Åter på fotbollsplanen
Livorno mot Cittadella markerar Amarantos återkomst på fotbollsplanen, en och en halv vecka efter tragedin i Pescara.
Livorno har stått stilla sedan förra lördagen. Idag måste man börja röra på sig igen. Showen måste tydligen gå vidare, Serie B går vidare. För Livorno är säsongen förstås egentligen över. Personligen bryr jag mig inte om huruvida vi spelare Serie B nästa säsong också eller inte. Men om ligan saknar innebörd så finns det mening i fotbollen och i klubben. En erbjudan om gemenskap, om underhållning om engagemang i en svår tid. AS Livorno Calcio kanske rent av blivit viktigare än någonsin. Fotboll som terapi, för fansen och för spelarna.
”Det är en svår stund” kommenterade president Spinelli, ”men jag hoppas folket vill stå nära laget.”
Piermario Morosini kommer naturligtvis att hyllas inför och under matchen mot Cittadella. 3'000 t-shirts har tryckts upp och skall distribueras på läktarna, en tyst, helt tyst, inga applåder, minut skall hållas, och ballonger skall lyfta gigantisk amarantfärgad tröja med nummer 25. Biljettpriserna har sänkts. 5 euro kostar curvan och ingen biljett är dyrare än 15 euro (vilket med tanke på regnet nu på morgonen får mig att får mig att fundera på om jag inte borde ha unnat mig en plats där under taken med det fina folket).I ett försök att lära något av den fruktansvärda tragedin kommer ultras att samla in pengar vars syfte är att kunna förse mindre klubbar med defibrilatorer.
Hur kommer laget spela då? Med en viss grace hoppas jag. De stängda träningarna och ett plötsligt ointresse gör att det här inte kommer följa någon spekulation om startelva och taktik. Det har skrivits en del om att spela hem ett resultat för att hedra Morosini. Men det är förstås en absurd tanke. Inget resultat kan överhuvudtaget ha med Morosini att göra, hedrande eller inte.
