Chans till romans
Jag har flörtat med Ternana i flera år, först nu, ikväll på Armando Picchi ställs det där på sin spets. Då möts nämligen Livorno och Ternana för första gången sedan 2004.
Om jag någonsin kände att jag behövde en affär så vet jag vart jag skulle vända mig. För det är inte omväxling jag behöver, det är mer av samma. Jag har flörtat med Ternana i flera år, fast det hände förstås inget. Men först nu, ikväll på Armando Picchi ställs det där på sin spets. Då möts nämligen Livorno och Ternana för första gången sedan 2004.
Likheterna mellan lagen är på många sätt slående. Det rör sig om förhållandevis tunga industriorter i landskap som för övrigt karaktäriseras av renässansstäder. Det påtagliga industrialiseringen gjorde att båda städerna bombades hänsynslöst under andra världskriget, vilket förstås förstörde äldre bebyggelse och ytterligare förstärkte karaktären av ful ankunge. Arbetarklassmentaliteten, som genomsyrar städerna, tar sig uttryck på läktaren, vilket resulterat i vad som nog for ses som Italiens två rödaste curvor.
Trots de påfallande likheterna har lagens fans inte alltid varit på god fot med varandra. Tvärtom var relationen länge minst sagt ansträngd, med våldsamma sammandrabbningar mellan fansen under tiden båda lagen spelade i Serie C. Det där ändrades under 2000-talet, inte minst genom samarbetet i Resistanza Ultras, där Livornos BAL tillsammans med Ternanas Working Class och Freak Brothers hörde till de drivande. Man insåg att man hade betydligt mer gemensamt, och sedan dess har relationen karakteriserats av ömsesidig respekt, även om inga officiella band någonsin upprättats.
Nykommlingen Ternana på senare år har haft potentialen att ge även det starkaste hjärta problem. 2010 förlorade man playoffplatsen till Serie B på målskillnad mot Reggiana. Året efter storsatsades det, men klubben åkte istället ur Prima Divisione, efter playoutförlust mot lokalkonkurrenten Foligno. Klubben räddades dock kvar i Prima Divisione på grund av att man till skillnad mot många andra klubbar hade ekonomi nog för licensen. 2011/2012 slutade förstås med serieseger, och medföljande uppflyttning. Att man på ekonomisk bas lyckades rädda kvar klubben 2011 kanske ger intrycket av en ekonomi i fas, så har dock inte varit fallet. Ternana har på senare år gått igenom samma sak som många andra klubbar, med uteblivna löner och en rörig ägarsituation. ”Patron” är sedan 2005 Edoardo Longarini, som förmodligen är mest känd för hur han hanterade försäljningen av Luis Jimenez och Houssine Kharja. Under Longarinis paraply har sedan flera olika figurer snurrat omkring som presidenter de senare åren. Bland annat Angelo Deodati, som var i Livorno under de krisiga åren på 1990-talet, köpte klubben i september 2010, men fick plötsligt problem med såväl betalning som engagemang och lämnade presidentposten redan tre månader senare, hävdandes att avtalet med Longarini endast varit muntligt. In kom istället Francesco Zadotti, som levererat både uppflyttning och en viss stabilitet.
Precis som Livorno får Ternana räknas som en av seriens mest positiva överraskningar. Inför säsongen trodde åtminstone jag att att laget skulle få svårt att hålla sig över strecket. Istället ligger man mitt i tabellen. Offensivt finns en handfull intressanta spelare, som exempelvis svenskfödde Dumitru, Ragusa, som imponerade i Reggina ifjol, tidigare Intertalangen Literi, samt mer rutinerade Alfageme och Sinigaglia. Större överraskning är då mittfältet där tidigare Livornospelaren Vitale gjort en mycket fin höst på vänsterkanten och Miglietta (som gör sin första Serie B-säsong som 31-åring och pryds av det fantastiska förnamnet Crocefisso) visat sig vara en av seriens mest underskattade spelare.
Nå. Detta om detta. Hur har vi det då med Livorno? Jo, den gladaste nyheten är att Federico Dionisi åter finns med i matchtruppen, efter ett par veckors frånvaro. Det är dock tveksamt om han bedöms fit nog att starta. Kvar i sjukstugan är dock Schiattarella och Ceccherini. En annan dålig nyhet är att Paulinhos varning senast (för att han visade ”Ciao Moro”-tröjan efter sitt mål) gör att han numera liksom Luci, Emerson och Belingheri endast befinner sig ett kort från avstängning.
Det har annars förstås snackats försvarsspel i Livorno. Efter tre matcher utan insläppta rann det ju nämligen igenom hela tre mål senast. Flera av dem dessutom resultatet av dåligt försvarsspel. Det har snackats potentiella värvningar, men vad som skall göras här och nu har det varit tystare om. Attityd och mentalitet är som vanligt Nicolas nyckelord.
Möjlig startelva (3-4-2-1[eller vad ni vill kalla de offensiva spelarna]): Fiorillo; Bernardini, Emerson, Lambrughi; Salviato, Luci, Savvas, Gemiti; Siligardi, Belingheri; Paulinho.
Truppen i helhet: Fiorillo, Mazzoni, Meola, Gemiti, Bernardini, Salviato, Lambrughi, Emerson, Remedi, Belingheri, Luci, Molinelli, Savvas, Bigazzi, Siligardi, Dionisi, Paulinho, Dell'Agnello, Piccolo.
