår hjälte Protti här.
Fem på hedersbänken:
Alessandro Lucarelli: Cristiano lillebror. .
Giorgio Chiellini: Klubbens enda egna produkt av klass.
Alessandro Doga: Teknisk hjälte från serie c1 till serie a.
Tomas Danilevicius: Antihjälte som blev första målskytt i Europa.
Davide Matteini: Bara sju framträdande för klubben, men rätta laget i hjärtat och hjärtat på rätt ställe.
